#27 Om fredag #Blogg100

Fredagar kan vara så bra att det spritter av glädje i något jag inte vet vad det är. För kroppen är trött och huvudet matt. Men det spritter! Jag känner mig kär i mina tåg som går förbi på min favoritbro (Årstabron)

Jag har en stund för mig själv i mitt hem. Hemma skulle jag vilja mer vardagsvara i. Älskade lägenhet. Musiken kan jag välja fritt, den gör mig mjukare. Idag är det stökigt men det får vara så. Tankarna börjar klarna och gör sig fria från jobbrastret som skymmer utsikten. Ute är det grått. Det har blivit mörkt.

Tänk så vackert det är ändå. Mörker, Lampor, Stad. Ahhh … Och väntan på våren känns varm och len. En smula ny sol för varje dag. Det blir snabbt en stor portion ljus att vada i och sen bada i. Jag njuter Fredag.

wpid-20150327_225234.jpg

#22 Tre lökar #Blogg100

#Blogg100 #22 #BloggSwe

Bumpedibump över kullerstenar. Uppförsbacke och Tre lökar. Stilleben

Andades lugnt och tittade på tulpanerna. wpid-img_20150322_091840.jpgTog hissen ner och stålsatte mig för att möta kylan och gränsla cykeln. I går var den översnöad, korgen lastad med vit kyla och växlarna hade låst sig.
Trampar uppför backen och över vägen, sedan via cykelbanan till lokalgata och vänster, höger, vänster, höger och igen vänster och rakt upp för en tvär ettrig backe. Bump över kanten och sedan kullersten, runda små rackare. Bumpedibumpedibump i oavbrutet skakig färd till Bellmansgatan. – Asch jag prövar rakt fram i stället eftersom vägen jag tog i igår var brant. Nit. Brant kullerstensbacke. Kliver av och bumpar nedåt med handbromsstöd.
Fina hus. Gamla som gatan.

wpid-20150322_095219.jpg

Här innanför finns ateljén där vi lär oss grunderna i att måla akvarell den här helgen.

wpid-20150322_095319.jpg

Steg 1: Blöt papper och spänn upp. Tejpa, skissa rutor. Korsbefrukta Lodrätt med Vågrätt. Ljusast först är en tumregel. Skär loss ditt färgschema, paletten.

wpid-20150322_213101.jpg

Steg 2: Upprepa förarbetet med papperet. Teckna av dina lökar. Isch jag kan inte teckna! Traggel traggel.
Måla dina uppställda lökar. Mitt första stilleben. Vit, röd, gul.

wpid-20150322_213312.jpg

De stod ungefär så här, men bilden är tagen hemma, så lite annorlunda ljus och läge hade modellformen. Inte blev min målning så som de såg ut och absolut inte som jag föreställde mig att de skulle se ut. Borde.

wpid-20150322_213018.jpg

Men OK, man måste börja någon gång, även om det finns en aller annan uppförsbacke. wpid-20150322_095252.jpg

#20 Långt borta från nära #Blogg100

#Blogg100 #20 #BlogSwe
Långt borta från nära. Medveten närvaro, Mindfulness, njutning och Luther

wpid-2015-03-21-00.34.22.jpg.jpeg

Medveten närvaro säger vi. Mindfulness var tekniken som kom till oss väster ifrån som den nya läran. Den kommer öster ifrån, har sitt ursprung i Buddhismen.
I dag används den inte bara för att Du själv ska må bra, hantera stress och utveckla dina förmågor. Det används som behandling för själsligt välmående och psykiatrisk problematik.
Vi utbildar oss, övar, utövar, talar om och berömmer tekniken, som handlar mycket om att fokusera, att samla sig. Precis som vid meditation eller kontemplation som talas mycket mindre om, men begreppen har funnits längre och har haft sina perioder av spridning. Sin tider av storhet.
Kanske vi har ett särskilt behov av den här sortens övningar i vårt land. Ett sätt att fånga dagen, Carpe Diem, som också varit i ropet och betraktats som ett högt stående kunnande och förhållningssätt till livet.
Det är lätt att förstå att vi historiskt haft det kärvt när man får syn på att allt vi gör för njutning handlar om att det är skönt efteråt. Det finns något självspäkande i det. Antingen det kommer sig av att vi har sett och därmed våvt in i kulturen, ett samband mellan njutning och synd. Och att om man först gör något mindre njutbart blir njutningen efteråt mindre syndig.
Lutherskt antar jag, men lika fullt intressant att reflektera över.
Ett sådant beteende, isolerat inom landets gränser, kolliderar ju faktiskt med att vara medvetet närvarande i stunderna. Jag föreställer mig att stunderna av det där icke njutningsfulla (eller det räcker kanske med mindre njutningsfulla aktiviteter) faktiskt orsakar en flykt från ögonblicket, en önskan om att inte vara fokuserad på det man gör utan sikta framåt. Fokusera på vad vi får sen, när det tråkiga är över.
Ifall detta handlar om vår Lutherska hållning eller klimatet spelar mindre roll. Oavsett vilka bevekelsegrunder vi har kan det förklara behovet av att hylla en (gärna strikt vetenskaplig) teori som tillåter oss att vara mindre långt borta från att närvara i stunder av njutning.
utövandes Mindfulness kanske vi slipper att plåga oss innan vi får tillåelseatt njuta 🙂

#19 Blå #Blogg100

#Blogg100 #19
I’m not blue, but I miss the blue. And now I’ve sealed it in my memory.

wpid-2015-03-19-23.05.08.jpg.jpeg

I’m not blue. But I miss the blue.

Vad gör de därborta i Västindien när inte jag är där. De har förstås en vardag men turister som dussinvara i kvadrat. Ändå så välkomnande och varma i sitt sätt.

wpid-2015-03-19-22.16.39.jpg.jpeg

Några fiskar förstås. Ut tidigt i den ljumma morgonen. Ut och jobba för att fånga fisk och skaldjur. Undrar var det skedde. Vi såg dem aldrig i arbete. kanske var de så långt ut att tankersarna, som vi trodde var öar vi inte visste fanns den första natten, skymmer de små. Eller höll de sig där inga stränder finns,  eller gav de sig ut så tidigt att inte ens skymningen vaknat. Då är det mörkt, riktigt genommörkt. Guppande små enträgna fiskare språkandes Papiamento, ute på det stora havet. Det blå.

wpid-2015-03-19-22.23.39.jpg.jpeg

Eller på nöjessegling i dyra fina båtar. ”Säkert turister” säger hon näsvist, hon som är turist hon också. Långväga Nordbo. Kanske exotisk fast baklänges, lustigt folk tänker de. De som glassar fram och intresserar sig föga för lokalbefolkningen. De äger. Åker All-inclusive och snorklar, dyker, åker u-båt och tillbringar den tid solen inte är uppe på Casino. Något av den minimala öns 14 Casinos.

wpid-2015-03-19-22.28.49.jpg.jpeg

En liten ö med massor av turister och 100 000 fast boende. Och ändå så mycket plats. På hav och på land och för hjärtlighet. Man är kung. Kungen av Karibien.

wpid-2015-03-19-22.41.23.jpg.jpeg

Det mesta är välordnat. Utanför strandstråken, alltså kusten snett mot Venezuela. Det borde vara den sydvästra kusten. Typ. Där är det mindre välordnat, utan upplevelse av elände på något vis. Man har det bekvämt. Dygnet runt. Insekterna blåser bort, vattnet är varmt och inte för stökigt och på nätterna sjunker temperaturen till 20-25 grader och vet ni; kranvattnet går att dricka och är gott. Men vem kan motstå den vackra blå flaskan?

wpid-2015-03-19-22.35.40.jpg.jpeg

Som skydd för solen kan man annektera en parasollplats och när man svältfödd på sand, hav och strandliv legat och fingrat i sanden tills man vant sig, tar det för givet att det finns solsken, stora rena mjuka sandstränder och obegränsat med turkosblåskiftande hav och svala pooler, då tar man sig varisn ställbar solstol och sin serverade strandhandduk och vilar i skuggan. Under palmbladsparasollen med trädstammar som fötter. Man kan till och med ge sig tid att läsa, för allt man vill ha finns runt omkring, utan brådska och andra krav.

wpid-2015-03-19-22.58.07.jpg.jpeg

Detta makalösa blå som glimtar, breder ut sig, inbjuder, rullar in och stannar kvar till din tjänst. Överallt. Det är så vackert att man rycker till när det visar upp sin skönhet. Man rycker till och trevar efter kameran, som ofta är mobilen. Man vill fånga det. Men det låter sig inte riktigt fångas. Det håller på sin integritet och är väl medvetet om var det hör hemma. Man får en avbild som är enastående och intagande, men ändå bara några nyanser av det egentliga spektrat. Av allt det blåa som varsamt sparas i mitt minne.

#11 På väg hem igen #Blogg100

#Blogg100 #11 Det var nog bara det att det behövdes lite tid för att acklimatiseras …

Det finns fina blå färger här hemma också. Motiven är annorlunda men vackert är det.
På cykel på väg hem pockade de här motiven på min uppmärksamhet. Det blå tonerna strålar ända in i hjärtat och hjärnan. Min inspiration och kärlek till Stockholm vaknade plötsligt till liv. Säkert hade en bra eftermiddag med positiva kontakter del i att lyckas väcka känslan att trivas med att vara hemma igen.
Se bara den här byggarbetsplatsen intill Fatbursparken
image

Södra stationsområdet i riktning mot Ringvägen
image

Och min favoritbro
image

Gamla Årstabron uppfördes mellan åren 1925–1929 och blev Statligt byggnadsminne 1986. Den är 753 m lång och 9 m bred och består av 20 betongbågar. Mer om Årstabrons tillblivelse.

# 9 Vardagsmål #blogg100

#Blogg100 #9 Hemkommen från en resa med ledig tid och plats för det mesta av det man vill ha. Värme, njutning, stimulans, hälsa och skönhet.
En personlig betraktelse och reflektion över sakernas tillstånd.

Plocka hit och plocka dit. Plocka undan och ställa i ordning. Vardag igen. Att gå upp i morgon för att gå till jobbet känns overkligt. Bara det att knappt hinna ta del av dagsljuset.

Jag promenerade i vår vackra stad idag., Stockholm var skrudad i barmark och solsken. Visst var det fint, men lite frånvänt och grått kändes det allt. Nä här gäller det att plocka bort.

Problem är det som är mellan dig och där du vill vara.

Stockholm är fantastiskt och kan och ska inte bort, jag tror inte det var staden i sig som förmedlade känslan. Kylan.

Det är när man bytt perspektiv som invanda saker uppenbarar sig i nytt ljus. Det finns hakar. Utrymme är en, varav själva tiden är en del. Sen finns det även andra utrymmesaspekter som är möjliga att påverka i större utsträckning.

Ibland är det svårt att se dem och fånga vad det rör sig om och som utgör hindren. Det gäller att passa på när de ger sig tillkänna och visar sin rätta sida. Även om det är en oönskad sida. Fel sida. Så jag ska smida när järnet är varmt. Då kan kylan ge med sig och få lov att ge plats för värmen.

Sagt och gjort. Känner mig mer redo för att gå upp i morgon utan turkosskimrande hav, mjuk vit sand, ljummen luft ett Karibiskt gym, tid att disponera fritt och enkla vänliga gester från dem man möter.

God natt