Utvald inspiration i en adventskalender december 2017

”Det var en gång …” Några luckor öppnade i en adventskalender i december 2016. Skrivsprånget på Facebook står för inspirationen. www.skrivspranget.se

En adventskalender via Skrivsprånget december 2017.
Varsågod, några utvalda luckor att läsa.
Andra utvalda, enstaka luckor kan du läsa på  Larsdotter Konsult.
Och en hel adventskalender, med allas skrivluckor varje dag, finns hos Skrivsprånget på fb.

Lucka 12
Tema: Ett möte som förändrat

Det var en gång en väluppfostrad flicka som kämpade för att uppfylla andras krav och förväntningar, livet gick upp och ned som för de flesta, men det var väl Ok.
Hon hade inte funderat så mycket på varför hennes livsuppgift var att andra skulle vara nöjda med henne, men hon fantiserade gärna om ett annat liv och drömde sig bort.
Det som förändrade allt var när hon träffade en vän som ville dela hennes drömmar och till och med leva hennes drömmar; det blev deras drömmar.
Den styrka hon kände gjorde henne nästan rädd, men det var en underbar känsla och och det hisnade vid tanken på att det var så enkelt.
Det yttre livet förändrades inte i ett slag, men det inre fick en ny riktning och även om händelser har bromsat drömmarna lever hon dem bit för bit för sin egen skull.

Lucka 11
Tema: Berätta om en minnesvärd måltid!

De satt och talade energiskt med varandra kors och tvärs över bordet, det var ganska högljutt och det var glatt. Nöjet att träffas, vänta på god mat och att sitta skönt i en vacker lokal fick hela gänget att stråla. När första rätten kom in avtog sorlet runt bordet, var och en smakade på de fint arbetade knytena i olika former för att sedan hummande avsmaka lite till, utstöta njutningsljud och utväxla leenden och känslor om maten. Sorlet tilltog och pågick fram till nästa rätt som serverades; och så fortsatte det som böljande vågor, fram till dess att de avnjöt det nybryggda espressokaffet som fick avsluta måltiden. Lika glada som när de kom, men med en större dos tacksamhet än förväntan än vad de hade haft inför måltiden, gick de ut i sommarstaden och promenerade sakta tillsammans tills var och en vek av åt sitt håll.

Lucka 5
Tema: Hur väljer du att beskriva en människa?

Orden lät vackra och som om de sökte mening. Rösten liksom blicken var mjuk och genomträngande, som närvaro kan kännas. Vem detta var visste jag inte, eftersom alla frågor om jobb, familj, vänner och bostad lämnades obesvarade. Vid en första anblick hade jag sett en ganska oansenlig figur, men detta var en människa jag längtade efter att få lära känna.

16 Tillbakagång #Blogg100 86

Det var när han gick vägen över bron, tog av till till vänster och fortsatte den gatan rakt fram och vidare upp i byggnaden, där han varit så många gånger tidigare, som han gjorde valet. Även idag gällde att ta sig upp flera våningar och in i lokalerna för att söka, undersöka, finna, leta svar och studera. Människor intresserade honom, hur de förändrade sitt beteende när han försköt små detaljer förvånade honom.

Det gällde förstås även honom själv. Den lilla detaljen att han hade fått vetskap om att hon faktisk ofta var på en av de platser han brukade passera hade förändrat hans beteende. Att det hade sammanfallit med hans önskan om att uppleva andra saker än de uppdrag han genomfört med allvar och frenesi, men utan eftertanke, hade haft betydelse för det som hänt. Små, små förändringar i hans beteende hade så småningom lett till att de stötte ihop.

Ledan av att söka och finna utan att hitta något vettigt svar hade hamnat i skuggan av utmaningen i det nya inslaget i uppdragen. Han hade förivrat sig med läsning och att gå egna vägar och hållas med, för honom, yviga tankar. – Tagit ut svängarna för mycket helt enkelt, tänkte han. Nu skulle han återgå till att verkligen koncentrera sig på uppdragen och på allvar se om det kunde föra honom närmare svaret han sökte.

Något ytterligare besök i trädgården och möte med de personer som fanns där, skulle möjligen vara till hjälp i sammanhanget. Utflykten dit hade varit en stark upplevelse och han trodde det fanns mer hjälp att hämta där, för de svar han sökte. Där hade han ju inte talat med någon ännu. Det var nödvändigt att han använde sin kraft till att samla sig och fortsätta sitt sökande. Både för att kunna ge svar till uppdragsgivaren och för att besvara de frågor han själv ville ha svar på. Samtalen med henne fick med andra ord anstå, det var inte säkert det skulle eller behövde bli några fler heller.

 

Uppfriskande #Blogg100 6

Går upp en morgon och ut på stranden med starka glada kliv. Det är friskt och jag fryser inte, men förstår att det är vinter eftersom isen talar med knakande och toner om vartannat. Oklart vilket innehåll dagen kommer mig till mötes med. Nyttigt och uppfriskande det också.

Tårarna rinner särskilt mycket där jag älgar fram i blåsten, och jag tänker på den lilla sminkinsatsen som var en akut åtgärd, precis innan jag gick hemifrån och låste dörren. Det kanske var en löjlig åtgärd som nu kommer att göra att jag kommer fram till mitt möte med rouge och concealer i vågiga ränder och håret som en spretig växt runt ansiktet. Det ser okey ut hinner jag se, när jag är nästan framme och tittar i ett skyltfönster. Jag tittar tillräckligt mycket för att kunna se, men utan att avslöja att jag försöker fånga spegelbilden av mig själv. Senare på dagen tar jag stora jackan och stora sjalen på mig, men vintern verkar vilja visa sin kraft och jag fryser.

På kvällen talar vi om karriär och personlig utveckling och om att göra en plan. Minst en.

Vi lär oss att börja med att inventera inåt, sedan utåt och sist framåt. Syftet är att reflektera och frammana en bild. Vi gör till synes enkla övningar, som ska bilda en sorts grund, genom att välja ord som stämmer överens med vad vi värderar högt i våra arbetsliv. Jag blir lite förvånad över hur väl det beskriver hur jag vill ha det och vad jag söker. Det ska nog räcka till för att kunna måla upp en bild. När jag ser den så – VIPS – ska jag nog straxt kunna blicka utåt, sedan framåt och till sist fatta beslut om ett mål!

Ha Ha det blev en bra dag. Och vintern sjunger på sista versen.