Små fötter och svag saft

Fastrarna (2018) är Ebba Forslinds andra bilderbok. Hon är utbildad vid Konstfack och hennes första bok Jättejättebråttom kom 2017. Vid respektive utgivning omnämndes böckerna bland ”Årets bästa böcker” i såväl DN som SvD.

 

Berättarjaget talar i meningar utan andningspauser. Inledningsvis berättar hon om vad hon inte vill och vad hon kunde tänka sig i stället. Hon låter uttråkad och en aning irriterad. Som att hon suckar, åtminstone i tanken.

Men ändå måste vi åka allihop till Björns mamma, för hon blir så glad då.

De naiva bilderna är som utsnitt ur verkligheten. De är ofta vinklade i en kombination av panorama- och grodperspektiv, varken vågrätt eller lodrätt. Upplevelsen är att läsaren kommer nära och är just där berättarjaget är. Färgerna är mättade och täckande även om de färgläggande dragen är skönjbara. Den handskrivna texten och bilderna talar enkelt och direkt. Det är effektfullt.

Historien handlar om flickan, mammas kille Björn, små tvillingsystrar och ett kalas med svag saft, oanvändbara människor, leksaker och böcker. Som förväntat är det tråkigt på kalaset. Ingenting finns att göra och det är till och med fult.

Småsyrrorna sitter bara i knän och dreglar
och alla säger ”Å, jag kan inte fatta hur fötter kan vara så små!”

Förut hade jag väldigt små fötter men sen var det sommar
och jag växte så mycket att jag nästan blev vuxen tror jag.

Ett orörligt ansikte med en mycket liten, rak mun tittar bort. Ledan diffunderar ut ur uppslagets bild och text. Mamman är närvarande i boken, men bara på bild och som företeelse. Det signalerar ensamhet, övergivenhet, kanske svek. Men i kontexten smälter mammans frånvaro ned till praktisk otillgänglighet.

Tre småsystrar, som nu är vuxna, viskar att de vill prata med flickan. De ser henne och de lyssnar. De frågar om de får vara hennes fastrar. Historien vänder, bilderna och handlingen får nytt liv. Och berättarjaget får kraft.

Sen tycker jag att vi kan leka kurragömma. Nästan hela kalaset vill vara med.
Jag gömmer mig med mina nya fastrar…

-**-

Denna recension av Fastrarna är den sista uppgiften vi hade att lämna in i kursen Att skriva barnbokskritik, vid Svenska barnboksinstitutet. 
Uppgiften tillät maximalt 2000 tecken inklusive blanksteg.Recensionen är godkänd och jag är glad för det positiva omdömet samt att jag kommer få ett kursintyg!
P.S. Har bland annat använt mig av råden ni kan läsa om i inlägget  För vem skriver vi? som publicerades på Barnboksprat efter kursen. D.S.

Tidigare publicerad på Barnboksprat.se

Fastrarna
Författare och illustratör: Ebba Forslind
Förlag: Urax förlag
ISBN: 9789187208539
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Annonser

Älgpappan

Titeln till trots handlar Älgpappan om livet och relationer, främst relationen mellan Skruttens föräldrar.

Pappan, eller älgen, vill alltid ge sig ut i skogen.

Skrutten berättar om en kväll när pappaälgen vill ge sig ut i skogen fastän det stormar. Skrutten förstår att det bor en livs levande älg i pappan, men det har inte mamman förstått. Mamman och pappan grälar. Skrutten vill inte höra grälen som uppstår och hen tycker inte att älgar och människor borde bli kära i varandra.

Boken är fint illustrerad med många vackra och gripande akvarellmålningar. Hela historien har en trolsk stämning, i det närmaste som att den utspelar sig i en drömvärld eller någonstans mellan dröm och verklighet. Symboliken är ibland lite udda och vi får också läsa och höra om sådant som är och sådant som snuddar vid magi.

Läs hela recensionen på Barnboksprat

Lästips: Tre bilderböcker om författarens eget liv med barn och djur

Åke Eriksson var konstnär, han jobbade som skämttecknare i tidningar och skrev historiska böcker. Men han skrev och illustrerade också barnböcker, som var helt sprungna ur hans eget familjeliv med barn och djur.

 

Jojje handlar om relationer. Ja inte intellektuella relationer men om jämförelser mellan vem som är störst, minst, argast, gladast och liknande begrepp. Boken är tydligt skriven ur barnets perspektiv och beskriver klarsynt och leklystet sådana saker som kan vara svårt för barn att få grepp om … fortsättning på Barnboksprat

 

Jojje går vilse handlar om tid och rum, framförallt på det sätt som ett barn kan uppleva det. Jojje får inte leka i storskogen. Men en dag fladdrar en fjäril förbi. Jojje måste följa efter. Den är ju så vacker. Han hinner inte med när fjärilen flyger … fortsättning på Barnboksprat

 

 

Jag, Oskar, Ada och lille Kurt är en bok med elva korta kapitel från Stora Biblioteket … för barn som tycker om stor stil och många bilder.

Katten Miss berättar. Vi får höra om vilda upptåg och äventyr, men får oss också till livs en dos klokheter om familjerelationer … fortsättning på Barnboksprat

Jag och alla

Ny recension idag. En fin bok som jag verkligen vill rekommendera!

Jag och alla är en bok jag blir glad av att läsa. På ett fint sätt beskriver den det sällsamma samspelet mellan där vi är, det vi gör, det vi ser och vart våra tankar om detta för oss. Det är mäktigt och viktigt.

I berättelsen möter vi tio barn. Vi får veta vad de tänker samtidigt som de gör vanliga saker i livet. Situationerna som barnen befinner sig i är fristående från varandra. Men alla sidor avslutas med en tanke som leder över till nästa sida och det barnets funderingar.

Olivia sitter med kinden mot sin mammas rygg och tänker.

… Läs hela min recension på Barnboksprat

eller följ oss på Instagram @barnboksprat

Vägen till mormorsvägen

”Så klart jag tyckte en bok med den här titeln var något jag ville köpa  till mina barnbarn! Även om jag är farmor också. Det här är en saga med överraskande vändningar. Den är full av symbolik och mystik samt en smula spänning med faror som lurar. Och därtill har den en hel del socialrealustiskt innehåll. Boken har både fina och roliga bilder och några intressanta karaktärer.”

Läs hela min recension av Vägen till mormorsvägen på Barnboksprat

Eller besök oss på Instagram @barnboksprat