På resande fot #Blogg100 63

 

Laddar för en resa till Lappland. Yoghurt och iskaffe. Bäst att passa på här i södern där vi just igår fick vår.

I Norr är det några grader över noll, mössa och vantar och dator i ryggan.  Reser i jobbet som konsult och är glad att jag inte är resande konsult för silkesstrumpor eller så.

 

Snö, istäckta sjöar, skog och mera skog. Landade till en väldigt vacker solnedgång och ett varmt hotellrum 🙂

I morgon lämnar vi det röda hotellet med vita knutar och drar vidare till Sorsele …


Annonser

#27 Om fredag #Blogg100

Fredagar kan vara så bra att det spritter av glädje i något jag inte vet vad det är. För kroppen är trött och huvudet matt. Men det spritter! Jag känner mig kär i mina tåg som går förbi på min favoritbro (Årstabron)

Jag har en stund för mig själv i mitt hem. Hemma skulle jag vilja mer vardagsvara i. Älskade lägenhet. Musiken kan jag välja fritt, den gör mig mjukare. Idag är det stökigt men det får vara så. Tankarna börjar klarna och gör sig fria från jobbrastret som skymmer utsikten. Ute är det grått. Det har blivit mörkt.

Tänk så vackert det är ändå. Mörker, Lampor, Stad. Ahhh … Och väntan på våren känns varm och len. En smula ny sol för varje dag. Det blir snabbt en stor portion ljus att vada i och sen bada i. Jag njuter Fredag.

wpid-20150327_225234.jpg

# 18 När det skimrar #Blogg100

#Blogg100 #18
Solen gav färg och värme till det som var blekt av skugga. Om det kan jag berätta idag.

Hur solen gav färg och värme till det som är blekt av skugga kan jag berätta idag.

Efter en dag av rådbråkande för problemlösning i lönearbete kan uttrycket kännas och vara en smula kantigt. Om jag försöker riktigt mycket kan jag kanske vaska fram guldkornen. Hitta det som skimrar och lockar, men det går bara om man ser på det från det håll där skönheten visar sig.
image

Solen smög sig fram över kanten på vår jord som inte är platt som en pannkaka även om en kant, en linje eller en gräns kan ge intryck av att det är så. Där kom ett ljus som spred sig och ökade i styrka. Den nästintill ofärgade naturen och stadens byggnader fylldes sakta med värme som först var knappt förnimbar men den väckte färgerna till liv. Efter färgerna på marken kom himlen att sköljas fri från dis och nyvakenhet så att den till sist strålade blå till solens ära. Den kylslagna morgonens grå ljus övergick till kittlande gulskimrande stråk och skyar som letade sig in i byggnaderna och fram över gatorna och platsernas fria ytor. Än håller skuggorna kvar sina positioner, men de får maka på sig lite varje dag.
Från mitt fönster kunde jag se människor. Några på väg till eller ifrån eller på språng emellan. Jag tyckte deras steg hade lite glädjesvikt. Ju senare på dagen ju längre dröjde människorna sig kvar vid grönskan och bänkarna och framåt lunchtid slog de sig ner på kullerstenarna med ryggen mot husväggen och ansiktet mot solen. De spisade, njöt och nojsade, antagligen mer med vädret än med varandra.  När det var min tur promenerade jag ut och styrde stegen över kullerstenarna mot solen och lutade mig mot husväggen. Vårlyckan dök fram som sällskap på min plats i solvärmen.
Sen dröjde det till kvällen innan jag gav mig ut igen, då hade solen dragit sig mot den andra kanten och ett brunare grått blev kvar bland husen. Jag cyklade hem i en kvardröjande soluppvärmd stad med känslan av försiktigt spirande vår i antågande.

#14 Balkongreflektion #Blogg100

#Blogg100 #14 Balkongreflektion – här sitter jag och …

Vårljuden ni vet … här sitter jag och njuter.

image

Fast först var det så här:

Nu har jag gjort en så’n där insats som inte märks. Den syns, men bäst om man kan jämföra med hur det såg ut innan insatsen.

Jag har tvättat balkongmöblerna. Dammsugit golvet och lagt mattan på rätt plats, för den var inte där, den låg snett, liksom förskjuten upp mot de kanter som den stötte på. Nu är den ren och ligger rätt.

Det gör inte så mycket att förändringen inte syns. För jag ser den, och inte minst skulle jag se den om det inte var gjort. Och tyvärr gäller det nog även andra. … som besökare och andra familjemedlemmar …  och liknande. Saker som inte är gjorda märks ofta.

Jag hjälper gärna till. Bistår i andras arbete och liv med min insats, min syn på saker, mitt kunnande och mina erfarenheter. Vad andra tar till sig av detta bestämmer de förstås själva när det rör deras uppgifter.

Men uppskattningen skulle jag gärna ta. Den får jag om jag ber om den och ibland spontant. Om någon ser eller har lärt sig. Fattar att något skett. Förbättrats, förändrats, fixats, städats. Det är trevligt med uppskattning. Och beröm  som lämnas på ett sätt som är relevant och möjligt att ta till sig. På jobbet behöver det uttalas offentligt här gäller inte samma valfrihet. För arbete är ”business, these days”!

Det är inte lätt, varken att komma ihåg att ge beröm eller att tacka och ta emot. Man behöver öva! Jag övar.

Det ser fint ut. Välkomnande rent och ordnat. Krukorna kommer snart. Blommorna är lite vårskruttiga, men kommer nog trivas och frodas med ljuset och värmen. Det samma gäller för mig, jag trivs och frodas med ljuset och värmen, och i tillägg får jag njuta av utsikten. Och vårljuden. Ni vet stegen mot gruset, ett par eller flera röster i samtal, barn som leker, fåglar som ackompanjerar med artegna läten i olika riktningar.  Ljuden avlägsnar sig och kommer nära i vaggande vågor mellan svepande tystnad i oväntade rytmer.

image

Men nu vill jag bara sitta här en stund. Med ansiktet mot solen, kudden på stolen, boken (och just nu dator) på bordet och en mandarin och en havrekaka. Bättre kan man nästan inte ha det. En gyllene lördag i mitten av mars månad.

 

Lördag med finväder och fåglar #blogg100

Gräsklipparbrummande i olika tonarter. Barnskrik.  Barnskratt förstås. Fåglarna täcker rummet med otaliga läten, olika arter presenterade kors och tvärs och invid varandra. Träskor mot grus, gräs och träaltaner. Grannar, vänner och makar i samspråk. Allt intensivt intagande, som ett lugnande sorl. Ett myller i stillhet.
Koltrasthannen gjorde mig sällskap under turerna med gräsklipparen, Björktrasten visade mig något jag aldrig sett så tydligt, när jag satt mig på trappan och tittade ut över trädgården. Hon (tror jag) gick och pickade omkring i det nyklippta gräset, lade huvudet på sned, sänkte det och kvickt dit med näbben och erövrade. Piggt och vackert, medan nötväckan korsade jaktfältet och iakttog i olika positioner.
Grilldoft och avtagande, mer dämpade ljud. De flesta gick hem till sitt och verksamheten fortsatte inomhus. Jag bakade vridna baguetter.

 

 

 

 

 

 

Sippor och lökar #Blogg100

Dagens kunskap:

– Är det en Vintergäck?

vintergack

– Osäkert, kanske en vårlök?

Vårlök

– Ingendera faktiskt.

Kabbeleka

– Det var en Kabbeleka!

– De är alla lite lika varandra och gulsippan …

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

… var inte heller så långt ifrån.

Fascinerande vad man kan lära sig av att gå ut på en promenad i april och sedan gå hem och kolla fakta med hjälp av Google.

Tack för idag!