Känslor och sånt den 8:e mars #Blogg100 8

Det är märkligt vad vissa personer väcker för känslor i andra. De väcker förstås inte samma känslor hos alla människor utan vad jag tänkte på nu är vad vissa människor väcker för känslor i mig. Både kvinnor och män kan väcka samma, eller snarare liknande känslor i mig.

De negativa känslorna var de jag hade i åtanke. Troligen beror det på den oskrivna regeln som säger att negativa cirklar eller processer oftast är starkare än de positiva. Det som är positivt rullar inte på och alarmerar av sig själv, med samma automatik och envishet som det motsatta.

Ett positivt sätt att förhålla sig till detta faktum, eller snarare ett sätt att försöka förstå och förklara det, kan vara att det som är positivt är bra. Det är som det ska vara och ingen reellt att oroa sig för, det vill säga inget vi behöver vara vaksamma på och instinktivt skydda oss mot. Även om jag önskar att jag kunde jubla över allt det goda, allt som är bra och tillfredsställande. Det rör sig om den klassiska oförmågan som gör det svårt att vara glad över det som är bra, med andra ord.

Känslorna. De som väcks. Jag tror ändå att det är viktigt att ta dem på allvar. Oavsett vilken valör de har. Väldigt ofta visar det sig till exempel att ett lätt obehag, en misstro eller ett direkt ogillande så småningom visar sig vara en välgrundad reaktion på personen som orsakade mitt känsloläge. I många fall gäller detsamma i situationer när känsloläget var det omvända. När jag känner positiva känslor som uppskattning, nyfikenhet och direkt gillande.

I båda fallen tillrättavisar jag nästan alltid och omedelbart mig själv. Jag tillåts inte följa känslan utan förklarar och bortförklarar känslorna med intellektet. Fakta och teorier, kontrollerat. Som för att bete mig väluppfostrat eller självrannsakande som om det finns en mer riktig reaktion än min personliga spontana känsla.  Jag tror det ser snyggare ut i den inlärda världsbilden.

Idag är det kvinnodagen. Hur står det till med spontana känslor och reaktioner över kvinnorollens situation i världen, Är det en överdriven reaktion att uppfatta skillnader i villkor och behandling av kvinnor och kvinnligt kontra män och manligt, Något som bör tränas bort, till exempel genom uppfostran och självkontroll?

Man är sin egen lyckas smed. Förvisso, men det är till stor hjälp att ges utrymme eller stöd från någon vi kan kalla välgörare. Det underlättar definitivt.

Så är det tjafs, oseriöst och fanatiskt att stötta feminismen och att kalla sig för feminist?

Nej, Feminismen har inte gått för långt. En Ledare i DN sammanfattar de senaste veckornas nyhetsflöde.

God natt. Tack för idag. Önskar att alla som vill, har möjlighet att sova gott.

 

Kärlek och tillit kontra kontroll #Blogg100 2

Ibland ligger man före sin tid, ibland är man fel ute. Man kan förstås också ligga efter. Alla tillstånd brukar gå att reda ut eller rätta till. Då är man är rätt ute till slut. Och det blir en bra början.

Man är jag, denna dag. Med övertygelse om att igår var idag startade jag Blogg 100 en dag för tidigt. Det är som det är, men i den virtuella världen kan tiden justeras. Ordningen återställd. Detta är inlägg nummer 2 🙂

Hur mycket fel får man göra och vara. Kan man pröva tankar och ifrågasätta andras tankar och göra fel och ändå komma framåt? Jag tror det är en förutsättning. För att växa och få andra och annat att växa.

Oroande många ledare i världen verkar tycka annorlunda.

De visar upp beteenden och maktutövning som för några år sedan benämndes som extremer, exceptionella undantag. Så varför väljs så många ledare, som styr i helt annan riktning; med kontroll, förminskande av andra och våld som lösning – och för att få behålla makten

Ledarskap och kommunikation har mycket mer med människosyn och värderingar att göra än med vilka av alla formulerade ledarstilar som förordas. Gamla som nya. Inte minst handlar det om hur ledaren värderar och bemöter andra personer, speciellt de med mindre makt.

Jag ogillar att skillnaderna mellan vad vi säger och vad vi gör ökar. Det bildas klyftor, tanke (uttalad åsikt) och handling går inte ihop. På arbetsplatser och i stater upplever jag att ”oantastlig argumentation” består av makt- och språkmissbruk i stället för viljan att skapa dialog och vinna förtroende och aktning för ledarskapet. Tydlighet, javisst! – men inte kontroll och totalitäritet.

Men- Snälla chefer lyckas bäst och är lönsamma, var ett budskap som delats flitigt de senaste åren.

Omtänksamma chefer lyckas bättre och är dessutom mer lönsamma än andra. Det visar forskning från Stanford University.

Hårda chefer tror ofta att produktiviteten hos de anställda ökar om man drar åt tumskruvarna. Det enda som ökar är stressen och forskning visar att höga stressnivåer leder till kostnader för både arbetsgivare och anställda, skriver Emma Seppälä, doktor i psykologi vid Stanford University, i Harvard Business Review.

En ledare som förordar kärlek och tillit i chefsrollen utsågs till årets vd 2016. Lyssna på vad han säger, läs intervjun och gläds. Njut!

Lusten är det som får allt att hända. Det menar Erik Ringertz som kammar hem titeln Årets vd 2016. Själv vägrar han att tävla, och hävdar att tillit och kärlek är bästa knepet att driva företag.

Kärlek och tillhörighet är svårare som drivkrafter än ångest, men när man väl uppnått ett klimat byggt på det så är det betydligt mer hållbart, funderar han.

Organisationer som bygger på kontroll misslyckas, tycker Erik Ringertz. Att fråga chefen om lov för att inte ha fel, att sätta upp resultatmål som följs upp – tokfel, enligt Erik Ringertz. Han tycker att chefer ska lita på att anställda ger 100 procent av ren lust. Hans råd lyder därför ”börja lita, väck lusten”.

– Men det innebär inte att man inte ska säga ifrån om någon gör fel. Det är så en ärlig kompis gör, säger Erik Ringertz.”

#16 Slog sig ned på en gren #Blogg100

#Blogg100 #16
Idag har det slagit sig ned på en gren. Mellanlandat. Och den ser …

Idag har har det slagit sig ned på en gren. En mellanlandning. Det där otåliga. Funderingar över varför vi inte gör och är bättre än vi är. Tillsammans. Styrning för att nå lägsta ribban. Istället för att ta tillvara olikheter, kreativitet och ingjuta mod att tänja på gränserna för individernas prestationer. Så idag bistår jag med några länkar för att lätta upp och späda ut mina egna ord.

Vart är vi på väg? Jag skrev härom dagen att ”work is business these days”. Då syftade jag på att det inte längre är tillräckligt att vara lojal, kunnig, engagerad, professionell, arbetsvillig, ansvarstagande som medarbetare. Du måste också sälja in dig och aktivt delta i konkurrensen med kollegor. Kräva ditt utrymme och bekräftelse. Här är en akademisk kritiskt ifrågasättande artikel om arbete, arbetsmiljö ledarskap, medarbetarskap, arbetsvillkor och inte minst om makt. Den heliga förnedringen SvD Den är läsvärd. Författaren har också skrivit en avhandling om så kallat tomt arbete, arbetstid som går åt till annat än att jobba.

Måhända lösningen på ett känt problem, eller i alla fall delar av området kommunikation mellan vården och patienter. Ett steg i rätt riktning: Ny lösning för patientinformation.

Det är väl känt, men likafullt förvirrande för att inte säga frustrerande eller kanske drämma till med idiotiskt. Jag anar att det inte är så mycket bevänt med att ställa en fråga som jag vill ha svar på om varför. Den här fasonen som Facebook har att se olika ut i olika apparater. Utifrån teknik och program etc. är det troligen mer eller mindre oundvikligt. Men presentationen, upplägget och valet av inlägg behöver inte skilja sig år som det gör. Resultatet blir i alla fall att det är någon annan som har koll. Facebook är ju inte en enskild person, som har koll, men det gör det nästan ännu värre och syftet hamnar i samma bransch som den förra artikeln i detta inlägg. Det är systematiskt uträknat för att så långt som möjligt få dig att dansa efter någon annans pipa. Kontroll genom att skapa osäkerhet och förvirring. Ah, kanske att ta i men du har i alla fall inte kontrollen i din egen hand. Och det är bara att gilla läget och anpassa sitt deltagande. Jag gillar läget, men ibland slår det sig ned på en gren. Mellanlandar 🙂

Vilken härlig mötesform!
För de som har modet finns mycket att hämta i Open Space metoden, om man vill släppa loss krafter och tillåta delaktighet. ”Metoden används i många olika sammanhang och lämpar sig i förändrings- och utvecklingsarbete liksom för erfarenhetsutbyte och i utbildningssammanhang. En förutsättning är att ledningen vill släppa loss krafterna och tillåta verklig delaktighet. En ledning som vill ha full kontroll över slutresultatet skall använda någon annan metod.”
Det främsta kapitalet är medarbetarnas kompetens brukar det ju heta, då måste ju den här mötesmetodiken passa utmärkt för att få ut så mycket och bra resultat som möjligt.

Så, det var det. Dags att flyga vidare. Vad kan lindra och skingra känslan av otålighet, Kanske en kurs i akvarellmålning? Det tänkte jag pröva i alla fall.

Akvarellåda