Kalas #Blogg100 48

Äggen är funna! Alla var glada, vi hade en kalasdag idag. En brunch som passade stora och små, vegetarianer, ickevegetarianer och andra smak- och intoleransriktningar.

Äggen var gömda, bordet dukat, maten förberedd och tuppkamsservetter i gult. Sedan kom de en efter en och hemmet fylldes av lek och prat och goda saker.

Våren tittade fram mellan snöbyarna. På balkongen infann sig värmen stundtals under solen. De solvärmda nötterna och nougaten från främmande land pilade sitt skimmer av solsken och äventyr in i våra vårlängtande kroppar.

Idag hade vi vår påskafton, för det är då vi brukar ses och äta gott, och leta ägg, och välkomna våren. Men man får laga efter läge och det brukar gå så bra så. Våren kommer troget även om den får kämpa ibland. Vi är glada att vi kan ordna påskkalas och hjälpa den framåt, med ljus gemenskap, värme, lek och förväntan.

 

Övergång #Blogg100 47

Fascinerande hur snabbt omställningen från ett land, en kultur och ett klimat till ett annat land, en annan kultur och ett annat klimat går. Människans styrka, anpassningsbarheten.

Baksidan är den automatiserade funktionen (eller primitiva drivkraften) att anpassa sig för att accepteras och tas upp i gemenskapen. Få vara med i kollektivet.

Nog talat om det. Ämnet lockar inte en dag som denna. Lugnt och skönt och allt i ordning. Väskan uppackad och det mesta tvättat. Besök i källarförrådet där påsklådan sovit ett år. Redo för svensk påsk med ögonstenarna mina.

Vädret ger jag inte mycket för. Försöker att inte låtsas om det. Måste ändå ta mig ut i eländet, och ge mig iväg för att handla. Här ska fyllas påskägg till telningarna. Några kycklingar, ett par tuppar, vackra ägg och en liten knorvlig kanin får pryda ett bord. Där får också några godsaker från det andra landet, den andra kulturen och det andra klimatet sin plats för att vara med på kalaset.

En mjuk övergång, och jag vill gärna dela med mig av upplevelserna och känslan jag har med mig hem. Känslan räcker längre då och blir mer av att få delas med andra. Det är också ett sätt att få suga på den karamellen en stund till; lite mer av högljutt liv, myller, processioner, uteliv och solig värme till oss alla.

Påsktraditionen här hemma är ung, förut var vi hos mor och far och sedan hos bara mamma, men inte längre. Min generation är den äldsta nu. Vi blir många ändå, med min familj och deras familjer som växer.

Påsken står för glädjen över våren, oavsett väder. Vi tar med det det, det vill vi ha kvar, och skapar nytt som blir vårt eget. Så som vi behagar. Färg, ljus, lek och spirande förväntan – tillsammans. Det blir fint.

 

Pytteliten #Blogg100 34

Det gäller liksom bara att.
Bara att komma ihåg och komma igång.
Det gäller att minnas hur man leker.

Visst tar leken slut – och den börjar om.
Det sker inte alltid omedelbart.
Behöver inte vara en följd, i en följd.

Stopp har också sin plats.
Start har en annan – plats och form.
Färgerna beskriver inunder.

Där bara en kan se.
En i varje behållare.
Fylld av färger.

 

En beskrivning (1) #Blogg100 12

Mannen hade hängslen till sina grå byxor och en vit skjorta som var nedstoppad innanför byxornas linning. Hans ansikte hade ett speciellt utseende, huvudformen var avlång, och ofta såg han en smula högdragen ut. Det gjorde han inte idag, idag var en ledig dag. Han hade nått den ålder då hårfästet var högt och håret ganska tunt. Ändå kunde man se håret röra sig med vinden, det gjorde också snusnäsduken som var ledigt knuten runt halsen innanför skjortkragen. Han hade solglasögonen på sig och såg glad ut utan att le. Han halvsatt på en sten i en typiskt uppländsk hage. En hage med saftigt gräs och tuvor, några låga taggiga busksnår, dungar av träd och en och annan rundad sten, var vad han tittade ut över.

I hagen gick får, mannen njöt av synen. Det var hans mark. Till vardags var han stadsbo och trivdes med det också. Han hade det gott ställt, hans affärer gick bra och han var respekterad i affärskretsarna. Idén att köpa en lantegendom kom sig snarare av att han hade tagit chansen när han fick erbjudandet om en bra affär, än någon egentlig önskan att driva ett lantbruk. Nu var han här och kände sig barnsligt glad. Hans frus förtjusning över platsen gjorde honom lycklig. Lekfullheten och växelspelet var en av orsakerna till att de hade ett fint äktenskap, mannen och hans fru. De hade redan haft många år tillsammans och var fortfarande kära i varandra.

… fortsättning kanske kommer

 

Längtan i gråväder #Blogg100 10

Det gråa hänger över oss och släpar ner i marken. Det täcker gator och trottoarer och samlar brunsörjigt slask på sina ställen. För oss som är på väg i staden dyker vattensamlingar och sörja upp som hinder att parera och hoppa över, långt eller kort. Det händer att vi behöver byta riktning så många gånger att vi går i sicksack. Jag får en impuls att förstärka rörelsen framåt och springa i vågor, det är alltför deppigt att ta det här vädret på allvar. När jag tänker på det är det ju faktiskt rent av fantastiskt att känna leklust i gråvädret.

Det är tilliten till våren som håller mig vid, eller oss. Det är svårt att föreställa sig att någon tycker om klimatet för dagen, men man vet ju aldrig. Vi närmar oss våren som kommer med ljus och kvirr, ute som inne. Ljusare dagar kommer av sig själv, och med lite sol och lite värme stiger saven som gör att både vi och staden får ny energi. Det blir skönt när robotfunktionerna som drar mig genom delar av vintern kan magasineras. De behövs och det är bra att kunna koppla in dem de dagar och ibland veckor som inte är snö och sol eller mörker och mys.

Tänker på att vi är ett uthålligt folk i Norden. Vintermånaderna är en utmaning. Att vi tittar ner i marken dagar som idag är inte en egenskap, eller konstigt beteende, det är en inlärd och väl utarbetad strategi och levnadsteknik. När solen visar sig lyfter vi upp våra huvuden och kan se varandra och mötas i glädjen över vår vår. Känslan att få lasta av oss lite kläder och skor, sänka axlarna är lättnad och lätthet. Egentligen är det inte så mycket begärt, om man jämför. Åhh …!  Vad det ska bli skönt.