Jord och lust #Bogg100 28

Det var lite oväntat, åtminstone helt oplanerat, men plötsligt var den där. Lusten. Hon stoppade ner fingrarna i jorden. Grävde sig ned, lyfte upp och släppte tillbaka jorden. Bara kände på den. Hon fylldes av en känsla av lugn, när hon kände den mjuka ljumma massan i sina händer. Vatten, jord, krukor fat och växter ställde hon fram i en oordning, precis som det var brukligt.

De suktande jordklumparna som följer med köpeplantorna lossar hon från plastkrukorna, sedan bäddar hon ned dem i tegelkrukor som hon fyller med mörk mullig jord. Jorden i botten ska vara ordentligt genomvattnad då får rötterna en kick och en bra start. Mellan jordklumpen och krukans kant bolstrar hon med mättad jord, hon har sparat den till dem under vintern. Jorden har stått ute och fyllts på med solvärme som nu omfamnar rötterna.

Torra eller klämda blad pillar hon varsamt undan och även om hon inte talar högt eller direkt till växten föreställer hon sig vad de behöver genom att titta nyfiket på hur de ser ut och vad de förmedlar. De får ansning och vatten tillsammans med värmen, efteråt ser de ut som de sträcker på sig av friskhet och trivsel. Hon inser att det också kan vara nyhetens behag, både ur deras och hennes synvinkel. Det spelar ingen roll vilket som gäller, det är ändå njutbart. En efter en får sedan stoltsera intill varandra i sina nya outfits.

Lusten kan överraska i en tid av skirhet och växande. Man blir sprittglad!
De livskraftiga gröna växterna, de tegelröda krukorna och faten. Och sedan jorden, den svarta luckra jorden som är så mjuk att den nästan är len. Det är mycket enkelt och mycket vackert.

 

 

 

 

Annonser

#20 Långt borta från nära #Blogg100

#Blogg100 #20 #BlogSwe
Långt borta från nära. Medveten närvaro, Mindfulness, njutning och Luther

wpid-2015-03-21-00.34.22.jpg.jpeg

Medveten närvaro säger vi. Mindfulness var tekniken som kom till oss väster ifrån som den nya läran. Den kommer öster ifrån, har sitt ursprung i Buddhismen.
I dag används den inte bara för att Du själv ska må bra, hantera stress och utveckla dina förmågor. Det används som behandling för själsligt välmående och psykiatrisk problematik.
Vi utbildar oss, övar, utövar, talar om och berömmer tekniken, som handlar mycket om att fokusera, att samla sig. Precis som vid meditation eller kontemplation som talas mycket mindre om, men begreppen har funnits längre och har haft sina perioder av spridning. Sin tider av storhet.
Kanske vi har ett särskilt behov av den här sortens övningar i vårt land. Ett sätt att fånga dagen, Carpe Diem, som också varit i ropet och betraktats som ett högt stående kunnande och förhållningssätt till livet.
Det är lätt att förstå att vi historiskt haft det kärvt när man får syn på att allt vi gör för njutning handlar om att det är skönt efteråt. Det finns något självspäkande i det. Antingen det kommer sig av att vi har sett och därmed våvt in i kulturen, ett samband mellan njutning och synd. Och att om man först gör något mindre njutbart blir njutningen efteråt mindre syndig.
Lutherskt antar jag, men lika fullt intressant att reflektera över.
Ett sådant beteende, isolerat inom landets gränser, kolliderar ju faktiskt med att vara medvetet närvarande i stunderna. Jag föreställer mig att stunderna av det där icke njutningsfulla (eller det räcker kanske med mindre njutningsfulla aktiviteter) faktiskt orsakar en flykt från ögonblicket, en önskan om att inte vara fokuserad på det man gör utan sikta framåt. Fokusera på vad vi får sen, när det tråkiga är över.
Ifall detta handlar om vår Lutherska hållning eller klimatet spelar mindre roll. Oavsett vilka bevekelsegrunder vi har kan det förklara behovet av att hylla en (gärna strikt vetenskaplig) teori som tillåter oss att vara mindre långt borta från att närvara i stunder av njutning.
utövandes Mindfulness kanske vi slipper att plåga oss innan vi får tillåelseatt njuta 🙂

# 18 När det skimrar #Blogg100

#Blogg100 #18
Solen gav färg och värme till det som var blekt av skugga. Om det kan jag berätta idag.

Hur solen gav färg och värme till det som är blekt av skugga kan jag berätta idag.

Efter en dag av rådbråkande för problemlösning i lönearbete kan uttrycket kännas och vara en smula kantigt. Om jag försöker riktigt mycket kan jag kanske vaska fram guldkornen. Hitta det som skimrar och lockar, men det går bara om man ser på det från det håll där skönheten visar sig.
image

Solen smög sig fram över kanten på vår jord som inte är platt som en pannkaka även om en kant, en linje eller en gräns kan ge intryck av att det är så. Där kom ett ljus som spred sig och ökade i styrka. Den nästintill ofärgade naturen och stadens byggnader fylldes sakta med värme som först var knappt förnimbar men den väckte färgerna till liv. Efter färgerna på marken kom himlen att sköljas fri från dis och nyvakenhet så att den till sist strålade blå till solens ära. Den kylslagna morgonens grå ljus övergick till kittlande gulskimrande stråk och skyar som letade sig in i byggnaderna och fram över gatorna och platsernas fria ytor. Än håller skuggorna kvar sina positioner, men de får maka på sig lite varje dag.
Från mitt fönster kunde jag se människor. Några på väg till eller ifrån eller på språng emellan. Jag tyckte deras steg hade lite glädjesvikt. Ju senare på dagen ju längre dröjde människorna sig kvar vid grönskan och bänkarna och framåt lunchtid slog de sig ner på kullerstenarna med ryggen mot husväggen och ansiktet mot solen. De spisade, njöt och nojsade, antagligen mer med vädret än med varandra.  När det var min tur promenerade jag ut och styrde stegen över kullerstenarna mot solen och lutade mig mot husväggen. Vårlyckan dök fram som sällskap på min plats i solvärmen.
Sen dröjde det till kvällen innan jag gav mig ut igen, då hade solen dragit sig mot den andra kanten och ett brunare grått blev kvar bland husen. Jag cyklade hem i en kvardröjande soluppvärmd stad med känslan av försiktigt spirande vår i antågande.

# 9 Vardagsmål #blogg100

#Blogg100 #9 Hemkommen från en resa med ledig tid och plats för det mesta av det man vill ha. Värme, njutning, stimulans, hälsa och skönhet.
En personlig betraktelse och reflektion över sakernas tillstånd.

Plocka hit och plocka dit. Plocka undan och ställa i ordning. Vardag igen. Att gå upp i morgon för att gå till jobbet känns overkligt. Bara det att knappt hinna ta del av dagsljuset.

Jag promenerade i vår vackra stad idag., Stockholm var skrudad i barmark och solsken. Visst var det fint, men lite frånvänt och grått kändes det allt. Nä här gäller det att plocka bort.

Problem är det som är mellan dig och där du vill vara.

Stockholm är fantastiskt och kan och ska inte bort, jag tror inte det var staden i sig som förmedlade känslan. Kylan.

Det är när man bytt perspektiv som invanda saker uppenbarar sig i nytt ljus. Det finns hakar. Utrymme är en, varav själva tiden är en del. Sen finns det även andra utrymmesaspekter som är möjliga att påverka i större utsträckning.

Ibland är det svårt att se dem och fånga vad det rör sig om och som utgör hindren. Det gäller att passa på när de ger sig tillkänna och visar sin rätta sida. Även om det är en oönskad sida. Fel sida. Så jag ska smida när järnet är varmt. Då kan kylan ge med sig och få lov att ge plats för värmen.

Sagt och gjort. Känner mig mer redo för att gå upp i morgon utan turkosskimrande hav, mjuk vit sand, ljummen luft ett Karibiskt gym, tid att disponera fritt och enkla vänliga gester från dem man möter.

God natt

  

Over and out #blogg100

There is a lot left

 

That’s all for today

Mitt (i) maj # blogg100

Känner att hjärnan klarnar, antar en striktare kontur och hårdhet. Hjärnan skärps och kroppen mjuknar. Älskar det här vädret. Värmen är min bästa vän.

Om man tänker sig motsatsen; att kroppen stelnar och hjärnan mjuknar så är det inte mycket att stå efter. Det är förhållanden som går bort. Vintern går alltså bort. 😀

Luften är fylld av mjuka dofter. Växtligheten sprider sin mest njutbara odör. Sten, asfalt, byggnader och människor bjuder på sina finaste dofter att vandra bland. Särskilt nu i maj. Det är så vackert så att man borde skrika, men det behövs inte för känslorna och upplevelsen forsar och porlar fram och faller ner till ett inre leende som sprider sig. Det räcker så bra och det räcker långt. Man ser och man syns. Vi ser varandra och möts i mjuka vågor av njutning. Växlingen liksom förändringen förstärker förstås förnimmelserna, men de hänger kvar i par med solen och ljuset. Vilket fantastiskt spelrum vår verklighet är. Livet från den ljusa sidan, så som jag helst vill ha det.