Känslor och sånt den 8:e mars #Blogg100 8

Det är märkligt vad vissa personer väcker för känslor i andra. De väcker förstås inte samma känslor hos alla människor utan vad jag tänkte på nu är vad vissa människor väcker för känslor i mig. Både kvinnor och män kan väcka samma, eller snarare liknande känslor i mig.

De negativa känslorna var de jag hade i åtanke. Troligen beror det på den oskrivna regeln som säger att negativa cirklar eller processer oftast är starkare än de positiva. Det som är positivt rullar inte på och alarmerar av sig själv, med samma automatik och envishet som det motsatta.

Ett positivt sätt att förhålla sig till detta faktum, eller snarare ett sätt att försöka förstå och förklara det, kan vara att det som är positivt är bra. Det är som det ska vara och ingen reellt att oroa sig för, det vill säga inget vi behöver vara vaksamma på och instinktivt skydda oss mot. Även om jag önskar att jag kunde jubla över allt det goda, allt som är bra och tillfredsställande. Det rör sig om den klassiska oförmågan som gör det svårt att vara glad över det som är bra, med andra ord.

Känslorna. De som väcks. Jag tror ändå att det är viktigt att ta dem på allvar. Oavsett vilken valör de har. Väldigt ofta visar det sig till exempel att ett lätt obehag, en misstro eller ett direkt ogillande så småningom visar sig vara en välgrundad reaktion på personen som orsakade mitt känsloläge. I många fall gäller detsamma i situationer när känsloläget var det omvända. När jag känner positiva känslor som uppskattning, nyfikenhet och direkt gillande.

I båda fallen tillrättavisar jag nästan alltid och omedelbart mig själv. Jag tillåts inte följa känslan utan förklarar och bortförklarar känslorna med intellektet. Fakta och teorier, kontrollerat. Som för att bete mig väluppfostrat eller självrannsakande som om det finns en mer riktig reaktion än min personliga spontana känsla.  Jag tror det ser snyggare ut i den inlärda världsbilden.

Idag är det kvinnodagen. Hur står det till med spontana känslor och reaktioner över kvinnorollens situation i världen, Är det en överdriven reaktion att uppfatta skillnader i villkor och behandling av kvinnor och kvinnligt kontra män och manligt, Något som bör tränas bort, till exempel genom uppfostran och självkontroll?

Man är sin egen lyckas smed. Förvisso, men det är till stor hjälp att ges utrymme eller stöd från någon vi kan kalla välgörare. Det underlättar definitivt.

Så är det tjafs, oseriöst och fanatiskt att stötta feminismen och att kalla sig för feminist?

Nej, Feminismen har inte gått för långt. En Ledare i DN sammanfattar de senaste veckornas nyhetsflöde.

God natt. Tack för idag. Önskar att alla som vill, har möjlighet att sova gott.

 

Goda samtal (och buss) #Blogg100 5

Samtal och buss
#Blogg100 #Bloggswe

Visste du att det finns något som heter #killmiddag?

Jag fick nys om det idag, via lokaltidningen Södermalmsnytt som innehöll en artikel om #killmiddag på krogen Söders hjärta.

Konceptet syftar till att engagera killar och män i kampen för ett jämställt och jämlikt samhälle. Tanken är att påbörja och åstadkomma förändring av attityder via samtal, att den som kommer till middagen ska tänka till, med utgångspunkt från sig själv. Samtalen leds med stöd av material utifrån olika teman från Make Equal.

Lovvärt! – Blev glad över initiativet och vetskapen om att det pågår arbete som engagerar män i otrevligheter och brott som begås av män. Samtal och diskussion behövs för att få syn på sina egna och andras attityder och fördomar. Det löser inte problemen som de orsakar, men det kan vara en bra början.

#Killmiddag kom till 2016, som en reaktion på debatten om sexuella övergrepp på sommarens festivaler. Läs mer på organisationen Make Equal hemsida. De har tagit fram diskussionsmaterial som kan användas för att få igång samtal. Organisationen jobbar för jämlikhet och jämställdhet och har flera olika projekt förutom #killmiddag. Deras värdeord är: Inkluderande, lösningsfokuserade, utmanande.

____________________________________________

I samma tidning skriver de att bussförare inte vill köra 4:ans busslinje. Jag kan förstå dem. Det kan vara en utmaning att resa med de ibland överfulla blå bussarna. En dag såg jag det så här …

… och vid Odenplan samlades tre bussar, alla med samma nummer: 4:an mot Radiohuset. Hur många kom för sent? En matteekvation för Stockholms innevånare i februari 2017. Det är inte fråga om ett nationellt prov. Det är en lokal prövning.

Lucia

Vem får vara Lucia?
Flera hashtags finns att dela som stöd för en liten pojke med krona i Åhléns reklambud. #jagärlucia till exempel. Som #jesuischarlie.

Vansinne att näthatdrevet fick till följd att bilden togs bort – för att inte bidra till att den spreds med hat-, mobbing- och rasistiska ord inunder. Men förståeligt.

Förskonad. Det vill säga jag engagerar mig inte på platser där näthatet har fäste. Kanske jag borde, för att bli engagerad. Bli förbannad. Bättre att ignorera och sprida gott, tänker jag, men känner att argumentationen har brister.

En tanke som slår mig är att Lucia alltid har riskerat att bidra till osund konkurrens, utanförskap och maktutövning. Åtminstone har man upplevt det om man är en kvinna som varit flicka under grundskoleåren i Sverige. Popularitet, utseende, hårlängd och andra parametrar avgjorde vem som fick bära kronan. Faktiskt inte hårfärg – Lucia var ju mörk, sade man. Hur kunde man låta eleverna rösta på kandidater. Den ljuva demokratins baksida. Som presidentval och folkomröstningar nu, slår det mig.

På den tiden trodde jag att alla vuxna var kloka och ansvarsfulla. Att de såg, visste och förstod sakernas tillstånd. Det har jag börjat tvivla på. Fula spel och maktstrider är alltför vanliga. Ryssland har en romans med USA. Hu!

Ledare i världen visar disrespekt och sådant som gränsar till galenskap; Nyss även inför USA:s presidentval. Det förvånar mig en smula, och det är väl bra, men det gör mig förbannad. Förbannad på människans dumhet.

Kritisera sånt som händer i Syrien, Turkiet, Krim, Polen, Egypten, Kina, Ryssland, Filippinerna, USA … (You name it!) och den antidemokratiska andan de inblandade ledarna står för, inte vem som bär Luciakrona.

Mod

image

Jag blir arg på människor som är fega. Riktigt rasande förbannad blir jag.

Det är inte extrovert orerande och platstagande jag ser som mod: Nej jag efterlyser de som säger ifrån när någon bemöts, drabbas, utsätts, hindras, ifrågasätts på ett ojuste sätt.

Ojuste är när det bakomliggande orsakerna gagnar de som bemöter, drabbar, utsätter, hindrar, ifrågasätter. Trevligt bemötande för egen vinning. Hur trevligt är det.  Dolda agendor. Konkurrensen hålls i schack.

Mod är att markera, säga ifrån när dömande eller fördomsfulla värderingar sipprar ut. Att öppet stå fast vid att det inte accepteras. Allas lika värde och därmed möjligheter att vara, uttrycka sig – Alla ska lyssnas på. Argument prövas och formas efter motargument och eftertanke.

Värsta sorten är den eller de som abonnerar på att vara öppna – men de är det på ett sätt som inte går att värja sig för. Visst, saker sägs rätt upp och ned, det ges inget utrymme för tolkning, reflektion eller sunt kritiskt granskande. Dessutom syftar det som sägs inte till det orden betyder. Varken orden var för sig eller tillsammans. Det är en blindgång, en återvändsgränd.

Och den behöver man ta sig ur, förbi , igenom. De brukar säga att de är raka, om de inte lärt sig att det är mer politiskt korrekt att säga att man är öppen. Numera. Sådant växlar. Rakhet har en benägenhet att innebära avsaknad av dialog.

Kommunikation kräver två parter.

Tillbaka till modet. Hur många vill ha en bra atmosfär garanterad i sitt liv?

Oavsett vad, vem, hur och varför måste den som har mandaten eller makten ansvara för att det går juste till. Alla deltagare och närvarande har enskilt ansvar. Men för helheten krävs en övergripande styrning. Det kostar engagemang och smaken är inte så mycket mer än tillfredsställelsen att ha bidragit till en sund miljö, eller kultur om man så vill.

Jag tror att det är rätt väg att gå om man vill nå resultat, men resultaten kommer inte av sig själva. Det arbetet tillkommmer, och har kraften av mandat och makt använts till att bygga en gedigen grund så är det nästan som ett självspelande piano i aktion.

Det krävs personligt engagemang, lust, civilkurage och ett intresse för människor för att vara modig. Låta bli att vara privat.

Man kan nog tro det är enklare att vara feg och alla har förstås inte förmågan eller ambitionen att vara modiga. Några anledningar måste det finnas eftersom fegheten är så utbredd.

#28 Visselblåsare #Blogg100

#28 Visselblåsare #Blogg100 #BloggSwe
En Folkefiende – en pjäs skriven av Ibsen 1882. Inte är vi bättre nu än vi var då i det här sammanhanget …

wpid-20150328_213729.jpg

Ikväll har jag varit på stadsteatern och tittat och lyssnat på en uppsättning av En folkefiende. Kulisser och statister skapades under pjäsens gång och på liknande sätt växlade skådespelarna perspektiv och gled smidigt mellan dimensioner av sig själva och sina rollfigurer. Definitivt en gestaltning av nutid. Ett ganska imponerande och tilltalande framförande, tycker jag, med en hel del komiska inslag och livemusik.  Det är ett drama som får mig att engageras och sucka uppgivet i så gott som samma andetag.
Det handlar om demokarati -(begreppet) liksom om mellanmänskligt och politiskt (task-) spel med vändningar av åsikter och ställningstaganden som inte utgår från vad som hänt eller sagts och gjorts utan till sist visar sig vara styrt av att få personlig vinning och eventuella andra egoistiska bevekelsegrunder. Oheliga allianser i förväxlingskomedianda och omfattning. Pjäsen skrev Ibsen 1882. Trots utveckling, ombildning och nyordning … av många olika slag har inte vissa saker förändrats i grunden. Inte alls. Därav sucken.

wpid-20150328_213641.jpg

Hur var det de uttryckte sig i början, skådisarna. ”Inget av det som händer i pjäsen handlar ju om någon av oss som är här …”
Men ska man agera visselblåsare är det nog nödvändigt att planera sin strategi noga och absolut ta hjälp av en kommunikationsexpert 🙂

DN-recension från december 2014 av uppsättningen.

#23 Energikällor #Blogg100

#Bogg100 #23 #BloggSwe
Reflektion över energikällor, skapande, kreativitet och arbetsglädje.

wpid-20150322_155144.jpg

Efter några dagars ledighet vill jag tro att jag ska känna mig pigg och nyter. Det har inte varit så. Trots morotapelsiningefärsdrink och därtill påfyllning av skapande verksamhet med utlevelse av kreativitet. Och det hör inte till vanligheterna att jag unnar mig det så helhjärtat, utan det brukar få klämma in sig där inget annat hunnit före.

Men när det är måndag igen kommer vardagen. Då ställs andra krav än att skapa, bygga och kreera. Då gäller det att lyssna, ge service, administrera och förvalta, Därför är det en bristvara. Att få utlopp för kreativiteten. Då blir det lätt den typ av påfyllning som är eller förefaller mer lättillgänglig. Det här var inte min beställning i helgen, men den får illustrera ett exempel.

wpid-20150322_155239.jpg

Ponera att jag hade ett jobb där kreativiteten var central, skulle det förändra energinivåerna? funderar jag vidare.

Jag tror det.

Jag har känt mig trött idag. Tre dagars cykeltransporter i snöfall och kyla gör väl i och för sig sitt till. Slutledningen av mina reflektioner om källorna till energi blir ändå att om man inte får utlopp för lust och behov läggs inte de behovet och lusten på något användbart lager. Det går inte att fylla depåerna på det sättet. Att hindras skapa, dränerar energi och orsakar tröghet som inte är vilsam eller avkopplande. Det är helt enkelt stressande. Det suger.

En bra dag på jobbet. Exempel på energikällor!

kontor-pepp

puh