En beskrivning (4) #Blogg100 18

Den lilla tyckte om att leka och hon trivdes bra med att vara utomhus, ifred från de vuxna. Hon var bra på att hitta på saker och hon lekte gärna fantasilekar, ofta med grannbarnen. De lekte i skogen, ömsom familj och ömsom krig. Skogen var helt deras egen härliga värld. Det var tryggt och det var nära hem och även om det, som det brukar, hände att hon eller någon annan blev ledsen, så var det mycket sällan någon var dum med flit, som barn brukar uttrycka det.

Vem var hon då, den lilla. Skruvlockar, glada kinder, laddad för att ta sig an det som korsade hennes väg. Som många små hade hon inte full kontroll över krafterna i kropp och sinne. Ibland blev det för starka uttryck, och uppriktigt sagt var det en större utmaning att hålla tillbaka känslor än att leta efter dem. Tillsammans med lekkamraterna var det inget konstig, de krångligaste sakerna hände oftast när vuxna var inblandade. Hon tyckte föräldrar var svåra att förstå sig på.

Den lilla hade en speciell relation till djur, hon såg dem som jämlikar och pratade med dem. Med djur kunde hon tala om saker hon inte förstod och som gjorde henne orolig och osäker. Hemma var hunden en förtrogen vän. Trots att han föredrog promenader med husse och matte och helst lyssnade på dem, hade han en del av sin uppmärksamhet riktad mot henne. Han kände ett ansvar för den lilla och hennes välmående, därför lyssnade han när hon särskilt sökte sig till honom. Han visste att han inte behövde säga något. Det blev bra ändå, hon växte och blev äldre och klokare.

En beskrivning (3) #Blogg100 15

När man såg henne uppfattade man ett lugn. Hon hade en sofistikerad stil med stor integritet och hon använde små åthävor. En kvinna, mor, hustru, mormor, farmor med ett sätt som en världsdams. Hon sökte kontakt och var inte särskilt intresserad av ytligt prat, hellre sade hon inget än något fullständigt onödigt. Som ung var hon vacker så att hon väckte uppmärksamhet, men redan då avböjde hon ofta personliga inviter för att slippa spela med i det sociala ungdomsspelet. Hennes man hade behövt vara tålmodig och enträgen för att hon skulle ta emot hans uppmärksamhet, så att de kunde lära känna varandra. Nu trivdes hon bäst med att umgås med sin familj, hon brydde sig verkligen om dem och visade det på olika sätt.

Hon var noga med sig själv när det rörde klädsel och vikt och liknande. Hon kämpade ofta med vikten, trots att hon aldrig var tjock, men hon gav sig själv små marginaler. Sådana krav på det yttre hade hon inte alls på andra personer. Tvärtom uppfattade man en värme gentemot omgivningen, när man befann sig i hennes närhet. Att träffas över en lunch eller en middag, och sedan sitta och småprata med en drink och en cigarrcigarett, tillhörde hennes favoritsysselsättningar.

Hon hade bott inne i staden under större delen av sitt liv, men hon trivdes lika bra på landet. Affärsmöten och tillställningar i jobbsammanhang var ett inslag i livet som hon behärskade bra, professionellt. Promenader, besök i affärer och café och restaurangbesök med vänner, passade dock hennes kynne bättre. Och det var inte bara omväxlingen som gjorde att hon uppskattade att få vara på landet, det var också för att hon tillät sig att koppla av på ett annat sätt. På landet kunde hon vila i att få vara sig själv, hon slapp övertyga omgivningen om att hon inte var mystisk, bara för att hon inte ville tala om ditt och datt utan betydelse.

 

#30 Dag och Natt #Blogg100

blogg100-logotype-300x256

Hå, hå idag är jag trött. Känner någon sorts matthet. Kan det verkligen vara den där futtiga lilla enstaka timmen.

… den där som gjorde att det var mörkt i morse, ja det var i alla fall skumt. Å så regn ovanpå det …

Eftermiddagen var lång förstås, eller längre, eller snarare att det var ljust när klockorna bestämde att det var en timma senare än i förrgår. Om man får laborera med villkor och förutsättningar på det sättet så är det inte konstigt om vi människor känner en viss förvirring. trots den där ynka …

Nog om det. Dagen har annars varit sig lik, så som den brukar se ut en måndag. Upp, ställa om för den sista svängen upp på vägen till arbete, arbetstagare, medarbetare, yrkesperson eller professionell, beroende på vilken form och färdighet som gäller för dagen. Och i mitt fall gäller i alla fall alltid tjänsteman. Tror jag. Även om det ibland kan kännas som allt mellan hantverkare och terapeut. Jag säger inte om det är arbetsuppgifterna eller arbetsplatsen som kräver dessa tjänster av mig. Det kan ni klura på och fundera över hur ni har det själva på den ”fronten” 😉

… och sådana saker varierar mellan dagar, år, platser och personer …

Nåväl, Jobba, jobba, jobba (Ok först cykla dit) Lyssna, skriva, prata. Papper papper papper. Trevligt prat göms där i pappershögarna. Ibland, beroende på sammanhang och sammansättning. Hem, hem, hem. Idag blev det plötsligt iväg för att jag blev upptagen av att lösa en logistikfråga som rörde relationen arbete och barn (omyndigt barn). Hem och umgås med flera familjemedlemmar den yngsta och minsta drygt ett år. Vilken skön liten person vi har fått tillskott av. Super duper – som hennes mamma brukade uttrycka sig, i alla fall förr, med jämna mellanrum. Sedan blev det bloggdags men det hände inte så mycket mer än att jag uppdaterade uppgifter om mig själv på olika ställen på nätet, Forum och plattformar, som inte gärna får stagnera 🙂

… sen blev det blogg …

Här stannar jag på dagens sista station. Lite te kvar i koppen, det hinns med. Sedan dags för sömn. Skönhetssömn allrahelst. Med drömmar om sol, ljus, färg och uteljud som hörs. Så där särskilt som de brukar när solen tinar sinnen och lösgör kroppens skal.

Önskar oss alla en God Natt med Sköna Drömmar.