Stolta stad

Reflekterar över arkitektur, stadsplanering, båttrafik och takbarer. 

Kikar ut från filten på bergskammen. Kaffe i muggen. 

Allt är så nära i min lilla gröna storstad.

Huset #Blogg100 73

Det är äldre men inte gammalt. Motståndskraften gör det välbevarat. Gediget grundat, stadigt och välbyggt helt enkelt.
Omgivningarna är populära och det är snart inbäddat i grönska,
Där står det till synes rakt, grått och slitet.
Hållningen är hög och stolt. Det är både prisat och märkt för sin historia.
När solen kommer når den in i varje vrå och gör det hopplöst, väntande och romantiskt.
Då ser man inte det stela, som ser tomt, låst och övergivet ut.
Där inne finns det massor av liv, fastän där är stilla och skyddat.
En utpost för de som så önskar.
Utsikten är smal eller bred. Det ser allt: från detaljer till panorama.
Här finns en fristad eller fredad zon för de invigda.
Och tänk, här bor jag. Tillsammans med några andra.

Berg och hav #Blogg100 44

Berg och hav #Blogg100 #BloggSwe

Det blir intensiva dagar att vara turist  Staden är högljudd, det är varmt, soligt, ibland hett. Restauranger och serveringar dominerar utbudet på gator och torg.  De är många de också, torgen, 

En mycket gammal borg och ett gammalt slott stoltserar på varsin höjd. Utsikten är fantastisk och absolut värd den branta vandringen upp till slottet. Borgen ger också vackra vyer, men liksom vägen upp är mindre ansträngande är utsikten inte lika slående som från berget där slottet ligger. 

Staden känns framförallt gammal, men har renoverats till helmodern på sina ställen, Av charmig hamn finns därför inget alls kvar. Av fiskare och fiskebåtar ser man inte ett spår. Inte där. Mat från havet av många olika slag serveras däremot ofta och gärna. Speciellt friterat, bjuds det i massor vart man än vänder sig. Läckert!

#14 Balkongreflektion #Blogg100

#Blogg100 #14 Balkongreflektion – här sitter jag och …

Vårljuden ni vet … här sitter jag och njuter.

image

Fast först var det så här:

Nu har jag gjort en så’n där insats som inte märks. Den syns, men bäst om man kan jämföra med hur det såg ut innan insatsen.

Jag har tvättat balkongmöblerna. Dammsugit golvet och lagt mattan på rätt plats, för den var inte där, den låg snett, liksom förskjuten upp mot de kanter som den stötte på. Nu är den ren och ligger rätt.

Det gör inte så mycket att förändringen inte syns. För jag ser den, och inte minst skulle jag se den om det inte var gjort. Och tyvärr gäller det nog även andra. … som besökare och andra familjemedlemmar …  och liknande. Saker som inte är gjorda märks ofta.

Jag hjälper gärna till. Bistår i andras arbete och liv med min insats, min syn på saker, mitt kunnande och mina erfarenheter. Vad andra tar till sig av detta bestämmer de förstås själva när det rör deras uppgifter.

Men uppskattningen skulle jag gärna ta. Den får jag om jag ber om den och ibland spontant. Om någon ser eller har lärt sig. Fattar att något skett. Förbättrats, förändrats, fixats, städats. Det är trevligt med uppskattning. Och beröm  som lämnas på ett sätt som är relevant och möjligt att ta till sig. På jobbet behöver det uttalas offentligt här gäller inte samma valfrihet. För arbete är ”business, these days”!

Det är inte lätt, varken att komma ihåg att ge beröm eller att tacka och ta emot. Man behöver öva! Jag övar.

Det ser fint ut. Välkomnande rent och ordnat. Krukorna kommer snart. Blommorna är lite vårskruttiga, men kommer nog trivas och frodas med ljuset och värmen. Det samma gäller för mig, jag trivs och frodas med ljuset och värmen, och i tillägg får jag njuta av utsikten. Och vårljuden. Ni vet stegen mot gruset, ett par eller flera röster i samtal, barn som leker, fåglar som ackompanjerar med artegna läten i olika riktningar.  Ljuden avlägsnar sig och kommer nära i vaggande vågor mellan svepande tystnad i oväntade rytmer.

image

Men nu vill jag bara sitta här en stund. Med ansiktet mot solen, kudden på stolen, boken (och just nu dator) på bordet och en mandarin och en havrekaka. Bättre kan man nästan inte ha det. En gyllene lördag i mitten av mars månad.

 

#11 På väg hem igen #Blogg100

#Blogg100 #11 Det var nog bara det att det behövdes lite tid för att acklimatiseras …

Det finns fina blå färger här hemma också. Motiven är annorlunda men vackert är det.
På cykel på väg hem pockade de här motiven på min uppmärksamhet. Det blå tonerna strålar ända in i hjärtat och hjärnan. Min inspiration och kärlek till Stockholm vaknade plötsligt till liv. Säkert hade en bra eftermiddag med positiva kontakter del i att lyckas väcka känslan att trivas med att vara hemma igen.
Se bara den här byggarbetsplatsen intill Fatbursparken
image

Södra stationsområdet i riktning mot Ringvägen
image

Och min favoritbro
image

Gamla Årstabron uppfördes mellan åren 1925–1929 och blev Statligt byggnadsminne 1986. Den är 753 m lång och 9 m bred och består av 20 betongbågar. Mer om Årstabrons tillblivelse.

Bananhus #blogg100

Ibland blir det inte som man tänkt sig och det kan vara helt rätt. Liksom bättre än bästa tänkbara.

Processer är man med i vare sig man vill eller inte. De lever sitt eget liv också, vare sig man vill eller inte. Även om du startar och leder en process, deltar i en process eller dras in i en process så påverkas du av processens egen gång. Projektledning i sin rätta eller rena form är strikt och det är förståeligt om man betänker att det också beblandas med sin process. Sina, snarare. En process är sällan ensam, hur mycket man är försöker hålla isär trådarna.

Efter en process på flera år har vi kommit till skott och ska flytta. Inte alls dit där vi har letat, tittat och föreställt oss att bo. Vi har grunnat och avvägt olika faktorer och trott att vi vetat var det rätta stället för oss skulle vara. Tittandet och letandet tappar ibland sin tjusning. Kan hända det beror på att man är mättad, men det infinner sig också ett stråk av tröstlöshet för att det inte passar, motsvarar förväntningarna eller är möjligt att betala det den summa som som är slutpriset. En dag föll min blick på ett objekt som inte stämde med de kriterier vi valigtvis utgick ifrån. Det här huset är byggt på 60-talet, har ingen eldstad, är inte vackert som byggnadsform, och behöver ett ansiktslyft.  Enligt vårt urval ligger det i fel stadsdel dessutom. Vi gick och tittade…

Där ska vi bo! Vi vann budgivningen och har skrivit kontrakt. Vi blir söderbor på 8 trappor med balkong och en fantastisk utsikt. Makalösa omgivningar och ett stenkast från vattnet.

Tjohoo …! Det kommer att bli superbra, fråga oss inte varför, för vi har inte gått igenom detaljerna för förutsättningarna. Och ändå är det helt perfekt!

En dold process ledde till bananhusen vid Tanto. Ritade 1965 av
Åke Ahlström och Kjell Åhström