Här hittar du Blogginläggen

Tyst #Blogg100 96

Stumt studsande
som träkulor
Rinner fram och omkring på marken

En stenkula faller tungt
med dovt bromsande kraft
Ligger straxt stilla

Ser dem och hör dem
Det tysta träet viskade
Kunde inte uppfatta vad

Tyst tal studsar
med risk att återfalla
Återgå till depån de kom ur

Det var inte deras mål
Med mål i munnen hörs högre röster
eller studsar bara ändå

 

 

Drömresa #Blogg100 95

Tänk jag drömde en natt att jag hade en lek.
Leken är mild och god och full av skratt.
Den är fantastisk denna lek.

I drömmen reser jag omkring i hela världen och leker.
Om du tänker på hur man lär ut en lek så vet du hur det går till.
Om du tänker på hur du lär dig en lek så förstår du hur det går till.

Leken reser först.
Den har fart och siktet inställt.
Jag leker med – inte också.
Konsten är att locka andra till att leka.

I mörka skogar gör leken det ljumt och skönt.
Den får städerna att mjukna och le.
Djuren tittar på och lystrar.
De trivs och hittar på en egen lek.

Leken känner alla världens platser.
Vår resa är trygg och hittar vägen.
Det är viktigt att nå fram.
Den här leken tar inte slut och därför behöver den inte börja om.
Det är tur för dem som tvekar.

Om jag är vaken eller drömmer spelar ingen roll.
Vart resan går spelar ingen roll.
Det viktigaste är leken och resan.
Jag leker, reser, leker och reser.
Jag ler och lär och ler och läser.
Mest reser jag till New York.

 

 

Fiskskål på Isländska #Blogg100 94

Det går en Isländsk film på TV ikväll. Tycker om att lyssna på språket. En hel del bekanta ord från norska och svenska. Det är så roligt med språk!

En tilltalande prosodi. Ortografin däremot, i de isländska ord som visas i skrift, är dock långt ifrån det som uttalas, eller vad jag hör. Det Isländska skriftspråket vet jag inte något om egentligen. Kul med språk igen – de här orden har jag nyss fått uppleva innebörden av i tjänsten som konsult. Det är roligt när något man lärt dyker upp i samband med något som händer i vardagen. Det får en djupare mening.

Melankoli, utan att vara sorglig eller dyster. Det kan vara fint och den här filmen är ganska fin i det avseendet. Karaktärerna är fint tecknade, de intresserar mig och jag förstår något om var och en och varför de är som de är. Det betyder inte att jag tycker om alla karaktärer i den här filmen.

Vill du se den och lyssna på språket och uppleva dramat – en väv av tre personers liv.
Filmens heter Vonarstræti (ett gatunamn) och har fått titeln  Life in a fishbowl på engelska. Betyget är 7.4/10 på ImDb.
Jag använder inget eget betygssystem för att bedöma eller rekommendera filmer. Men jag tycker att den är sevärd!

 

 

 

 

Balkväll #Blogg100 91

Har varit på bal idag. Niornas bal. – Ja, jag vet att jag inte har rätt ålder för det. Det är just därför det är läge att passa på när möjligheten bjuds.

Ett gäng energiska föräldrar har omvandlat matsalen till en bankettsal med stjärnor och glitter. Cirka 250 sittande gäster med bordsservering. Åttorna stod för det mesta av den. Det gjorde de med glans!

Vi började vid 14, festen började vid 18 med röd matta och fördrink och sedan middag vid 19 och dans i ett ovanligt vackert rum som till vardags är lärarrum. Ikväll hade det också beströtts med stjärnglans. Toastmasters, tal, sång, läraruppträdande, skålar, skratt och faktiskt tårar. Tårar av rördhet mest, men också på grund av ojust tal som inte var förankrat bland kamraterna. Hoppas den berörde lärde sig att inte tala för andra utan deras samtycke!

Nåväl, det var som vanligt upplyftande och trevligt med föräldrasamarbetet för att få allt att gå i lås och kul att se de fina högtidligt klädda eleverna. Det var min yngstas bal och min sista grundskoleinsats. I gymnasiet och senare blir det ofta inte sådana föräldraordnade evenemang. En smula nostalgiskt redan nu.

Trötta fötter och matt men glad i sinnet. Nu fyller de 16, en ny period tar vid. Så tacksam att få vara med och följa dem <3

I huvudet klockan 23 #Blogg100 89

Tolv inlägg kvar till 100 – och elva dagar.

För tidigt att sammanfatta, men svårt att låta bli. Får lov att hålla inne med det ändå.

Ett uppdrag lider mot sitt slut. På onsdag är det finito. Mina delar, filmer och texter framförallt, som jag varit produktionsledare för ska avrapporteras. Det får också anstå.

Hela långhelgen har det varit sommar. Till i morgon kommer temperaturen att sjunka tio grader. På tisdag sjunker det ytterligare några grader och det kommer att regna. Trist för niorna som har sin bal just den dagen. Höga klackar och långa klänningar gör sig inte ihop med regn. Sommaren kommer tillbaka, vi har i alla fall sommaren framför oss.

Hos mig doftar det gott och grönt, fåglarna kvittrar, sjunger och talar vackert. Det känns  och hörs ända in genom den vidöppna balkongdörren. Stadens sus är också hörbart för den som vill lyssna. Marsvinen har fått smaka på sommaren i form gräs, maskrosblad och färska pinnar att gnaga i sig. De tittar lystet på mig och talar pipigt, som för att säga att de vill ha lite till.

Jag har skrivit om än det ena och än det andra och skrivit än här och än där. Det är underbart och precis det som jag vill göra. Det går lätt och då är det rätt. – En av de klokskaper jag fått mig till livs på en kurs vid Folkuniversitetet. Lätt och lust hänger ihop när det gäller detta. Kanske låter det banalt i ditt öra eller ser så ut för ditt öga, men då är det troligen så att du inte behöver den klokskapen. I alla fall inte just nu. Jag behövde den och det har visat sig sant för mig.

Att det går lätt betyder inte att det är utan ansträngning. Vissa texter är svårare att få ur sig och att få till än andra. Oavsett arbetslust, arbetsro, anhörigheter (ett uttryck lånat från Bodil Malmstens bok om att skriva: Så gör jag), fysisk och psykisk form och andra i stort sett vardagliga påverkansfaktorer. Sådana texter behöver tid att gro, växa och mogna. Det ska de få göra. Det är dock inte alltid möjligt att låta dem göra det ostört. Man får göra sig påmind för dem och påminna sig om att de ska vara med i tanken. En stor del av skrivandet sker i tanken innan det faktiska skrivandet.

I denna korta tankerapport blev det obalanserat mycket skrivet om detta, för just ett sådant textarbete har mitt huvud varit upptaget av de senaste dagarna. Det går framåt, men det har varit ansträngande att knöka in de produktiva tankarna. Inte bland vardagligheterna så mycket som bland alla tankar som beter sig som att de har förkörsrätt. Sådana påträngande tankar är därmed inte mindre viktiga.  Men deras buffliga karaktär gör att i slutänden vinner både de och jag på att även de får ligga till sig och mogna. Innan de ges plats i främsta rummet.