Energi #Blogg100 57

När inget händer, fast man vill, pumpar energin ut i tomma intet. Den hittar inte vägen tillbaka. Undrar vart den tar vägen. Om den ändå landade i en depå varifrån man kunde hämta upp den igen – men icke.

När mycket händer upplever man en ökning av energin. Blir den mer, förökar den sig, eller studsar den tillbaka? (var i från?) Som ett slags energiåtervinning.

Lagom mycket energi är sällan så bra, om den är konstant. Pulsen blir entonig, det vill man inte ha.

Det är växlingarna som är tjusningen. Växla upp tempot och växla ned tempot. Det kräver inte mer energi. På den högre växeln har man fått fart på massan och kan glida på vinden, eller med. Skön känsla.

När nedväxlingen kommer är det också skönt, vila är viktigt. Vilan är inte utan energi, bara en paus från att använda energin. Energin som finns att tillgå när det man gör får någonting att hända.

 

Flygfundering #Blogg100 46

Adjö.
Slut, färdigt, över.
Tröttast är benen.
– Nej! skriker fötterna
– Det är vi som dragit hela lasset, vi är tröttast.
– Ni har också krävt er plats, i alla fall i resväskan.
Fyra par skor att alternera emellan (och tur var det för skavsåren), och ändå hade det med lätthet kunnat behövas fler.
Det är bara så med skor.

Babelbubbel och Jantetrubbel #Blogg100 35

Babelbabbel om Jantes vara eller inte vara. För Jante, betydde för kollektivet. Att vara en i mängden, kanske lik någon annan. Mot betydde motsatsen, men vad är det? Alltid vara olik. Allt och alla. Lite som emot mycket. Särskilt allt och alla. Till förmån för mig själv och min olikhet.

Det svänger hit, det svänger dit. Fram och åter, runt och tillbaka. Över och under kan det också gå. Jante hit och Jante dit. För eller emot.

Några tänkvärdheter om att vi människor inte skulle kommit så långt om vi inte stått enade, sett oss som likar och krävt att alla drog sitt strå till stacken. Om alla kör sitt eget race blir inte grundjobbet gjort. Utan grund rasar bygget. Ju högre man bygger desto vanskligare.

Nu behövdes Jante för att stävja svikarna, de som drog iväg på egen hand eller flöt ovanpå.

Lyssnade och funderade. Är det Jantes vara eller inte vara detta gäller. Mycket tal om Jante har det varit, Jante och dess lag har varit i ropet. I början lät det bra, sunt att inte hindra andra, hellre lyfta andra. Inte hindra sig själv, tillåta sig att vara.

Kruxet kom när alla skulle vara bra eller bäst på det de ville, och det enda som stod i vägen var Jante. Inte förmåga, inte hänsyn. Någon betydelse har väl ändå förmågan, och hänsyn kan vara trevligt.

Ropen ekar tomt. Jag tror vi glömt ett ord. Solidaritet. Lyssna, ordet låter obekant. I alla fall oanvänt. Vem har suddat ut det? Trängt ut det så långt åt vänsterkanten att det i det närmaste är onämnbart. En sorts tabu-ord, med effekten att de som hör det slutar att lyssna.

Gammalt och förlegat. Passé. Som något som möjligen får dansa tango med en tant i Sundbyberg eller mata duvorna i stadsparken. Å ordet är säkert över trettio år – Vid trettiotre är man passé.
(fritt efter Hasse och Tage, Blå Stetsonhatt)

Jag röstar för att bjuda in Solidariteten i stället för Jante. Det blir trevligare samvaro, tror jag.  Och vi behöver den <3

Uttryck #Blogg100 16

Ibland vill man och vill inte. Det är kanske det som är den kreativa skärningspunkten, om det finns något som kallas så, annars fungerar förutsättning. Den kreativa förutsättningen. Den driver utvecklingen framåt, man skapar något, i alla fall om man vill tillräckligt mycket för att vilja utmana intet. Det är då det kan bli något gjort som man inte har klart för sig. Ett resultat. Oaktat förkärleken för att hävda att det är nödvändigt att sätta upp mål eller ha en idé att utgå ifrån. Betänk i sammanhanget att mål ska vara mätbara.

Jag gillar idén med idén bättre än att vara målstyrd. Men det är väl för att jag är som jag är och därmed fungerar som jag gör. Svårfångade tankar är mycket intressantare än de som i stort sett redan finns. De tankar som är närapå färdigformulerade är mindre intressanta, de kan snarare ha en tröttande effekt. Energin saknas. Ändå beundras de som sprutar ur sig förväntade meningar med synpunkter och utsagor fulla av riktigheter. De bedöms vara fulla av energi. Det är klart det tar energi i anspråk bara det, att bemöda sig om att ha en uppsättning uttalanden tillräckligt färdiga för att släppa ut och stoppa in på rätt sätt och vid rätt tillfälle, men det skapar inte energi hos andra. Hos mottagarna. Inte heller bidrar det till att skapa energi mellan talare och lyssnare, förutom energin som går åt till att ta in det som sägs och febrilt leta efter vad det är som har missats eller inte förståtts. Eftersom åhörarna inte förnimmer någon energi. Detta om mer eller mindre tomma ord borde ha varit en parentes, eftersom inledningen berörde kreativitet.

Intet, som upplevs, kan orsakas av eller bestå av överbelamring i något avseende. Med det följer ofta en viss trötthet. Tröttheten kan uppfattas som avsaknad av energi, men det stämmer inte nödvändigtvis om orsaken är att man är fylld av intryck, som behöver tas omhand. Det tillståndet kan liknas vid en sorts kaos, och att kaos är utveckling kan väl anses vara belagt. Att reda ut kaoset kräver energi, men för att hushålla med resurserna används kraften inåt. Omgivningen kanske inte ser eller upplever någon kreativ energi, men likväl innebär omhändertagandet av intryck en utveckling, att man skapar något ur kaoset.

Syftet med utbildning är att ersätta en tom hjärna med en öppen hjärna. (Malcolm Forbes, egen översättning)

 

 

Uppfriskande #Blogg100 6

Går upp en morgon och ut på stranden med starka glada kliv. Det är friskt och jag fryser inte, men förstår att det är vinter eftersom isen talar med knakande och toner om vartannat. Oklart vilket innehåll dagen kommer mig till mötes med. Nyttigt och uppfriskande det också.

Tårarna rinner särskilt mycket där jag älgar fram i blåsten, och jag tänker på den lilla sminkinsatsen som var en akut åtgärd, precis innan jag gick hemifrån och låste dörren. Det kanske var en löjlig åtgärd som nu kommer att göra att jag kommer fram till mitt möte med rouge och concealer i vågiga ränder och håret som en spretig växt runt ansiktet. Det ser okey ut hinner jag se, när jag är nästan framme och tittar i ett skyltfönster. Jag tittar tillräckligt mycket för att kunna se, men utan att avslöja att jag försöker fånga spegelbilden av mig själv. Senare på dagen tar jag stora jackan och stora sjalen på mig, men vintern verkar vilja visa sin kraft och jag fryser.

På kvällen talar vi om karriär och personlig utveckling och om att göra en plan. Minst en.

Vi lär oss att börja med att inventera inåt, sedan utåt och sist framåt. Syftet är att reflektera och frammana en bild. Vi gör till synes enkla övningar, som ska bilda en sorts grund, genom att välja ord som stämmer överens med vad vi värderar högt i våra arbetsliv. Jag blir lite förvånad över hur väl det beskriver hur jag vill ha det och vad jag söker. Det ska nog räcka till för att kunna måla upp en bild. När jag ser den så – VIPS – ska jag nog straxt kunna blicka utåt, sedan framåt och till sist fatta beslut om ett mål!

Ha Ha det blev en bra dag. Och vintern sjunger på sista versen.

 

 

Mod

image

Jag blir arg på människor som är fega. Riktigt rasande förbannad blir jag.

Det är inte extrovert orerande och platstagande jag ser som mod: Nej jag efterlyser de som säger ifrån när någon bemöts, drabbas, utsätts, hindras, ifrågasätts på ett ojuste sätt.

Ojuste är när det bakomliggande orsakerna gagnar de som bemöter, drabbar, utsätter, hindrar, ifrågasätter. Trevligt bemötande för egen vinning. Hur trevligt är det.  Dolda agendor. Konkurrensen hålls i schack.

Mod är att markera, säga ifrån när dömande eller fördomsfulla värderingar sipprar ut. Att öppet stå fast vid att det inte accepteras. Allas lika värde och därmed möjligheter att vara, uttrycka sig – Alla ska lyssnas på. Argument prövas och formas efter motargument och eftertanke.

Värsta sorten är den eller de som abonnerar på att vara öppna – men de är det på ett sätt som inte går att värja sig för. Visst, saker sägs rätt upp och ned, det ges inget utrymme för tolkning, reflektion eller sunt kritiskt granskande. Dessutom syftar det som sägs inte till det orden betyder. Varken orden var för sig eller tillsammans. Det är en blindgång, en återvändsgränd.

Och den behöver man ta sig ur, förbi , igenom. De brukar säga att de är raka, om de inte lärt sig att det är mer politiskt korrekt att säga att man är öppen. Numera. Sådant växlar. Rakhet har en benägenhet att innebära avsaknad av dialog.

Kommunikation kräver två parter.

Tillbaka till modet. Hur många vill ha en bra atmosfär garanterad i sitt liv?

Oavsett vad, vem, hur och varför måste den som har mandaten eller makten ansvara för att det går juste till. Alla deltagare och närvarande har enskilt ansvar. Men för helheten krävs en övergripande styrning. Det kostar engagemang och smaken är inte så mycket mer än tillfredsställelsen att ha bidragit till en sund miljö, eller kultur om man så vill.

Jag tror att det är rätt väg att gå om man vill nå resultat, men resultaten kommer inte av sig själva. Det arbetet tillkommmer, och har kraften av mandat och makt använts till att bygga en gedigen grund så är det nästan som ett självspelande piano i aktion.

Det krävs personligt engagemang, lust, civilkurage och ett intresse för människor för att vara modig. Låta bli att vara privat.

Man kan nog tro det är enklare att vara feg och alla har förstås inte förmågan eller ambitionen att vara modiga. Några anledningar måste det finnas eftersom fegheten är så utbredd.