Egen #Blogg100 72

Det är fantastiskt att vara sin egen.

Egenföretagare, konsult eller kanske konsul(t)inna 😉

Stimulerande, roligt, omväxlande och nytt.

Underbart helt enkelt!

– men nu är jag färdig och stänger ned för idag.

Midnatt råder och tyst det är i huset. Snart är ingen vaken.

Lättnad #Blogg100 68

Ett vackert land med vackert språk. En mix av pampigt, finstämt och pompöst.

Har ingenting intelligent att säga för att tillföra rapporteringen från Frankrike något. Valresultatet var till vår fördel. Till världens fördel. Det vill jag säga. En ung president, så ung att man får gå tillbaka till Napoleons tid för att finna något liknande. Inga jämförelser i övrigt.

Det var en skönt att höra. Skönt med ett steg i rätt riktning. Heja Frankrike. Mitt hjärta känner lättnad. Kan ni, så kan vi andra.

Vi kan överraska, vi kan förändra, vi kan ta i. Inte bara för kung och fosterland utan också för varandra. För frihet, jämlikhet och solidaritet.

En god och välkommen nyhet. Tack!

En resa ut i världen #Blogg100 14

Plötsligt syns händelser i världen som i en historisk film om hur livet kunde te sig för kungar eller andra regenter. Mitt i aktörernas privatliv behöver någon ge sig iväg och möta en utmanare eller motståndare för att säkra någonting. Det kunde röra ett strategiskt giftermål med en avlägsen släkting, likaväl som att avstyra en relation av kärlek eller av någon annan anledning bevaka sina intressen. Ibland var syftet att förhindra krig och dessvärre kunde syftet också vara att starta krig. Jag har aldrig sett på Tysklands Angela Merkel så som på regenterna i de gamla filmerna, men nu verkar hon ha fått, eller åtagit sig uppdraget.

Hon ska iväg på en resa över haven för att träffa en ledare som i bästa fall inte mer än ställer till med röra i relationerna mellan länder i världen. Hon ska helst få honom med sig, men det räcker bra om hon kan få honom på andra tankar än på tvärsen. Precis som i filmerna är utgången osäker. Betraktaren känner viss oro eller spänning över hur det ska gå. Inte alltid har man som åskådare helt klart för sig varken den enas eller den andres bevekelsegrunder, eller vad den ena eller den andre kan komma att ta sig till. På film är det detta som är spännande, även om manuset är förutbestämt kan filmen sluta hur som helst.

Det pågår ett parallellt drama, där utsända från ett tredje land far omkring och kampanjar, uppbackade av sin ledares högljudda krav, klagan och anklagande. Även det passar bra in i filmen, och nu liksom då tycker betraktaren att det vore bra om det gick att få tyst på honom som gapar. Dels för att hans budskap klingar illa både i sitt land och utanför och dels för att världen har viktigare saker att samtala om, för att bibehålla den demokratiska ordningen.

Det återstår att se hur det går, jag är glad att världen har en ledare som Angela Merkel att skicka ut på uppdrag. Både i filmen och i verkligheten  befinner sig betraktaren på för långt avstånd för att uppfatta och erfara eventuella nackdelar den utsände har. Det är skillnad på vad som är bäst i det lilla och i det stora. Lokala ”affärer” och beslut som urholkar demokratin kan irritera vansinnigt. Vi har sådana, i filmen fanns oftast ingen demokratisk ordning så där skymtades desto fler. Däremot får den som är beredd att kämpa för demokratiska värden i världen definitivt mitt stöd, oavsett om det är på film eller inte.

Det är imponerande vad Angela Merkel gör, vad hon jobbar för att stå för i världen. Jag önskar henne lycka till på resan!

#32 Like a roundabout #Blogg100

black rounded maze

Like a roundabout

What’s in it for me?
hold on, There’s room for two
there’s a Backyard
and a Frontyard
And the space in between
Who’s to blame?
for not Observing the patterns
We all move around
and yet Standing still
Cannot come through
Get out of my way!

… what’s in it for me?

…… there’s room for two …

Om våren, eller bildligt om positiv kritik #blogg100

Axlarna ner, huvudet och mungiporna upp, hjärnan igång och fötter och ben på språng. Små blommor och fåglar och luft som känns mjuk.

Äntligen kom den , chansen, tillfället, möjligheternas värld. Men vad händer då?

Minusgrader, minusgrader, frost, blåst och kyla. Solen lyser men fler moln än utlovat skymmer och får lov att stanna kvar. Morr. Känner mig lurad.

Fötterna skrek: Släpp ut mig ur skorna. Vinterjackan förpassad till de bortre regionerna. Vantar och sjalar förslår inte alls, för jackan är tunn, eller kort. Jag fryser och stelnar.

Allt stannar upp, är backväxeln vald? Backflytet porlar men ljudet är av. De skira och lovande färgerna bleknar och stänger mig inne. Vänder tillbaks.

Det är bara så svårt när känslan försiktigt spirat upp ur sin träda, att hålla den kvar. Ifall det inte  bekräftas att det var rätt mått och steg, den stapplande osäkra sänkningen av garden.

Nä, nu får det räcka med vinterhumör, vinterfasoner och säck & aska miljö.  Men striden är inte slut än, jag vet vem som kommer att vinna och att den andra kommer försvinna, även om jag behöver ordna det själv.

När garden är nere finns möjligheter till allt, visst det kan bli något annat än man tänkt sig. Men man är bättre rustad att möta variationer och överraskningar om man inte behöver vara inställd på försvar.

I kamp är det risk att den enda lust som består, är att kämpa och fly. Och jag är helt säker på att alla mår bättre av, och vill ledas till en chans som är ny.

Kära vår. Välkommen.

 
image

Den groende berättelsen 2 #blogg100

Språkkunskaperna var många, men inte sågs det som något fint eller särskilt kompetent som kunde komma miljön eller patienterna till godo. Det gör det i vissa sammanhang och frågan är vad som avgör om det är en tillgång som stärker bildningsnivån eller något som kan liknas vid spretighet. Splittring rent av. Och försvagande för bildningsnivån. Det är väl en fråga om inställning, eller finns det något dolt som förklarar och håller isär dessa lika tillstånd vid olika tillfällen?

Så här vill ingen ha det, tänkte ledaren och började med att ta reda på mer om de här personerna han fått att värna om, och som var hans resurs för uppdraget gentemot patienterna och arbetsgivaren.

Vilka karaktärer rör det sig om då?

Vi har förstås den självutnämnda supermorsan. Hon heter Gullefjun, men går under smeknamnet JB. Hon har många barn, en gripande nästan tårdrypande historia som lämnar öppet för medkänsla och egenskaper som hjältemod och kapabilitet. Hur det påverkat hennes personlighet väcker lust till psykologisk analys och tolkning, men den historien får vänta på sin tur. JB hjälper genom att få bekräftat att hon kan, genom att ta över så att den hjälpte inte kan. Beroende mer än hjälp till självhjälp. Alltså.

Sen har vi den mjuke mannen, sirlig och tjänstvillig, men ack så långt ifrån lojal och solidarisk man i första kontakten kan tro, eller önska. Han heter passande nog Kim.

En central figur är den skadskjutna kråkan. Hon överlever genom att tro på det alternativa för öppet sinne och harmoni och lever och praktiserar en sällan skådad inskränkthet som gränsar till paranoia. Endast de som Marjatta insvept i sitt nät ges värdigt utrymme att existera. Historien vet vi inte mkt fakta om, men vi kan ana. Denna figur behöver skydd som ni förstår.

Charlie heter en vänligt sinnad person med stort rättspatos som ibland sätter krokben för honom, tillfälligtvis. Charlie vill väl. Så väl och parallellt med en aldrig sinande ström av funderingar om hur saker kan förbättras med så små medel som möjligt för största möjliga utdelning. Värmen strålar från honom, särskilt när han trivs och är trygg. Trygg är han oftast, men bristande solidaritet och människor som inte vill väl utgör hinder för Charlie att komma loss. Och de där andra finns, så det händer.

Esmeralda är den ostrukturerade, som skiftar mellan ämabel, gnällspik, ordningspolis samt gör anspråk på att vara en exotisk världsmedborgare. Dock väl förankrad i oflexibel svensk förortsmylla.