Klassisk kinesisk lyckokaka?

Det var länge sedan jag öppnade en kinesisk lyckokaka. Det känns som att de har varit försvunna, glömda. Eller så har de levt ett tillbakadraget liv. Jag vet inte. Har inte tänkt så mycket närmare på saken, egentligen.

Att jag sällan går på kinakrog är förstås en anledning till deras frånvaro. Och jag tror inte krogarna har förstått charmen med att bjuda på de små, söta, knapriga ordgömmorna som är inslagna i blänkande, prassligt guldpapper med sirliga kinesiska tecken i rött. 

Jag blev alldeles barnsligt förtjust när kyparen överräckte fatet, tillsammans med notan. Väl hemma knaprade jag och min tonåring i oss varsin kaka och pillade ut vad ödet hade att säga. Jag hade glömt hur kakan smakade, den var lika god som visdomsorden.

Det var i Sundbyberg. I Sumpan är det otroligt och ovanligt restaurangtätt, med bland annat flera traditionella Kinakrogar. Klassiska och på många sätt gedigna,  för att de alltid har funnits där.

På kinakrogarna i Sundbyberg – där kan de!

(Ja, jag vet, det är sant. Lyckokakor är en amerikansk uppfinning 🙂)

Babelbubbel och Jantetrubbel #Blogg100 35

Babelbabbel om Jantes vara eller inte vara. För Jante, betydde för kollektivet. Att vara en i mängden, kanske lik någon annan. Mot betydde motsatsen, men vad är det? Alltid vara olik. Allt och alla. Lite som emot mycket. Särskilt allt och alla. Till förmån för mig själv och min olikhet.

Det svänger hit, det svänger dit. Fram och åter, runt och tillbaka. Över och under kan det också gå. Jante hit och Jante dit. För eller emot.

Några tänkvärdheter om att vi människor inte skulle kommit så långt om vi inte stått enade, sett oss som likar och krävt att alla drog sitt strå till stacken. Om alla kör sitt eget race blir inte grundjobbet gjort. Utan grund rasar bygget. Ju högre man bygger desto vanskligare.

Nu behövdes Jante för att stävja svikarna, de som drog iväg på egen hand eller flöt ovanpå.

Lyssnade och funderade. Är det Jantes vara eller inte vara detta gäller. Mycket tal om Jante har det varit, Jante och dess lag har varit i ropet. I början lät det bra, sunt att inte hindra andra, hellre lyfta andra. Inte hindra sig själv, tillåta sig att vara.

Kruxet kom när alla skulle vara bra eller bäst på det de ville, och det enda som stod i vägen var Jante. Inte förmåga, inte hänsyn. Någon betydelse har väl ändå förmågan, och hänsyn kan vara trevligt.

Ropen ekar tomt. Jag tror vi glömt ett ord. Solidaritet. Lyssna, ordet låter obekant. I alla fall oanvänt. Vem har suddat ut det? Trängt ut det så långt åt vänsterkanten att det i det närmaste är onämnbart. En sorts tabu-ord, med effekten att de som hör det slutar att lyssna.

Gammalt och förlegat. Passé. Som något som möjligen får dansa tango med en tant i Sundbyberg eller mata duvorna i stadsparken. Å ordet är säkert över trettio år – Vid trettiotre är man passé.
(fritt efter Hasse och Tage, Blå Stetsonhatt)

Jag röstar för att bjuda in Solidariteten i stället för Jante. Det blir trevligare samvaro, tror jag.  Och vi behöver den <3