Inlägg

Omtag #Blogg100 84

Trådar #Blogg100 83

Jag tycker inte om lösa trådar. Knutar kan vara ett aber, men de kan lösas upp. De lösa trådar jag inte gillar saknar synbar form och fladdrar med osäkerhet.

Trådar kan man både rulla upp, låta hänga, blåsa bort eller helt resolut klippa av. Trådar som man trots allt fått syn på skulle det kännas bättre att få tag på och titta ordentligt på, för att kunna besluta vad man kan, vill och ska göra med dem.

Enkelt att bara klippa av dem. Javisst, men ordentliga avslut är inget man ska förringa betydelsen av  – Det är viktigt på riktigt.

… Ja, idag var det bara det.

Marina #Blogg100 82

Marina Abramovic

Tog en paus från allt skrivande och pillande på dator och for på cykel till Skeppsholmen. Moderna museets utställning av Marina Abramovic avslutas idag. I morgon skulle det vara för sent.

Jag är glad att jag gjorde det. Det var en tänkvärd utställning. Begriplig, viktig och verklig i alla sin obegriplighet. Cykelturen i sig skulle ha kunnat förgylla dagen, men att bli berörd är extra bonus. Hoppas det händer fler gånger med mitt Moderna museets vänner-kort.

Jobbet blev kvar till ikväll, men nu är det klart och bara för mig att säga: God natt!

I morgon är en ny egenföretagardag.

 

 

Ibland behöver man grabba pennan #Blogg100 81

Ibland behöver jag grabba pennan. Det duger liksom inte med den förnämliga struktur som ordbehandlingsprogram av skilda slag erbjuder.

Det behövs mer dynamik, asymmetri och klotter för att locka fram och få ur sig samt nedteckna det som jag vill ha ordning på.

Riktning är en viktig parameter. Innehåll en annan. Vad som inte ska med är lika viktigt ibland. Vart hän, vad hände, när, varför och hur kan liksom rymmas i pennans kluriga krumelurer. Pennan kan också förmedla vad jag tycker eller tänker om  parametrarna.

Det klarar inte Word och inte ens Scrivener som är den hitintills bästa, upptäckta ”författarens bästa vän”. Bäst är de när fingrarna på tangentbordet går före tanken, den färdiga tanken.

Streck, vågor och bokstäver bildar min karta. Jag läser och lär och står emot viljan att rita om den. Inte än, först ska den följas. Senare kan det behövas en ny, då grabbar jag pennan igen.

 

 

Arbetsveckoslut #Blogg100 80

En skön och trevlig stund i stallet. Bra häst på ridlektion ger nöjd dotter. Handlar på vägen hem och tar en omväg som vi gillar och känner. Mina gamla hemtrakter.  Njuter varsin sallad och dricker päroncider som doftar Piggelin i glas på fot ute på balkongen. Värmen räcker ända till solen går ner. Kroppen är trött av veckans cykling. Huvudet sömnigt. Jobb finns det kvar, men det finns ledig tid.

Doftstråk #Blogg100 79

Cykeln rullar framåt utan alltför mycket benkraft.

Vägarbeten i fyrvägskorsningar med flagghållande walkie-talkie försedda reflexvastbärande personer orsakar köer och trängsel. Man gräver och bökar på stadens gator i sådan omfattning att det ligger nära till hands att ana ugglor i mossen. Men något mer spännande än gubbar i gropar med staket runt syns inte idag. Överallt ser man dem. På vägbanor, gångbanor, cykelbanor, torg, broar och vändplaner.

Omdirigeringen av förekommande trafikslag lämnar en hel del övrigt att önska. Det är inget nytt under solen, men antalet drabbade platser är anmärkningsvärt stort. Efter ett, logistiskt sett, obegripligt långt stopp i en korsning rullar cykeln ner på mot vattnet.

Vårens gröna färg förefaller tillta i styrka så att ögat uppmärksammar det på vägen ner för den svagt lutande backen. Utmed vattnet kommer dofter i stråk på ett sätt som påminner om känslan av kallare och varmare strömmar i vattnet när man simmar. Det doftar vår och sjöstad och sol.

En särskild doft lockar till leenden. Det är häggen med sin vita grönhet bland de lätta och intensiva nyanserna i träd och buskar utmed cykelvägen. Cykeln glider lyckligt som om den tog sig framåt av sig själv.

Det är bara över Västerbron söderut som det nästan tar stopp. Vinden bråkar obarmhärtigt. Visserligen med ojämn styrka, men tillräckligt för att tramporna behöver användas även i backen nedför bron. Där nere är det riktigt rörigt.

Förutom alla gropar som sakta rört sig framåt och säkert tillbaka på just den vägsträckan under många, många månader är där nu en ny, enorm grop. Mer bred än djup och med högt stängsel runt om. Cykelbanan som fanns förra veckan är borta. Kryptiska skyltar leder i väg åt fel håll och man får vända tillbaka där staketet tar slut. Dessvärre rätt ut och tvärs över bilvägen för att komma tillbaka i rätt riktning.

Sista sträcken är inte utan gubbar och gropar. Man får ta sig runt dem utan instruktioner eller cykelvänliga trottoarkanter. Sista biten saknar hål, men trafikeras av desto fler flanörer. Även här doftar vårvärme och grönt på ett sätt så att cykeln gärna skulle rullat på en bit till, förbi hemmet.

Cykeln stannar till sist och andas in mera häggdoft och vajande tulpaner. Den tvekar lätt över att rulla in i cykelrummet, men rullar snällt ner i källaren efter en stund. Den känner sig glad och nöjd över all vår den hunnit insupa idag.