Kalas #Blogg100 48

Äggen är funna! Alla var glada, vi hade en kalasdag idag. En brunch som passade stora och små, vegetarianer, ickevegetarianer och andra smak- och intoleransriktningar.

Äggen var gömda, bordet dukat, maten förberedd och tuppkamsservetter i gult. Sedan kom de en efter en och hemmet fylldes av lek och prat och goda saker.

Våren tittade fram mellan snöbyarna. På balkongen infann sig värmen stundtals under solen. De solvärmda nötterna och nougaten från främmande land pilade sitt skimmer av solsken och äventyr in i våra vårlängtande kroppar.

Idag hade vi vår påskafton, för det är då vi brukar ses och äta gott, och leta ägg, och välkomna våren. Men man får laga efter läge och det brukar gå så bra så. Våren kommer troget även om den får kämpa ibland. Vi är glada att vi kan ordna påskkalas och hjälpa den framåt, med ljus gemenskap, värme, lek och förväntan.

 

Övergång #Blogg100 47

Fascinerande hur snabbt omställningen från ett land, en kultur och ett klimat till ett annat land, en annan kultur och ett annat klimat går. Människans styrka, anpassningsbarheten.

Baksidan är den automatiserade funktionen (eller primitiva drivkraften) att anpassa sig för att accepteras och tas upp i gemenskapen. Få vara med i kollektivet.

Nog talat om det. Ämnet lockar inte en dag som denna. Lugnt och skönt och allt i ordning. Väskan uppackad och det mesta tvättat. Besök i källarförrådet där påsklådan sovit ett år. Redo för svensk påsk med ögonstenarna mina.

Vädret ger jag inte mycket för. Försöker att inte låtsas om det. Måste ändå ta mig ut i eländet, och ge mig iväg för att handla. Här ska fyllas påskägg till telningarna. Några kycklingar, ett par tuppar, vackra ägg och en liten knorvlig kanin får pryda ett bord. Där får också några godsaker från det andra landet, den andra kulturen och det andra klimatet sin plats för att vara med på kalaset.

En mjuk övergång, och jag vill gärna dela med mig av upplevelserna och känslan jag har med mig hem. Känslan räcker längre då och blir mer av att få delas med andra. Det är också ett sätt att få suga på den karamellen en stund till; lite mer av högljutt liv, myller, processioner, uteliv och solig värme till oss alla.

Påsktraditionen här hemma är ung, förut var vi hos mor och far och sedan hos bara mamma, men inte längre. Min generation är den äldsta nu. Vi blir många ändå, med min familj och deras familjer som växer.

Påsken står för glädjen över våren, oavsett väder. Vi tar med det det, det vill vi ha kvar, och skapar nytt som blir vårt eget. Så som vi behagar. Färg, ljus, lek och spirande förväntan – tillsammans. Det blir fint.

 

Solochvår #Blogg100 19

Det som händer är svårt att förklara.
Det som händer när försiktigt tassande steg på grus är skirt solbelysta när de når öronen. En sådan dag då vi får flyga med i ljuden, värmen och färgerna som är på väg tillbaka. De distinkta rösterna som ekar vår, barnens röster låter särskilt klara. Allt hörs tydligare och lättsamt, svävande genom luften. Solen värmer oss mjuka, men flyktigt för att inte luras.  Den laddar vatten, och land för att ge ögonen nya nyanser. Alltid samma och helt unika förändring som når oss. Vi är med, vi ansluter och  står beredda att att följa med i processen. Man kan känna att vår iver är stor. Det går bra att låta skuggan och natten kyla kropp och natur. Det är så det brukar vara, vi har varit med förr och vet att det är värt att vänta på våren.