Omtag #Blogg100 84

Små vänner #Blogg100 67

God natt från annan plats och annat perspektiv. Med stor kärlek och fina figurer ❤️

Morgonen #Blogg100 42

Morgonen #Blogg100 42 #BloggSwe

Det är högt till tak. Köket är en kub i rummet med sovloft ovanpå. Laddar  om moccabryggaren och sätter den över värme. Öppnar de inre fönsterluckorna och får in ljuset. Sträcker mig bakom det lätta draperiet och öppnar fönstret. 

Hör röster i olika styrka. Motorljud, fotsteg, fåglar och kanske är det ett fartyg på tomgång i bakgrunden? Ljuden kommer in och blandas med kaffebryggarens ljud och doft.

En ny dag i Malaga kan börja!

Din röst har betydelse #Blogg100 20

Jag får tips om att skriva om bostadspriserna … det händer ingenting … just idag … högt, hets, mycket … pengar och vinst … tänker jag.

Nej, idag vill jag tacka DN  – ni gör nytta som granskar organisationer och upptäcker korrupta personer som utnyttjar sina positioner. Gillar en polisanmälan mot chef vid Trafikkontoret.

Jag vill också tacka Europarådet som efter Venedigkommissionens utredning framför besvärande kritik mot Turkiets planerade konstitutionsförändring. De konstaterar att ett sådant auktoritärt presidentstyre sätter (den representativa) demokratin ur spel – Liksom yttrandefriheten, och det ger ett politiskt styrt rättsväsende.

Fy för den lede, säger jag!

Gemensam nämnare för alla tre ämnena: Manipulation. En otrevlig företeelse 🙁

Idag har vi också haft vårdagjämning och dagarna blir nu längre! Skönt!! Välkommet och energigivande – och i stort sett manipulationsfredat 🙂

#37 Vems är tiden och varför #Blogg100

Vilken härlig dag! En långhelg är till ända och den har berikat. Familjen, möten, god mat och medveten närvaro. Så pass att jag spontant gått till gymmet två gånger och som bonus under födelsedagsfirandet här hemma idag gick vi på en härlig vårpromenad.

wpid-20150406_132221.jpg

Men …
Så här på söndagen, som visserligen är en måndag, men fungerar som en söndag i mitt fall funderar jag över tiden. Vems är tiden och varför?

Jag ska upp och jobba i morgon.

Jobb är jobb och kan vara stimulerande, tillfredsställande och utmanande i olika grader, men det är inte det som bryr mitt huvud och upptar mina tankar och känslor idag.

Varför måste arbetet utföras mellan 8 och 17? Vilket är det vanliga för en stor majoritet av befolkningen.

Det är då man kan få ljus och luft och med lite tur så här års en gnutta värme. Med andra ord allt det som jag längtar efter och mår bra av, det som definitivt är bristvaror, särskilt så här års. Bara en smula av det skulle göra stor skillnad för välmåendet, och därmed den eftersträvansvärda hälsan samhället pläderar för och var och en strävar efter att ha.

Arbetsgivaren ska ha din tid emot betalning (och förstås någon insats 🙂 ). Det är en självklarhet, jobb är jobb och det ska utföras. Men synen på när tiden ska levereras verkar ha fastnat i kvarlevor från industrialismens framväxt och verkar liksom besläktat med löpande band principen.

I vårt välutvecklade land (liksom i många andra delar av världen) ser jag en uppsjö alternativa lösningar. Med möjlighet att utföra arbetet, eller kanske mer rimligt delar av arbetet, på andra tider eller platser än ett anvisat utrymme med petiga tidsramar. Naturligtvis styr samverkan med andra och arbetsuppgifternas karaktär delvis när och var jag som arbetstagare behöver arbeta, och det är också en självklarhet.

Det krävs förstås styrning, mod och modernitet av arbetsgivaren för att våga släppa på kontrollen och ge mig förtroende och lita på att jag utför mitt arbete med ansvar.

Jag tror det vore hälsosamt och lönsamt för alla parter om arbetsgivaren tog sig en funderare och omprövade en gammal värdering och vana. Flexibilitet har ju efterfrågats i sådan utsträckning att själva ordet i det närmaste förlorat sin mening. Men här passar det och det du förväntar dig av andra bör du väl förvänta dig även av dig själv?

Denna måndags söndagsoro handlar om obehag inför att känna mig instängd. Utestängd, bland annat från ljuset, och tveksam till om jag kan må väl och leverera bra.

Så vad har vi att förlora vi två? Jag menar: ”It takes two to tango”.

#14 Balkongreflektion #Blogg100

#Blogg100 #14 Balkongreflektion – här sitter jag och …

Vårljuden ni vet … här sitter jag och njuter.

image

Fast först var det så här:

Nu har jag gjort en så’n där insats som inte märks. Den syns, men bäst om man kan jämföra med hur det såg ut innan insatsen.

Jag har tvättat balkongmöblerna. Dammsugit golvet och lagt mattan på rätt plats, för den var inte där, den låg snett, liksom förskjuten upp mot de kanter som den stötte på. Nu är den ren och ligger rätt.

Det gör inte så mycket att förändringen inte syns. För jag ser den, och inte minst skulle jag se den om det inte var gjort. Och tyvärr gäller det nog även andra. … som besökare och andra familjemedlemmar …  och liknande. Saker som inte är gjorda märks ofta.

Jag hjälper gärna till. Bistår i andras arbete och liv med min insats, min syn på saker, mitt kunnande och mina erfarenheter. Vad andra tar till sig av detta bestämmer de förstås själva när det rör deras uppgifter.

Men uppskattningen skulle jag gärna ta. Den får jag om jag ber om den och ibland spontant. Om någon ser eller har lärt sig. Fattar att något skett. Förbättrats, förändrats, fixats, städats. Det är trevligt med uppskattning. Och beröm  som lämnas på ett sätt som är relevant och möjligt att ta till sig. På jobbet behöver det uttalas offentligt här gäller inte samma valfrihet. För arbete är ”business, these days”!

Det är inte lätt, varken att komma ihåg att ge beröm eller att tacka och ta emot. Man behöver öva! Jag övar.

Det ser fint ut. Välkomnande rent och ordnat. Krukorna kommer snart. Blommorna är lite vårskruttiga, men kommer nog trivas och frodas med ljuset och värmen. Det samma gäller för mig, jag trivs och frodas med ljuset och värmen, och i tillägg får jag njuta av utsikten. Och vårljuden. Ni vet stegen mot gruset, ett par eller flera röster i samtal, barn som leker, fåglar som ackompanjerar med artegna läten i olika riktningar.  Ljuden avlägsnar sig och kommer nära i vaggande vågor mellan svepande tystnad i oväntade rytmer.

image

Men nu vill jag bara sitta här en stund. Med ansiktet mot solen, kudden på stolen, boken (och just nu dator) på bordet och en mandarin och en havrekaka. Bättre kan man nästan inte ha det. En gyllene lördag i mitten av mars månad.