13 Omväg #Blogg100 70

Boken han läste var rolig och spännande. Han vaknade efter sin vila och var på gott humör. Idag skulle han försöka planera sitt uppdrag så att han fick besöka en annan del av staden. Det skulle kännas bra bara att få ta en annorlunda väg än den invanda. Han brukade i och för sig nästan alltid variera sin väg beroende på sol, kyla, tidpunkt och lust, men en helt ny väg var han önskan för dagen.

Önskningarna hade blivit fler de senaste dagarna, kanske var det veckor till och med. Förändringen började efter den där drömmen som gjorde att han företog sig utflykten till trädgården. Han kunde nästan känna irritation över sin dragning till trädgården, liksom ett myggbett som kliade och gjorde sig påmint titt som tätt.

Han valde strandvägen idag, den ledde åt fel håll om han skulle behöva besöka byggnaden där han så många gånger hade varit för att söka och hitta och hämta saker under sina uppdrag. Skulle dagens uppdrag kräva ett besök där fick han väl ta en omväg, tänkte han. En lång omväg över vatten och holmar. Det bekom honom inte, han tyckte om att röra sig i staden. Han var fast besluten att gå över bron och sedan genom skogen på andra sidan vattnet för att få uppleva en ny miljö.

Många gånger hade han undrat över meningsfullheten i att söka efter svar på samma plats eller i alla fall samma område. Några nya ledtrådar att tillföra borde vara lättare funna om han letade på en ny plats, det hade han ofta tänkt och någon gång yppat till uppdragsgivaren. han mådde gott av promenaden vid stranden, det blåste och var stökigt under promenaden över bron. Det var många som använde bron, vilket inte var någon överraskning. Vattnet gick bara att komma över via de broar som fanns så vida man inte använde båt. Någon båt hade han inte tillgång till, eftersom det inte var meningen att han skulle ta den väg han tog idag.

I skogen var det lugnt, som det brukar vara i skogar. Fågelkvitter och lövprassel, några promenerande människor och hundar lade han märke till. Han kunde inte låta bli att vika av från gångvägen och följa flera snirklande stigar som ledde upp på ett berg. Där uppe föreställde han sig att han kunde stanna till och se sig omkring, för att få en bra överblick över de okända omgivningar han befann sig i. Berget var inte så högt, så han var ganska snart uppe på toppen. Han såg sig omkring och fann ett träd med en ganska bred och låg krona, dit gick han.

Från sin utkikspost hade han bra utsikt över skogen och vattnet vilket var en bra hjälp för honom att orientera sig. Han lutade sig mot trädstammen och stack ned händerna i fickorna. I sin vänstra ficka låg boken. Han kunde inte låta bli att ta upp den. Han sjönk ned på marken, fortfarande med ryggen lutad mot trädet, och fortsatte läsa där han hade slutat igår.

Berg och hav #Blogg100 44

Berg och hav #Blogg100 #BloggSwe

Det blir intensiva dagar att vara turist  Staden är högljudd, det är varmt, soligt, ibland hett. Restauranger och serveringar dominerar utbudet på gator och torg.  De är många de också, torgen, 

En mycket gammal borg och ett gammalt slott stoltserar på varsin höjd. Utsikten är fantastisk och absolut värd den branta vandringen upp till slottet. Borgen ger också vackra vyer, men liksom vägen upp är mindre ansträngande är utsikten inte lika slående som från berget där slottet ligger. 

Staden känns framförallt gammal, men har renoverats till helmodern på sina ställen, Av charmig hamn finns därför inget alls kvar. Av fiskare och fiskebåtar ser man inte ett spår. Inte där. Mat från havet av många olika slag serveras däremot ofta och gärna. Speciellt friterat, bjuds det i massor vart man än vänder sig. Läckert!

Stenarna och skogen #Blogg100 26

Hon gillade att klättra bland stenarna. Skogen var gles med många stigar som korsade varandra. Höga träd växte här, de hade en aktningsvärd ålder och stora kronor som bildade ett tak över stora delar av skogen. Det fanns några platser som var mer öppna. Där var sten på marken, marken bestod av sammanhängande sten, som berg, och därför växte inga stora träd just där.

Om man tog av från vägen kunde man promenera vidare på en smal stig upp på bergskammen, stigen gick först uppåt med täta buskar på vardera sida, sedan kom en sträcka med knotiga rötter som gav en föraning om att skogen närmade sig. När stigen började slutta nedåt hade naturen nötts så mycket av att människor gick där att backen ned hade formats i avsatser, som en trappa. I den backen hade man berg på sin vänstra sida och trädkronor över huvudet. Stigen fortsatte utmed berget, men tog man av, eller tittade åt höger var där en sådan där öppen plats.

Om man fortsatte stigen framåt, passerade man berget och var inne i skogen. Träden hade höga bruna stammar och mellan dem växte lägre träd med grå stammar, de hade löv när det var årstid för det.  Ganska snart var det möjligt att välja flera vägar att gå. Hon valde en stig som böjde lite åt vänster, så lite att det knappt var märkbart. Det var viktigt att ta rätt stig, så att man inte hamnade fel, för mycket åt vänster och man var på väg ut ur skogen igen.

Stigen var inte helt rak eftersom den väjde för rötter, buskar och stenar. Det blev fler och fler stenar och mer och mer barr på marken. Det var mjukt att gå på. Stenarna blev också större efter hand hon närmade sig sitt mål. Sista biten fick hon gå mellan stenar som var högre än hon själv var. Ibland stannade hon här, det fanns mängder av gömställen. Det var som kojor eller grottor, eftersom flera stenar hade hamnat emot varandra, som man kunde gå in i.

Idag skulle hon till de riktigt stora stenarna. De skulle straxt dyka upp. Plötsligt, som stora mörka varelser, men hon var aldrig rädd för dem. Kanske hade hon känt sig lite liten de första gångerna hon stött på dem, men inte nu, hon kände platserna i skogen så väl. Där framme var de nu, hon klättrade från sten till sten och hoppade mellan dem för att till sist kliva över en spricka mellan en lägre och den högsta stenen.

Den högsta stenen var inte direkt slät, men i alla fall platt upptill och där hade hon bra utsikt över grottorna och de andra stenarna. När hon klivit över sprickan kände hon sig som att hon intog sin tron. Ingen kunde nå henne och knappt se henne, och kom det någon annan var hon trygg med att hon skulle se dem, innan de upptäckte henne. Hon slog sig ned och tog fram smörgåspaketet ur fickan. Det här var nästan den bästa stunden på dagen. Att sitta där och äta smörgåsarna, som smakade gudomligt gott, medan hon funderade över vilka klätteräventyr hon skulle ge sig ut på bland stenarna den här dagen.