#30 Dag och Natt #Blogg100

Hå, hå idag är jag trött. Känner någon sorts matthet. Kan det verkligen vara den där futtiga lilla enstaka timmen.

… den där som gjorde att det var mörkt i morse, ja det var i alla fall skumt. Å så regn ovanpå det …

Eftermiddagen var lång förstås, eller längre, eller snarare att det var ljust när klockorna bestämde att det var en timma senare än i förrgår. Om man får laborera med villkor och förutsättningar på det sättet så är det inte konstigt om vi människor känner en viss förvirring. trots den där ynka …

Nog om det. Dagen har annars varit sig lik, så som den brukar se ut en måndag. Upp, ställa om för den sista svängen upp på vägen till arbete, arbetstagare, medarbetare, yrkesperson eller professionell, beroende på vilken form och färdighet som gäller för dagen. Och i mitt fall gäller i alla fall alltid tjänsteman. Tror jag. Även om det ibland kan kännas som allt mellan hantverkare och terapeut. Jag säger inte om det är arbetsuppgifterna eller arbetsplatsen som kräver dessa tjänster av mig. Det kan ni klura på och fundera över hur ni har det själva på den ”fronten” 😉

… och sådana saker varierar mellan dagar, år, platser och personer …

Nåväl, Jobba, jobba, jobba (Ok först cykla dit) Lyssna, skriva, prata. Papper papper papper. Trevligt prat göms där i pappershögarna. Ibland, beroende på sammanhang och sammansättning. Hem, hem, hem. Idag blev det plötsligt iväg för att jag blev upptagen av att lösa en logistikfråga som rörde relationen arbete och barn (omyndigt barn). Hem och umgås med flera familjemedlemmar den yngsta och minsta drygt ett år. Vilken skön liten person vi har fått tillskott av. Super duper – som hennes mamma brukade uttrycka sig, i alla fall förr, med jämna mellanrum. Sedan blev det bloggdags men det hände inte så mycket mer än att jag uppdaterade uppgifter om mig själv på olika ställen på nätet, Forum och plattformar, som inte gärna får stagnera 🙂

… sen blev det blogg …

Här stannar jag på dagens sista station. Lite te kvar i koppen, det hinns med. Sedan dags för sömn. Skönhetssömn allrahelst. Med drömmar om sol, ljus, färg och uteljud som hörs. Så där särskilt som de brukar när solen tinar sinnen och lösgör kroppens skal.

Önskar oss alla en God Natt med Sköna Drömmar.

Annonser

#25 SMART som standard #Blogg100

#25 #Blogg100 #BloggSwe ISO är inte en förkortning utan kommer från grekiskan och betyder lika. Det ska göras enkelt och handlar om hur vi gör, arbetar. ISO standard 9001 med PDSA-cykeln och SMARTa mål är delar i ett sätt att skapa struktur och systematisera arbete och tankesätt.

Ibland hamnar man på en återvändsgata. Då får man söka sig en annan väg som är framkomlig. Det hände mig på väg hem från kursen idag. Oftast finner man något att ta med sig därifrån ändå. Jag fann ett hus och tog bilden med mig.

ISO är inte en en förkortning utan kommer från grekiskan och betyder lika. Det ska göras enkelt och handlar om hur vi gör, arbetar. ISO standard 9001 med PDSA-cykeln (Plan – Do – Study – Act, ett systematiskt sätt att samla information och analysera, ett förbättringshjul) och SMARTa mål är delar i ett sätt att skapa struktur och systematisera arbete och tankesätt.

Igår & idag
Kul Kurs om Kvalitet

Strukturnördens Mekka

Systematik i Kubik

Utvecklande Undervisning

Flöden Fungerar

Omsättningen Optimerad

Bara
Ledningen Lovar
sitt
Enskilda Engagemang
kan
Styrningen Stimulera
allas
Dagliga Delaktighet
i
Standard Certifikat

Insamlad Information

Avvikelser som analyseras

Förbättringarna får Fart

Trovärdiga tjänster

Ta om det från början igen

Det är En Evighetsmaskin

Det är väl SMART?

Specifikt
Mätbart
Accepterat
Realistiskt
Tidsbestämt
ansvarsfördelning
(SMARTa mål)

#23 Energikällor #Blogg100

#Bogg100 #23 #BloggSwe
Reflektion över energikällor, skapande, kreativitet och arbetsglädje.

Efter några dagars ledighet vill jag tro att jag ska känna mig pigg och nyter. Det har inte varit så. Trots morotapelsiningefärsdrink och därtill påfyllning av skapande verksamhet med utlevelse av kreativitet. Och det hör inte till vanligheterna att jag unnar mig det så helhjärtat, utan det brukar få klämma in sig där inget annat hunnit före.

Men när det är måndag igen kommer vardagen. Då ställs andra krav än att skapa, bygga och kreera. Då gäller det att lyssna, ge service, administrera och förvalta, Därför är det en bristvara. Att få utlopp för kreativiteten. Då blir det lätt den typ av påfyllning som är eller förefaller mer lättillgänglig. Det här var inte min beställning i helgen, men den får illustrera ett exempel.

Ponera att jag hade ett jobb där kreativiteten var central, skulle det förändra energinivåerna? funderar jag vidare.

Jag tror det.

Jag har känt mig trött idag. Tre dagars cykeltransporter i snöfall och kyla gör väl i och för sig sitt till. Slutledningen av mina reflektioner om källorna till energi blir ändå att om man inte får utlopp för lust och behov läggs inte de behovet och lusten på något användbart lager. Det går inte att fylla depåerna på det sättet. Att hindras skapa, dränerar energi och orsakar tröghet som inte är vilsam eller avkopplande. Det är helt enkelt stressande. Det suger.

En bra dag på jobbet. Exempel på energikällor!

# 18 När det skimrar #Blogg100

#Blogg100 #18
Solen gav färg och värme till det som var blekt av skugga. Om det kan jag berätta idag.

Hur solen gav färg och värme till det som är blekt av skugga kan jag berätta idag.

Efter en dag av rådbråkande för problemlösning i lönearbete kan uttrycket kännas och vara en smula kantigt. Om jag försöker riktigt mycket kan jag kanske vaska fram guldkornen. Hitta det som skimrar och lockar, men det går bara om man ser på det från det håll där skönheten visar sig.

Solen smög sig fram över kanten på vår jord som inte är platt som en pannkaka även om en kant, en linje eller en gräns kan ge intryck av att det är så. Där kom ett ljus som spred sig och ökade i styrka. Den nästintill ofärgade naturen och stadens byggnader fylldes sakta med värme som först var knappt förnimbar men den väckte färgerna till liv. Efter färgerna på marken kom himlen att sköljas fri från dis och nyvakenhet så att den till sist strålade blå till solens ära. Den kylslagna morgonens grå ljus övergick till kittlande gulskimrande stråk och skyar som letade sig in i byggnaderna och fram över gatorna och platsernas fria ytor. Än håller skuggorna kvar sina positioner, men de får maka på sig lite varje dag.
Från mitt fönster kunde jag se människor. Några på väg till eller ifrån eller på språng emellan. Jag tyckte deras steg hade lite glädjesvikt. Ju senare på dagen ju längre dröjde människorna sig kvar vid grönskan och bänkarna och framåt lunchtid slog de sig ner på kullerstenarna med ryggen mot husväggen och ansiktet mot solen. De spisade, njöt och nojsade, antagligen mer med vädret än med varandra.  När det var min tur promenerade jag ut och styrde stegen över kullerstenarna mot solen och lutade mig mot husväggen. Vårlyckan dök fram som sällskap på min plats i solvärmen.
Sen dröjde det till kvällen innan jag gav mig ut igen, då hade solen dragit sig mot den andra kanten och ett brunare grått blev kvar bland husen. Jag cyklade hem i en kvardröjande soluppvärmd stad med känslan av försiktigt spirande vår i antågande.

#14 Balkongreflektion #Blogg100

#Blogg100 #14 Balkongreflektion – här sitter jag och …

Vårljuden ni vet … här sitter jag och njuter.

Fast först var det så här:

Nu har jag gjort en så’n där insats som inte märks. Den syns, men bäst om man kan jämföra med hur det såg ut innan insatsen.

Jag har tvättat balkongmöblerna. Dammsugit golvet och lagt mattan på rätt plats, för den var inte där, den låg snett, liksom förskjuten upp mot de kanter som den stötte på. Nu är den ren och ligger rätt.

Det gör inte så mycket att förändringen inte syns. För jag ser den, och inte minst skulle jag se den om det inte var gjort. Och tyvärr gäller det nog även andra. … som besökare och andra familjemedlemmar …  och liknande. Saker som inte är gjorda märks ofta.

Jag hjälper gärna till. Bistår i andras arbete och liv med min insats, min syn på saker, mitt kunnande och mina erfarenheter. Vad andra tar till sig av detta bestämmer de förstås själva när det rör deras uppgifter.

Men uppskattningen skulle jag gärna ta. Den får jag om jag ber om den och ibland spontant. Om någon ser eller har lärt sig. Fattar att något skett. Förbättrats, förändrats, fixats, städats. Det är trevligt med uppskattning. Och beröm  som lämnas på ett sätt som är relevant och möjligt att ta till sig. På jobbet behöver det uttalas offentligt här gäller inte samma valfrihet. För arbete är ”business, these days”!

Det är inte lätt, varken att komma ihåg att ge beröm eller att tacka och ta emot. Man behöver öva! Jag övar.

Det ser fint ut. Välkomnande rent och ordnat. Krukorna kommer snart. Blommorna är lite vårskruttiga, men kommer nog trivas och frodas med ljuset och värmen. Det samma gäller för mig, jag trivs och frodas med ljuset och värmen, och i tillägg får jag njuta av utsikten. Och vårljuden. Ni vet stegen mot gruset, ett par eller flera röster i samtal, barn som leker, fåglar som ackompanjerar med artegna läten i olika riktningar.  Ljuden avlägsnar sig och kommer nära i vaggande vågor mellan svepande tystnad i oväntade rytmer.

Men nu vill jag bara sitta här en stund. Med ansiktet mot solen, kudden på stolen, boken (och just nu dator) på bordet och en mandarin och en havrekaka. Bättre kan man nästan inte ha det. En gyllene lördag i mitten av mars månad.

 

# 9 Vardagsmål #blogg100

#Blogg100 #9 Hemkommen från en resa med ledig tid och plats för det mesta av det man vill ha. Värme, njutning, stimulans, hälsa och skönhet.
En personlig betraktelse och reflektion över sakernas tillstånd.

Plocka hit och plocka dit. Plocka undan och ställa i ordning. Vardag igen. Att gå upp i morgon för att gå till jobbet känns overkligt. Bara det att knappt hinna ta del av dagsljuset.

Jag promenerade i vår vackra stad idag., Stockholm var skrudad i barmark och solsken. Visst var det fint, men lite frånvänt och grått kändes det allt. Nä här gäller det att plocka bort.

Problem är det som är mellan dig och där du vill vara.

Stockholm är fantastiskt och kan och ska inte bort, jag tror inte det var staden i sig som förmedlade känslan. Kylan.

Det är när man bytt perspektiv som invanda saker uppenbarar sig i nytt ljus. Det finns hakar. Utrymme är en, varav själva tiden är en del. Sen finns det även andra utrymmesaspekter som är möjliga att påverka i större utsträckning.

Ibland är det svårt att se dem och fånga vad det rör sig om och som utgör hindren. Det gäller att passa på när de ger sig tillkänna och visar sin rätta sida. Även om det är en oönskad sida. Fel sida. Så jag ska smida när järnet är varmt. Då kan kylan ge med sig och få lov att ge plats för värmen.

Sagt och gjort. Känner mig mer redo för att gå upp i morgon utan turkosskimrande hav, mjuk vit sand, ljummen luft ett Karibiskt gym, tid att disponera fritt och enkla vänliga gester från dem man möter.

God natt