Uttryck #Blogg100 16

Ibland vill man och vill inte. Det är kanske det som är den kreativa skärningspunkten, om det finns något som kallas så, annars fungerar förutsättning. Den kreativa förutsättningen. Den driver utvecklingen framåt, man skapar något, i alla fall om man vill tillräckligt mycket för att vilja utmana intet. Det är då det kan bli något gjort som man inte har klart för sig. Ett resultat. Oaktat förkärleken för att hävda att det är nödvändigt att sätta upp mål eller ha en idé att utgå ifrån. Betänk i sammanhanget att mål ska vara mätbara.

Jag gillar idén med idén bättre än att vara målstyrd. Men det är väl för att jag är som jag är och därmed fungerar som jag gör. Svårfångade tankar är mycket intressantare än de som i stort sett redan finns. De tankar som är närapå färdigformulerade är mindre intressanta, de kan snarare ha en tröttande effekt. Energin saknas. Ändå beundras de som sprutar ur sig förväntade meningar med synpunkter och utsagor fulla av riktigheter. De bedöms vara fulla av energi. Det är klart det tar energi i anspråk bara det, att bemöda sig om att ha en uppsättning uttalanden tillräckligt färdiga för att släppa ut och stoppa in på rätt sätt och vid rätt tillfälle, men det skapar inte energi hos andra. Hos mottagarna. Inte heller bidrar det till att skapa energi mellan talare och lyssnare, förutom energin som går åt till att ta in det som sägs och febrilt leta efter vad det är som har missats eller inte förståtts. Eftersom åhörarna inte förnimmer någon energi. Detta om mer eller mindre tomma ord borde ha varit en parentes, eftersom inledningen berörde kreativitet.

Intet, som upplevs, kan orsakas av eller bestå av överbelamring i något avseende. Med det följer ofta en viss trötthet. Tröttheten kan uppfattas som avsaknad av energi, men det stämmer inte nödvändigtvis om orsaken är att man är fylld av intryck, som behöver tas omhand. Det tillståndet kan liknas vid en sorts kaos, och att kaos är utveckling kan väl anses vara belagt. Att reda ut kaoset kräver energi, men för att hushålla med resurserna används kraften inåt. Omgivningen kanske inte ser eller upplever någon kreativ energi, men likväl innebär omhändertagandet av intryck en utveckling, att man skapar något ur kaoset.

Syftet med utbildning är att ersätta en tom hjärna med en öppen hjärna. (Malcolm Forbes, egen översättning)

 

 

En strimma av Nice 160526

Det är kul bara att titta på människor.
Havet var lika vackert som jag ville. Det blåser. Skrivinspirationen infinner sig inte riktigt. Men om jag börjar kanske det kommer mera.
Hon uttryckte det så fint ”att vara i språket”, vilken lycka och njutning för oss som tycker om ord.

Ett litet gäng duvor tittar förbi. Kan hända de tror jag har något kvar efter kaffet och glassen. Jag vill inte bjuda dem mitt skräp. Dessutom är den lilla pappmuggen och glassbägaren ihopklämda tillsammans med spade och sked mellan två ribbor i bänken. Jag sitter på en bred bänk utan ryggstöd, det är inte bekvämt när man vill sitta länge. Det vill jag. Solen är varm, här blåser det inte lika mycket som vid havet; nere vid Promenade Anglais precis ovanför La plage, den vackra stenstranden nedanför promenaden.

Kortbyxor, minikjolar, linnen med vidd och slimmade tonårskreationer, utsvängda gabardin- och linnebyxor, fotbollsbyxor, sandaler, boots och galna högklackade skor. Mitt i den oberäkneliga fontänen leker två småflickor som studsar fram på sina starkt rosa gympaskor.

Franskan är vacker. Italienarna som satt här gick. Skönt att få höra franskan porlande fram och slippa hans masserade av henne. De trivdes nog i varandras närhet, men jag satt bredvid och undrade om jag störde eller var uppskattad publik. Många barnvagnar och många hundar. En del med kjol, hundar alltså. Borde fotograferat. För sent kom jag på det.
– Sorlet från de passerande promenerande och bilarna, spårvagnarna, fotstegen, klackarna och rösterna som bryter igenom. Sorlet påminner om havet med vågornas rullande form.

Förtjusta röster tjoar när fontänen kastar ur sig spridda vattenkaskader rätt uppåt, utan skönjbart mönster. Mest hör jag barnens röster.
Hunden med kjol passerade för tredje gången. Den här gången slängde jag upp mobilkameran och brände av tre-fyra bilder. Kameran fångade dem efter att de passerat min bänk och alltså bakifrån. Inte perfekt men det rosa tyllet syns. Tydligen promenerar man fram och tillbaka i denna trädgårdspark.

Tre segways glider förbi. På åkarnas jackor står: Brigades des parcs et jardins. Storvulet eller uttrycksfullt att ha en parkbrigad. Jag charmas av det.

Kyrkklockan slår fem slag. Klockan är 17. Den yngre kvinnan som åt en stor baguette och talade så vackert bredvid mig, efter att Italienarna gått, är inte kvar. Hon talade om osten och ätandet av baguetten. Jag saknar hennes ord, de var särskilt fina att höra i sorlet, och att lyssna till språket. Nu sprutar fontänen ihärdigt och lägger en stresston till ljudflödet. På bänken till höger talas något arabiskklingande språk som spär på den höjda tonen. När vattnet stannar av återkommer den lugnare tonen. Enstaka små fötter i skor plaskar distinkt i vattnet som dröjer sig kvar en kort stund på den platta stenlagda marken.

– En kamouflagemönsterklädd herre i kängor med någon typ av rapmusik strömmande ur sin ryggsäck i kamouflagetyg. Tror faktiskt att jag mötte honom tidigare när jag var på väg hit, nerifrån havet, på jakt efter glass och kaffe. Kaffet var en fullträff medan glassen dög och hamnar på en femma. Även han går alltså fram och tillbaka. Det kanske är så man ska göra här. Man vet ju aldrig vad som kan vara uppenbart för en lokalbefolkning och som en besökare inte vet eller begriper.

Gud vad det är skönt med solen som värmer min kind! Solen värmer allt och oss alla men särskilt skiner den och väcker ljuva kroppsminnen till liv genom huden på min kind.
Duvorna har kommit förbi några gånger till. De ägnar mig inte så stort intresse utan pickar och vickar omkring förstrött i närheten bara.

Ahh! Tre cyklande poliser, och jag missar de igen. Ser dem för sent och hinner inte få fart på kamerafunktionen förrän de är för långt bort för att göra sig på bild. De rör sig också i båda riktningarna. Det var andra gången jag såg de på väg ned mot havet, fastän förra gången var det i en del av parken där det finns en stor skulptur av en båge. Arc någonting … Platsen hade namn efter Albert den förste. Jag förstod inte plaketten vid skulpturen. Arcen var bara presenterad på franska.

Det glesnar, mest på bänkarna, kan hända även bland de promenerande. Solglasögon är vanliga, det är nog det mest gemensamma attributet. I övrigt representeras så många plagg, stilar och attityder att de inte är möjliga att återge, eller ens spegla. Nu har jag vridit mig åt sidan och vänt mig mot solen för att behålla känslan i huden. Glada barnskrik och vattnet sprutar. Ett par slöjbeklädda personer i medelhavsblå färger fotograferas framför vattenkaskaderna av en tredje, klädd och beslöjad i starkt turkos.

Om jag inte misstar mig ser jag ytterligare fler individer för andra och tredje gången. Kanske är det inte konstigare än att de vill vara här i parken precis som jag och det franska paret bredvid mig. Den unga flickan har kommit tillbaka, men hon talar inte så mycket och hon äter inte. Vi hat suttit länge och trivts på vår breda bänk, trots att den saknar ryggstöd. Vi har lett i samförstånd ett par gånger. Jag skriver i mobilen och mamman läser, eller kanske skriver hon också, något i sin mobil.
De andra, de som går av och an, kanske har svårt att sitta still.

En hel grupp med segways flyter förbi med en ”Follow me” i täten. De tar sig med en sväng till mitten av parkens bredd och ledaren gestikulerar och pekar mot omgivningen. Undrar vad han beskriver. De glider vidare efter ett kort vaggande stopp.
Klockan är över 18. Jag bestämmer mig för att lämna min plats. Det är dags att gå.

#Författarkursinice #promenadedupaillon

#25 SMART som standard #Blogg100

#25 #Blogg100 #BloggSwe ISO är inte en förkortning utan kommer från grekiskan och betyder lika. Det ska göras enkelt och handlar om hur vi gör, arbetar. ISO standard 9001 med PDSA-cykeln och SMARTa mål är delar i ett sätt att skapa struktur och systematisera arbete och tankesätt.

Ibland hamnar man på en återvändsgata. Då får man söka sig en annan väg som är framkomlig. Det hände mig på väg hem från kursen idag. Oftast finner man något att ta med sig därifrån ändå. Jag fann ett hus och tog bilden med mig.

wpid-20150325_162921.jpg

ISO är inte en en förkortning utan kommer från grekiskan och betyder lika. Det ska göras enkelt och handlar om hur vi gör, arbetar. ISO standard 9001 med PDSA-cykeln (Plan – Do – Study – Act, ett systematiskt sätt att samla information och analysera, ett förbättringshjul) och SMARTa mål är delar i ett sätt att skapa struktur och systematisera arbete och tankesätt.

Igår & idag
Kul Kurs om Kvalitet

Strukturnördens Mekka

Systematik i Kubik

Utvecklande Undervisning

Flöden Fungerar

Omsättningen Optimerad

Bara
Ledningen Lovar
sitt
Enskilda Engagemang
kan
Styrningen Stimulera
allas
Dagliga Delaktighet
i
Standard Certifikat

Insamlad Information

Avvikelser som analyseras

Förbättringarna får Fart

Trovärdiga tjänster

Ta om det från början igen

Det är En Evighetsmaskin

Det är väl SMART?

Specifikt
Mätbart
Accepterat
Realistiskt
Tidsbestämt
ansvarsfördelning
(SMARTa mål)

En liten – Tack #Blogg100

En liten krabat
Så stor
Mjuk och len
Modig

Gränslöst engagerad
Begränsad
Utför stordåd
Oförtrutet prövande
Insupande och aktivt sökande
Stundom fundersamt stilla
Vad utspelar sig då?

Kroppen i ständig rörelse
Övar övar

Bedövande bedårande
Underhållande självcentrerad
och ändå uppmärksam på att vi ser
över att bli sedd

Vi spelar med
speglar allt vi kan
Söker bekräftelse
Vi också

Ett leende betyder så mycket
Skratt och fnitter
Med ögon som gnistrar
Sugande stjärnströdda

Lekande lätt och stort allvar
Livets mesta och det bästa vi förmår
Vi utforskar, vi delar, vi känner
Tycker det är vackert
Du är vacker

De osynliga stegen II #blogg100

Sagan om henne fortsätter. Om sambanden som inte alltid är så uppenbara

Vill skriva om henne. Hon är säker på sin sak, när det kommer till kritan. Hon har en tydlig intention med det hon gör.

På sin bana stannar hon upp och reflekterar, samlar sina trupper och smakar på strategier och motstånd –  tar ställning till nästa steg, ibland gäller att stå kvar, stå fast, ibland dröja förstrött, iakttaga.

Stora kliv, en rush eller oerhört tydliga, värdiga, balanserade steg kan vara det rätta eller det enda.

Reträtter innebär ofta ett sparsamt iakttagande. Såvida sammanhanget kvarstår. Lämnat förtjänar inte mer än ett vilande spejande öra –  om intresse finns. Nytt med medveten bakgrund är bäst.

 


wpid-cam00249-1.jpg***************************************************************

”””””””””””””””””””””””’
Det doftar blomma
Kyligt
Solen värmer i ryggen
Det är dags

Organisering och Sammanhang #blogg100

Organisationsschema        Plus        Hjärta

Ibland är man så trött att man somnar sittande. Inte bara bildligt, utan det händer på riktigt. Är det våren eller är det vården?

Det händer att jag överraskar mig själv med att vara så ohejdat engagerad i vården och främst dess organisering. Organisationer och organisation i sig intresserar mig förvisso, men mest går jag igång när jag ser möjliga förbättringar. Dels av själva strukturen men också när det behövs bättre kunskap inom organisationen om hur den är strukturerad och varför. Hur den ska användas, jobbas och leva i, eller med.

Jag har ofta sagt till mig själv att tagga ner och inte vara så engagerad, det där med att inte vilja för mycket. Bland annat på grund att det tar så mycket kraft och kräver så mycket arbete. Det i sin tur beror på att det ofta är svårt att ta sig fram eftersom man måsta ta sig igenom eller förbi de hinder och svårigheter som existerar eller uppstår i sammanhangen. Så vida man inte har fullt mandat. Det underlättar, även om det för den skull inte är enkelt. Utmaningen att entusiasmera och intressera de människor som är inblandade på något sätt finns ju ändå. Det är visserligen en stor del av tjusningen med sådant arbete och jag älskar att få jobba övergripande och strategiskt med organisationsfrågor. Men som sagt det underlättar att ha mandat. Så utan det försöker jag lägga ned, inte engagera mig … Försöker förhålla mig neutralt och acceptera fakta och förhållande som de är. Det är riktigt svårt.Utan att jag riktigt märker det drar vissa frågor iväg med mig.

Det händer också att jag dras med när jag befinner mig i vissa sammanhang. Det kan handla om att jag deltar i möten och utbildningar där jag är åhörare. Plötsligt finner jag mig själv fullt upptagen med funderingar och reflektioner över vad man skulle kunna göra. Idéer och förslag dundrar fram och lusten att sätta tänderna i utredningar och kartläggningar att få analysera behov och planera är i det närmaste oemotståndlig. Å ena sidan blir jag glad över att känna så starkt för någonting och att kreativiteten pockar på, å andra sidan väcks frustration över att inte få utlopp för det. Det är meningen att jag ska ha en annan roll och öva mig på att fungera på en annan nivå. Jag kan göra nytta då också, jag gör det och jag vet det, och till stora delar trivs jag med det. Det är en annan typ av utmaning.

Det är bara det att valören på engagemanget är lägre. Det är helt enkelt så härligt att känna den starka kraften, få trampa på gasen och känna fartvinden när man vinner väg, framåt. Som att vara kär.

Jag trivs med att få arbeta med att bygga upp. Göra om och tänka i nya banor. Till exempel Nya karolinska Sjukhuset som riggar för att bygga bort vårdskador i sitt mastodontprojekt. Det är hisnande. Vilken färd att vara med på!

😉