Doftstråk #Blogg100 79

Cykeln rullar framåt utan alltför mycket benkraft.

Vägarbeten i fyrvägskorsningar med flagghållande walkie-talkie försedda reflexvästbärande personer orsakar köer och trängsel. Man gräver och bökar på stadens gator i sådan omfattning att det ligger nära till hands att ana ugglor i mossen. Men något mer spännande än gubbar i gropar med staket runt syns inte idag. Överallt ser man dem. På vägbanor, gångbanor, cykelbanor, torg, broar och vändplaner.

Omdirigeringen av förekommande trafikslag lämnar en hel del övrigt att önska. Det är inget nytt under solen, men antalet drabbade platser är anmärkningsvärt stort. Efter ett, logistiskt sett, obegripligt långt stopp i en korsning rullar cykeln ner på mot vattnet.

Vårens gröna färg förefaller tillta i styrka så att ögat uppmärksammar det på vägen ner för den svagt lutande backen. Utmed vattnet kommer dofter i stråk på ett sätt som påminner om känslan av kallare och varmare strömmar i vattnet när man simmar. Det doftar vår och sjöstad och sol.

En särskild doft lockar till leenden. Det är häggen med sin vita grönhet bland de lätta och intensiva nyanserna i träd och buskar utmed cykelvägen. Cykeln glider lyckligt som om den tog sig framåt av sig själv.

Det är bara över Västerbron söderut som det nästan tar stopp. Vinden bråkar obarmhärtigt. Visserligen med ojämn styrka, men tillräckligt för att tramporna behöver användas även i backen nedför bron. Där nere är det riktigt rörigt.

Förutom alla gropar som sakta rört sig framåt och säkert tillbaka på just den vägsträckan under många, många månader är där nu en ny, enorm grop. Mer bred än djup och med högt stängsel runt om. Cykelbanan som fanns förra veckan är borta. Kryptiska skyltar leder i väg åt fel håll och man får vända tillbaka där staketet tar slut. Dessvärre rätt ut och tvärs över bilvägen för att komma tillbaka i rätt riktning.

Sista sträcken är inte utan gubbar och gropar. Man får ta sig runt dem utan instruktioner eller cykelvänliga trottoarkanter. Sista biten saknar hål, men trafikeras av desto fler flanörer. Även här doftar vårvärme och grönt på ett sätt så att cykeln gärna skulle rullat på en bit till, förbi hemmet.

Cykeln stannar till sist och andas in mera häggdoft och vajande tulpaner. Den tvekar lätt över att rulla in i cykelrummet, men rullar snällt ner i källaren efter en stund. Den känner sig glad och nöjd över all vår den hunnit insupa idag.

 

 

Annonser

På resande fot #Blogg100 63

 

Laddar för en resa till Lappland. Yoghurt och iskaffe. Bäst att passa på här i södern där vi just igår fick vår.

I Norr är det några grader över noll, mössa och vantar och dator i ryggan.  Reser i jobbet som konsult och är glad att jag inte är resande konsult för silkesstrumpor eller så.

 

Snö, istäckta sjöar, skog och mera skog. Landade till en väldigt vacker solnedgång och ett varmt hotellrum 🙂

I morgon lämnar vi det röda hotellet med vita knutar och drar vidare till Sorsele …


#22 Tre lökar #Blogg100

#Blogg100 #22 #BloggSwe

Bumpedibump över kullerstenar. Uppförsbacke och Tre lökar. Stilleben

Andades lugnt och tittade på tulpanerna. Tog hissen ner och stålsatte mig för att möta kylan och gränsla cykeln. I går var den översnöad, korgen lastad med vit kyla och växlarna hade låst sig.
Trampar uppför backen och över vägen, sedan via cykelbanan till lokalgata och vänster, höger, vänster, höger och igen vänster och rakt upp för en tvär ettrig backe. Bump över kanten och sedan kullersten, runda små rackare. Bumpedibumpedibump i oavbrutet skakig färd till Bellmansgatan. – Asch jag prövar rakt fram i stället eftersom vägen jag tog i igår var brant. Nit. Brant kullerstensbacke. Kliver av och bumpar nedåt med handbromsstöd.
Fina hus. Gamla som gatan.

Här innanför finns ateljén där vi lär oss grunderna i att måla akvarell den här helgen.

Steg 1: Blöt papper och spänn upp. Tejpa, skissa rutor. Korsbefrukta Lodrätt med Vågrätt. Ljusast först är en tumregel. Skär loss ditt färgschema, paletten.

Steg 2: Upprepa förarbetet med papperet. Teckna av dina lökar. Isch jag kan inte teckna! Traggel traggel.
Måla dina uppställda lökar. Mitt första stilleben. Vit, röd, gul.

De stod ungefär så här, men bilden är tagen hemma, så lite annorlunda ljus och läge hade modellformen. Inte blev min målning så som de såg ut och absolut inte som jag föreställde mig att de skulle se ut. Borde.

Men OK, man måste börja någon gång, även om det finns en aller annan uppförsbacke. 

#21 Elektroniskt versus papper #Blogg100

#Blogg100 #21 #BloggSwe
Det är något visst med penna och papper. Bara papperet i sig kan vara härligt, även om jag trivs med att skriva på dator.

Skitväder har vi haft här idag. Det är kyligt i kväll men den mesta snön har vikt undan. Kylan hänger kvar vilket gör luften klar och staden strålande vacker.

 

Jag tycker om att skriva på dator. Tycker om är kanske mycket sagt, kanske snarare att jag trivs med det.
Nu vill jag jobba med papper det ger en annan känsla av att något växer fram. På något vis är det mer odelat, sammansatt. Texten växer fram i samklang mellan hand och tanke. Rättningarna och ändringarna blir visserligen störande inslag i den framväxande bilden, som plumpar i protokollet.
Men jag är en smula trött på att arbeta framför en skärm. Storleken gör ingen skillnad vet jag, för jag har testat flera olika. Det där flytet i fingrarna på tangenterna klyver skapelsen. Uttrycket formar sig nämligen inte förrän texterna på skärmen är ”klara”, det blir ett glapp mellan skrivandet och bilden.
Nu har jag testat på papper i kväll och det är behagligt kan jag konstatera, framförallt är jag nöjd med att ha flera alternativa vägar till att nå resultat. Målet.

Särdeles skön söndag #blogg100

Är alldeles tagen.
Har just sett en film.
Se den!

Är alldeles tagen.
Har just sett en film.
Se den!
Fint filmad, väl regisserad, väl spelad och en fantastisk berättelse ur ett annorlunda, alternativt perspektiv. Förunderligt realistiskt, varmt, sorgligt och positivt budskap på en och samma gång.

Fjärilen i glaskupan

Vackert.

Vacker och vidunderlig är också vår stad, min stad. Känner mig varm i hjärtat och glad i sinnet efter en dag då jag tittat på lägenheter och kunnat flanera i mysiga kvarter och smaka på hur det kunde vara att bo där. Lunchen intogs ’på’ gräset i Rålamshovsparken och mellan visningarna hann vi med både promenad i solskenet och en fika på Kafé Kajak

Supersöndag – Tack för idag!