15 Uppehållen #Blogg100 85

Han smög omkring i buskagen. Det var inte läge att utföra något uppdrag här och nu. Den naturliga vägen och en del av den bana han planerat för dagen var blockerad. Där var mängder med stenblock och fordon och fler människor plats än det någonsin brukade vara vid den här tiden på dagen.

Ett sådant här tillfälle vågade han inte röra sig fritt, Risken att någon skulle komma närmare än vad han var beredd att tillåta var för stor. Hon hade dykt upp vid flera tillfällen senaste tiden och de hade talat med varandra. Samtalen innehöll inget anmärkningsvärt men vid några tillfällen hade hennes närvaro nästan skrämt honom.

Känslan av frihet som han upplevt som något nytt och spännande hade varit glädjefylld och befriande. Han hade tagit risker och njutit av det utan att bekymra sig eftersom han kommit till flera insikter. Det hade öppnat nya vägar och han var tillfreds med att det hade lett in honom på nya spår. Uppdragen hade till och med bestått av uppgifter som gav annorlunda svar än tidigare. Han anade att han var någonting som rörde den absoluta kärnan i sammanhanget på spåret.

Den känslan fanns kvar, men efter mötena med henne var ytterligare något förändrat Vad det var visste han inte. Om det var hans egen del och inställning tiill situationen, eller hennes, hade han svårt att avgöra. Han önskade att han hade kunnat se tillfällena de träffats och talat med varandra utifrån. Det skulle möjligen ha varit till hjälp för att kunna förstå orsaken till vad det nu var.

När han spanade ut från sin plats bland buskarna, för att bedöma läget utanför, förstod han att han seglat i väg i tankarna en ganska lång stund. Stenblocken var flyttade och placerade i en formation, ungefär som en teater, och det måste ha tagit relativt lång tid för de som flyttat dem. Han försökte skaka av sig tankarna som uppfyllde honom och erfor en känsla av igenkänning. Något liknande hade hänt honom förut och den här påverkan var också lik den som trädgården haft på honom. Det var något som lockade och krävde hans uppmärksamhet. – Det här duger inte tänkte han, jag måste fortsätta min runda.

Energi #Blogg100 57

När inget händer, fast man vill, pumpar energin ut i tomma intet. Den hittar inte vägen tillbaka. Undrar vart den tar vägen. Om den ändå landade i en depå varifrån man kunde hämta upp den igen – men icke.

När mycket händer upplever man en ökning av energin. Blir den mer, förökar den sig, eller studsar den tillbaka? (var i från?) Som ett slags energiåtervinning.

Lagom mycket energi är sällan så bra, om den är konstant. Pulsen blir entonig, det vill man inte ha.

Det är växlingarna som är tjusningen. Växla upp tempot och växla ned tempot. Det kräver inte mer energi. På den högre växeln har man fått fart på massan och kan glida på vinden, eller med. Skön känsla.

När nedväxlingen kommer är det också skönt, vila är viktigt. Vilan är inte utan energi, bara en paus från att använda energin. Energin som finns att tillgå när det man gör får någonting att hända.

 

#31 Himlar #Blogg100

Vacker himmel inledde denna dag och avslutade den lika vackert.

wpid-img_20150331_072056.jpg

Viktig samling av tankar och känslor, fast det rent konkret är precis tvärtom. Att jag inte tänker och känner för att lämna plats åt koncentrationen, Det kan skapa utrymme för ett lugn som spontant väcker nya tankar och känslor. Utan större ansträngning flyter de upp till medvetandet och känns väl grundade samtidigt som de är lätta. Lite av karaktären fräscha och nya 🙂

Ja så känns det efter Yoga eller Pilates – ibland.
Idag var det Archie som var föremål för min uppmärksamhet. Helt och fullt, eftersom fullt i det här sammanhanget inte kan vara 100%. Det krävs att man har koll på omgivningen, ovillkorligen, annars blir det oro och osäkerhet i gruppen av djur som smittar till oss människor. Då får vi inget inre reflekterande resonemang eller stillsamma insikter. Å det vill vi ha. Jag vill ha det.

Jag talar om ridning. Veckans höjdpunkt – igen, för även den mest givande, stärkande och avkopplande aktiviteten, arbetet och kontakten har sina svackor. Förhoppningsvis är jag åter i sadeln med nyvunnen glädje och tillfredsställelse av att få kommunicera, med mål att uppnå flyt i kommunikationen mellan mig och hästen. Det är en skatt, en gåva, en sällsam upplevelse. Man mår bra, jag mår bra av det. Både koncentrationen, fokuseringen och flytet är en utmaning, vilket i sig är en del av helheten och njutningen i att umgås med hästar och rida.

wpid-20150331_202755.jpg

Himlen var som sagt vackert blå och månen och skyarna svävade därpå. En utsikt från stallplanen efter en och annan förvärvad insikt.

wpid-2015-04-01-00.00.20.jpg.jpeg