Vad jag gör

Strukturerad antistress.

Promenad.

Kort stopp.


Vila ögonen på rörligt rofyllt vatten.

Promenera hem.

Jobba vidare!

Huset #Blogg100 73

Det är äldre men inte gammalt. Motståndskraften gör det välbevarat. Gediget grundat, stadigt och välbyggt helt enkelt.
Omgivningarna är populära och det är snart inbäddat i grönska,
Där står det till synes rakt, grått och slitet.
Hållningen är hög och stolt. Det är både prisat och märkt för sin historia.
När solen kommer når den in i varje vrå och gör det hopplöst, väntande och romantiskt.
Då ser man inte det stela, som ser tomt, låst och övergivet ut.
Där inne finns det massor av liv, fastän där är stilla och skyddat.
En utpost för de som så önskar.
Utsikten är smal eller bred. Det ser allt: från detaljer till panorama.
Här finns en fristad eller fredad zon för de invigda.
Och tänk, här bor jag. Tillsammans med några andra.

11 Parkbänken #Blogg100 64

Solen skiner och gör att det är varmt i stenhuskvarteren där han går. Han stryker sig utmed husfasaderna för att finna svalka i skuggan, trots hans nyfunna insikt om att han inte behöver anstränga sig så mycket som han brukat för att inte bli sedd av människorna han möter. De har nog med sig själva och det innebär en ny frihet för honom.

Alla dessa nya saker att förhålla sig till gör honom stillsamt uppspelt. Medan han rör sig framåt tänker han igenom vilka mått och steg han ska, och kan ta, utan att helt tappa bort det enkla. Den självklara drivkraft han haft som hjälpt honom att genomföra klanderfria uppdrag med ett utav de bästa resultat som redovisas. Det gäller att hitta tillbaka till energin framåt och ändå behålla den nyfunna sorglösheten.

Utan att tänka närmare efter väljer han att vika av på en gata som leder ner mot vattnet Det är flera kvarter ner till vattnet, men något drar honom åt det hållet. Han viker av till höger vid nästa kvarter och fortsätter upp för en svag lutning i riktning mot planen som är ett av hans mål för dagen. Efter en stund dyker ett pampigt äldre hus upp som han synar. Han är inte säker på vilken funktion huset har, det ser inte ut att vara ett vanligt bostadshus. På baksidan av huset ser han att några trappsteg leder upp till en park med murade avsatser och pelare som det klättrar vildvin runt. Det är vackert och han hittar en grind från gatan som han går in igenom.

I parken är det några enstaka personer som mest ser ut att använda gångvägen i den för att passera mellan kvarteren. Mellan två bladklädda pelare står en stenbänk som ser ut att erbjuda svalka. Han går fram till bänken och följer en ingivelse att sätta sig på den. Uppdraget får vänta. Här ska han stanna och planera. Han behöver sitta ned en stund och planera vad han ska göra sedan.

Brygghäng #Blogg100 62

Här badas det. Så varmt är det inte, alldeles lagom för att ligga på rygg och lyssna på en bok är det. Ena sidan varm och den andra sval. Båtarna glider förbi. Alla sorter: Taxibåt, Delfinbåt, jolle, segelbåt och vacker trämotorbåt. Boken är bra. Det tar en stund att komma in i dubbleringen. Väl där blundar jag mot solen och följer med i händelserna i bokens värld, samtidigt som ljuden utanför strilar runt med en lätthet och den variation som är. Änder som landar slirande på vattnet. Vågor från båtarnas svall som kluckar mot stranden, innanför den brygga jag ömsom sitter ömsom ligger på. Röster på flera språk. Barnskrik, barnlek och skratt.

Vårens första myror ilar upp genom springorna mellan brädorna i bryggkonstruktionen. En liten brunaktig sort klättrar ivrigt på min hörlurssladd. Petar bort den, den får vara någon annanstans. Hör måsskrik som blandas med prat och sorl. Fotsteg som ändrar ton när fötterna kliver ut på bryggan och går förbi; eller stannar för att kropparna de tillhör slår sig ned. Korta besök för att dricka en juice, öl eller kaffe, eller längre för att göra ingenting. Lunchsalladernas tid var bara precis i början av mitt brygghäng.

Dunkande musik och ljud av en människohord når in i min bokvärld. Vänder mig om och ser några polismotorcyklar i krypfart som bereder deras väg, och håller uppsikt. Känns bra att de är med. En regnbågsbanderoll och lite sång till dunket, sedan är de borta. Ju längre dagen lider ju tätare blir trafiken av både flanörer och båtar. Den som ingen fungerande motor har får ro. Två paddelbrädor flyter förbi. Det kan tyckas tidigt med bad och brädor, men när vi nordbor får span på värme är vi snabba att ta chansen att göra så många sommaraktiviteter vi kan komma på.

Lite kyla finns kvar i luften, vinden är tydlig med det. Bladen tränger fram på många grenar och träden börjar åter vara i färg.  Solen är varm och vänlig. Det som sägs sprids lystet över det glittrande vattnet, men badarna gick kvickt upp och i land. Vädret passar bättre med kläder på, och brygghäng räcker gott för att fira att det är vår.

 

Marknaden #Blogg100 43

Livligt levande och alldeles underbart.

På väg mot butiken mittemot. 

Dimper upp på varsin barstol under ett parasoll vid ett litet runt bord. 

Lättsamt, glatt, ja rent av lustfylld stämning. Intensivt pratigt, ätandes, på språng och ändå inte. Man är tillsammans, alla inkluderade, även servitörerna. Närvaron är stor. 

Så gott. Solen lyser, maten och miljön inspirerar Godaste mellanmålet i historien. 

Tjugofem minuter på trottoaren utanför saluhallen personifierar hur man kan fånga livet i flykten. Tillfället var där och vi tog det i akt. Vi njöt och sparade det i våra hjärtan. 

Morgonen #Blogg100 42

Morgonen #Blogg100 42 #BloggSwe

Det är högt till tak. Köket är en kub i rummet med sovloft ovanpå. Laddar  om moccabryggaren och sätter den över värme. Öppnar de inre fönsterluckorna och får in ljuset. Sträcker mig bakom det lätta draperiet och öppnar fönstret. 

Hör röster i olika styrka. Motorljud, fotsteg, fåglar och kanske är det ett fartyg på tomgång i bakgrunden? Ljuden kommer in och blandas med kaffebryggarens ljud och doft.

En ny dag i Malaga kan börja!

Jord och lust #Bogg100 28

Det var lite oväntat, åtminstone helt oplanerat, men plötsligt var den där. Lusten. Hon stoppade ner fingrarna i jorden. Grävde sig ned, lyfte upp och släppte tillbaka jorden. Bara kände på den. Hon fylldes av en känsla av lugn, när hon kände den mjuka ljumma massan i sina händer. Vatten, jord, krukor fat och växter ställde hon fram i en oordning, precis som det var brukligt.

De suktande jordklumparna som följer med köpeplantorna lossar hon från plastkrukorna, sedan bäddar hon ned dem i tegelkrukor som hon fyller med mörk mullig jord. Jorden i botten ska vara ordentligt genomvattnad då får rötterna en kick och en bra start. Mellan jordklumpen och krukans kant bolstrar hon med mättad jord, hon har sparat den till dem under vintern. Jorden har stått ute och fyllts på med solvärme som nu omfamnar rötterna.

Torra eller klämda blad pillar hon varsamt undan och även om hon inte talar högt eller direkt till växten föreställer hon sig vad de behöver genom att titta nyfiket på hur de ser ut och vad de förmedlar. De får ansning och vatten tillsammans med värmen, efteråt ser de ut som de sträcker på sig av friskhet och trivsel. Hon inser att det också kan vara nyhetens behag, både ur deras och hennes synvinkel. Det spelar ingen roll vilket som gäller, det är ändå njutbart. En efter en får sedan stoltsera intill varandra i sina nya outfits.

Lusten kan överraska i en tid av skirhet och växande. Man blir sprittglad!
De livskraftiga gröna växterna, de tegelröda krukorna och faten. Och sedan jorden, den svarta luckra jorden som är så mjuk att den nästan är len. Det är mycket enkelt och mycket vackert.