Här hittar du Blogginläggen

Julvers 2017 – Önskar oss alla en Fridfull och God Jul 

Några ord till Dig från Larsdotter Konsult

 

Video: Gunilla läser Julvers 2017 från Larsdotter Konsult

Tomten bocken och jag
vi städar och pysslar lite idag
För i morgon vill vi kunna sitta
lugnt intill ett levande ljus och titta

Vi vill se lågans fängslande dans
och kanske växla ner lite till mans

Luleljus med slinga

En bra tid
att komma ihåg varandra
En bra tid
att komma förbi
Att det skulle finna ”de andra”

Mer lika tror jag att vi är
oavsett om vi bor här
eller där

Alltid borde Tomtens regel gälla
de som vill ha något
måste mot andra vara snälla

En riktigt God Jul till er alla
från oss!

 

 

 

Utvald inspiration i en adventskalender december 2017

”Det var en gång …” Några luckor öppnade i en adventskalender i december 2016. Skrivsprånget på Facebook står för inspirationen. www.skrivspranget.se

En adventskalender via Skrivsprånget december 2017.
Varsågod, några utvalda luckor att läsa.
Andra utvalda, enstaka luckor kan du läsa på  Larsdotter Konsult.
Och en hel adventskalender, med allas skrivluckor varje dag, finns hos Skrivsprånget på fb.

Lucka 12
Tema: Ett möte som förändrat

Det var en gång en väluppfostrad flicka som kämpade för att uppfylla andras krav och förväntningar, livet gick upp och ned som för de flesta, men det var väl Ok.
Hon hade inte funderat så mycket på varför hennes livsuppgift var att andra skulle vara nöjda med henne, men hon fantiserade gärna om ett annat liv och drömde sig bort.
Det som förändrade allt var när hon träffade en vän som ville dela hennes drömmar och till och med leva hennes drömmar; det blev deras drömmar.
Den styrka hon kände gjorde henne nästan rädd, men det var en underbar känsla och och det hisnade vid tanken på att det var så enkelt.
Det yttre livet förändrades inte i ett slag, men det inre fick en ny riktning och även om händelser har bromsat drömmarna lever hon dem bit för bit för sin egen skull.

Lucka 11
Tema: Berätta om en minnesvärd måltid!

De satt och talade energiskt med varandra kors och tvärs över bordet, det var ganska högljutt och det var glatt. Nöjet att träffas, vänta på god mat och att sitta skönt i en vacker lokal fick hela gänget att stråla. När första rätten kom in avtog sorlet runt bordet, var och en smakade på de fint arbetade knytena i olika former för att sedan hummande avsmaka lite till, utstöta njutningsljud och utväxla leenden och känslor om maten. Sorlet tilltog och pågick fram till nästa rätt som serverades; och så fortsatte det som böljande vågor, fram till dess att de avnjöt det nybryggda espressokaffet som fick avsluta måltiden. Lika glada som när de kom, men med en större dos tacksamhet än förväntan än vad de hade haft inför måltiden, gick de ut i sommarstaden och promenerade sakta tillsammans tills var och en vek av åt sitt håll.

Lucka 5
Tema: Hur väljer du att beskriva en människa?

Orden lät vackra och som om de sökte mening. Rösten liksom blicken var mjuk och genomträngande, som närvaro kan kännas. Vem detta var visste jag inte, eftersom alla frågor om jobb, familj, vänner och bostad lämnades obesvarade. Vid en första anblick hade jag sett en ganska oansenlig figur, men detta var en människa jag längtade efter att få lära känna.

Klassisk kinesisk lyckokaka?

Det var länge sedan jag öppnade en kinesisk lyckokaka. Det känns som att de har varit försvunna, glömda. Eller så har de levt ett tillbakadraget liv. Jag vet inte. Har inte tänkt så mycket närmare på saken, egentligen.

Att jag sällan går på kinakrog är förstås en anledning till deras frånvaro. Och jag tror inte krogarna har förstått charmen med att bjuda på de små, söta, knapriga ordgömmorna som är inslagna i blänkande, prassligt guldpapper med sirliga kinesiska tecken i rött. 

Jag blev alldeles barnsligt förtjust när kyparen överräckte fatet, tillsammans med notan. Väl hemma knaprade jag och min tonåring i oss varsin kaka och pillade ut vad ödet hade att säga. Jag hade glömt hur kakan smakade, den var lika god som visdomsorden.

Det var i Sundbyberg. I Sumpan är det otroligt och ovanligt restaurangtätt, med bland annat flera traditionella Kinakrogar. Klassiska och på många sätt gedigna,  för att de alltid har funnits där.

På kinakrogarna i Sundbyberg – där kan de!

(Ja, jag vet, det är sant. Lyckokakor är en amerikansk uppfinning 🙂)

Vad jag gör

Strukturerad antistress.

Promenad.

Kort stopp.


Vila ögonen på rörligt rofyllt vatten.

Promenera hem.

Jobba vidare!

Stolta stad

Reflekterar över arkitektur, stadsplanering, båttrafik och takbarer. 

Kikar ut från filten på bergskammen. Kaffe i muggen. 

Allt är så nära i min lilla gröna storstad.

20 Förunderligt #Blogg100

Han smög fram mot ett fönster som stod på glänt. Först höll han sig intill syrenhäcken och sedan ilade han över grusgången som omgav huset och hukade under fönsterblecket. Rösterna som han hade hört sjöng inte, men talet var melodiskt. Han satt hopkrupen invid det öppna fönstret en stund och lyssnade intensivt. Det var flera röster, några av dem bröt ibland av det melodiska talet.

Han sträckte sig upp för att kunna kika in genom fönsterrutan. Inne i rummet var många av dem han hade sett arbeta och sedan samlas till förmiddagskaffe förra gången han besökte trädgården. Män, kvinnor, barn och gamla. Alla föreföll lyssna men några donade med hushållssysslor, några handarbetade, och en pojke och en flicka satt uppkrupna i en korgstol med dynor. De satt med varsin teddybjörn i knät. Det rådde ett behagligt lugn i rummet.

Nu såg han kvinnan som talade så melodiskt. Hon hade sitt rödaktiga hår löst uppsatt och bar en mörkgrön klänning med knappar framtill och en liten fin krage upptill vid halsen. Hon hade inga skor på fötterna, de stod på golvet intill stolsbenen. Det stod ett bord mitt i rummet och från hans synvinkel skymde det hennes knä och midja. Den lilla pojken avbröt hennes tal med en fråga. Han frågade varför människorna hon talade om gjorde som de gjorde. Kvinnan svarade att det skulle han snart förstå. Pojken nöjde sig med svaret och kvinnan fortsatte att tala.

Han stod kvar och kikade in genom fönstret men undrade vad det var kvinnan talade om och han koncentrerade sig nu på att uppfatta hennes ord. Han lyssnade när hon berättade om vad den ena och den andra personen tänkte och gjorde. Hon berättade sedan vidare om hur dessa två personer trodde att den andra tänkte och skulle göra.

En ung kvinna som satt och handarbetade vid bordet bröt nu in i berättandet med att upprört fråga hur personerna i berättelsen kunde ta så fel. Hon menade att hon som hörde på berättelsen skulle ha förstått situationen annorlunda och bättre och därmed handlat på ett annat sätt. Hon tyckte det hade varit klokare av personerna som kvinnan berättade om de talat med varandra i stället för att söka svar på annat håll.

Den berättande kvinnan sade att det kanske skulle komma att lösa sig och att berättelsen var till för att beskriva hur svårt vi människor ofta gör det för oss själva och andra.
– Det är så det går till när missförstånd leder till flera missförstånd så att det till sist kan vara nästan omöjligt att reda ut, fortsatte hon.
– Man skulle kunna säga att vi söker svar på fel platser eller vänder oss till fel personer, avslutade hon innan hon fortsatte berättelsen. Det hon sagt fick honom att ställa sig käpprakt upp. Då såg han att kvinnan hade en bok i knät.

När han reste sig hade han stött till det öppna fönstret så att det for ut ifrån husväggen. Han hann inte samla sig utan stod kvar med full insyn när människorna i rummet vände sig mot fönstret. Kvinnan var den första som sade något.
– Jaså där är du, sade hon. Välkommen in!

Hans osäkerhet måste ha varit synlig, men han hade inget annat val än att ta emot erbjudandet. Fastän han kände sig väldigt generad tackade han ja och gick runt gaveln på huset och fram till ingången. När han klev upp på verandan öppnades dörren av en ung man som tog emot honom med utsträckt hand. De hälsade och han följde med in i det stora rummet där människorna satt samlade.

– Jag har undrat när du skulle komma, sade kvinnan som hade läst.
– Jag har förstått att du har sökt efter svar på många platser i staden och det du har letat efter och de svar du funnit har inte varit de du sökt efter, eller önskat, har jag förstått, fortsatte hon.
Han visste inte vad han skulle säga.
– Hur visste ni vem jag var, frågade han ändå.
– För att vi känner din historia, svarade kvinnan och log
– Vi besökte dig om natten, i drömmen, eftersom du höll dig så upptagen med dina uppdrag på dagarna. Vi ville få dig att försöka finna de svar du vill ha och behöver här i trädgården. Här finns viktiga delar som rör ditt liv och här finns böcker.

Han stod en bit in i rummet och kämpade mot en impuls att tacka för sig och vända hemåt. Han kände inte något behov av att fly, de hade ju tagit emot honom så vänligt. Han hade mer en känsla av att situationen var overklig och tyckte den var svårt att hantera.

Innan han hann säga eller göra något bjöd kvinnan honom att slå sig ned.
Han satte sig i en stol som stod mellan kvinnan och korgstolen som barnen satt i.
– Ingen människa kan berätta och förklara om livet och oss människor som böcker kan, det kan vara en bra början för dig som söker dina svar, sade kvinnan.
– Nu vill jag gärna fortsätta att läsa och vi får alla tillfälle att tala mer med varandra vid kvällsmaten. Jag hoppas att du stannar.

Han tänkte att detta var förunderligt. Bryderierna om hur han skulle välja, huruvida han skulle fortsätta arbeta för sin uppdragsgivare eller gå sina egna vägar, kändes ur världen. Frågan om att ha en annan kontakt med andra människor och henne fick han lämna därhän tillsvidare. Han hoppades att han skulle finna ett tillfredsställande svar på det också, så småningom.

Han tackade ja till att stanna. Och han är fortfarande kvar.

 

 

19 Tillbaka #Blogg100 99

Vandringen genom staden för att ta sig ut på landet går i sakta mak. Målet med hans utflykt idag är trädgården. Det är nog så, tänker han, att den starka dragning han kände efter drömmen, som pockade och drog för att få hans uppmärksamhet, den har dragit sig tillbaka. Då var det något han inte kunde motstå. Den tid han spenderade med att på håll delta, eller snarast iakttaga, det som försiggick där i trädgården har han väl bevarat inom sig. Men han blev rädd, trots att han brukar vara en säker person i det han tar sig för. Det skrämde honom att vara ute i så okända marker, utan att vara införstådd med vad han hade där att göra.

Vad han kommer att möta idag och hur han ska bete sig är högst oklart för honom. Åh, vad han ibland blir trött på detta eviga sökande; att han inte vet, inte förstår och inte tycker sig få några svar han kan använda. Mycket sällan har han funnit något som hjälpt honom på vägen att finna svaret, eller svaren. Han förväntar sig trots allt inte att ett enda svar är det han söker.

Tidigare än han var bredd på är han närapå framme. Han har inte lagt märke till vägen och tiden, eftersom han har varit försjunken i tankar. Tankar om hur han ska förbereda sig, en strategi för sitt besök skulle han vilja ha med sig. Han känner igen byggnaderna och vägen som går in emellan dem. Fortsätter man vägen mellan husen ett litet stycke bara, så är man framme vid trädgården.

Härifrån känner han sig mer bekväm med att smyga, för att undvika att bli sedd av de som befinner sig i och i omgivningarna runt trädgården. Det mesta är sig likt, förutom att färre personer syns till än när han var här senast. En ung man i uniform leder en cykel över gårdsplanen och fortsätter upp över en grässlänt. Om han hör rätt tycker han sig uppfatta röster inifrån huset. Det låter stillsamt och melodisk. Sjunger de, undrar han.