13 Omväg #Blogg100 70

Boken han läste var rolig och spännande. Han vaknade efter sin vila och var på gott humör. Idag skulle han försöka planera sitt uppdrag så att han fick besöka en annan del av staden. Det skulle kännas bra bara att få ta en annorlunda väg än den invanda. Han brukade i och för sig nästan alltid variera sin väg beroende på sol, kyla, tidpunkt och lust, men en helt ny väg var han önskan för dagen.

Önskningarna hade blivit fler de senaste dagarna, kanske var det veckor till och med. Förändringen började efter den där drömmen som gjorde att han företog sig utflykten till trädgården. Han kunde nästan känna irritation över sin dragning till trädgården, liksom ett myggbett som kliade och gjorde sig påmint titt som tätt.

Han valde strandvägen idag, den ledde åt fel håll om han skulle behöva besöka byggnaden där han så många gånger hade varit för att söka och hitta och hämta saker under sina uppdrag. Skulle dagens uppdrag kräva ett besök där fick han väl ta en omväg, tänkte han. En lång omväg över vatten och holmar. Det bekom honom inte, han tyckte om att röra sig i staden. Han var fast besluten att gå över bron och sedan genom skogen på andra sidan vattnet för att få uppleva en ny miljö.

Många gånger hade han undrat över meningsfullheten i att söka efter svar på samma plats eller i alla fall samma område. Några nya ledtrådar att tillföra borde vara lättare funna om han letade på en ny plats, det hade han ofta tänkt och någon gång yppat till uppdragsgivaren. han mådde gott av promenaden vid stranden, det blåste och var stökigt under promenaden över bron. Det var många som använde bron, vilket inte var någon överraskning. Vattnet gick bara att komma över via de broar som fanns så vida man inte använde båt. Någon båt hade han inte tillgång till, eftersom det inte var meningen att han skulle ta den väg han tog idag.

I skogen var det lugnt, som det brukar vara i skogar. Fågelkvitter och lövprassel, några promenerande människor och hundar lade han märke till. Han kunde inte låta bli att vika av från gångvägen och följa flera snirklande stigar som ledde upp på ett berg. Där uppe föreställde han sig att han kunde stanna till och se sig omkring, för att få en bra överblick över de okända omgivningar han befann sig i. Berget var inte så högt, så han var ganska snart uppe på toppen. Han såg sig omkring och fann ett träd med en ganska bred och låg krona, dit gick han.

Från sin utkikspost hade han bra utsikt över skogen och vattnet vilket var en bra hjälp för honom att orientera sig. Han lutade sig mot trädstammen och stack ned händerna i fickorna. I sin vänstra ficka låg boken. Han kunde inte låta bli att ta upp den. Han sjönk ned på marken, fortfarande med ryggen lutad mot trädet, och fortsatte läsa där han hade slutat igår.

På resande fot #Blogg100 63

 

Laddar för en resa till Lappland. Yoghurt och iskaffe. Bäst att passa på här i södern där vi just igår fick vår.

I Norr är det några grader över noll, mössa och vantar och dator i ryggan.  Reser i jobbet som konsult och är glad att jag inte är resande konsult för silkesstrumpor eller så.

 

Snö, istäckta sjöar, skog och mera skog. Landade till en väldigt vacker solnedgång och ett varmt hotellrum 🙂

I morgon lämnar vi det röda hotellet med vita knutar och drar vidare till Sorsele …


En beskrivning (4) #Blogg100 18

Den lilla tyckte om att leka och hon trivdes bra med att vara utomhus, ifred från de vuxna. Hon var bra på att hitta på saker och hon lekte gärna fantasilekar, ofta med grannbarnen. De lekte i skogen, ömsom familj och ömsom krig. Skogen var helt deras egen härliga värld. Det var tryggt och det var nära hem och även om det, som det brukar, hände att hon eller någon annan blev ledsen, så var det mycket sällan någon var dum med flit, som barn brukar uttrycka det.

Vem var hon då, den lilla. Skruvlockar, glada kinder, laddad för att ta sig an det som korsade hennes väg. Som många små hade hon inte full kontroll över krafterna i kropp och sinne. Ibland blev det för starka uttryck, och uppriktigt sagt var det en större utmaning att hålla tillbaka känslor än att leta efter dem. Tillsammans med lekkamraterna var det inget konstig, de krångligaste sakerna hände oftast när vuxna var inblandade. Hon tyckte föräldrar var svåra att förstå sig på.

Den lilla hade en speciell relation till djur, hon såg dem som jämlikar och pratade med dem. Med djur kunde hon tala om saker hon inte förstod och som gjorde henne orolig och osäker. Hemma var hunden en förtrogen vän. Trots att han föredrog promenader med husse och matte och helst lyssnade på dem, hade han en del av sin uppmärksamhet riktad mot henne. Han kände ett ansvar för den lilla och hennes välmående, därför lyssnade han när hon särskilt sökte sig till honom. Han visste att han inte behövde säga något. Det blev bra ändå, hon växte och blev äldre och klokare.

Järfälla naturreservat #blogg100

Ett väldigt vackert område med historiska platser som Rocksta, Säby gård och Översjön bland annat. Flera fina promenader och stall och ridvägar.
Säby Café är pricken över i för den som vill fika eller äta något lättare 😊