På resande fot #Blogg100 63

 

Laddar för en resa till Lappland. Yoghurt och iskaffe. Bäst att passa på här i södern där vi just igår fick vår.

I Norr är det några grader över noll, mössa och vantar och dator i ryggan.  Reser i jobbet som konsult och är glad att jag inte är resande konsult för silkesstrumpor eller så.

 

Snö, istäckta sjöar, skog och mera skog. Landade till en väldigt vacker solnedgång och ett varmt hotellrum 🙂

I morgon lämnar vi det röda hotellet med vita knutar och drar vidare till Sorsele …


9 Vända om #Blogg100 55

Han hade stått där vid husknuten och tittat in bakom huset. Han tittade på de som  arbetade i trädgården, och som nu hade sin kafferast. Klockan var ungefär 11 så det här var förmiddagskaffet. Det brukade de samlas runt varje vardag, året runt. Idag var det vårvärme i luften och kaffet och smörgåsarna kunde avnjutas utomhus. Han var så nära att kliva fram för att verkligen kunna lyssna på samtalen som pågick. Något fick honom att ändra sig.

Hela den här miljön hade lockat honom från drömmen och hit ut. Det var en bit från staden centrum och faktiskt rena landet. Den goda och inbjudande stämningen han känt av fanns kvar. Han hade så gärna velat delta och få klarhet i vem eller vilka som hade berört honom så starkt. Han visste inte hur lång tid det hade gått medan han hade betraktat dem när de arbetade. Nu var tiden ute, det visste han. Det var bara för honom att ge sig av, fast han varit så nära att få svar.

Tankarna och känslorna ville inte lämna trädgården fast han vänt om och börjat bege sig mot de uppdrag som väntade. Alltid dessa uppdrag, som pockade på hans tid och tanke. Han utförde dem, vissa var intressanta och han skulle inte vilja vara helt utan dem, men det skavde. För att hans uppdrag skulle bidra till en mening av lite större art, krävdes att andra uppdrag också blev utförda. Det var där det haltade. Helheten gick i otakt. Ett uppdrag som inte länkade över, eller på något sätt fick näring från ett annat uppdrag tappade den kraft och det tempo som han var mån om att hans egna uppdrag skulle bidra med.

I trädgården hade det jobbats intensivt. Trots det hade tempot varit lugnt och kraften fanns där. Han måste försöka låta bli att tänka på stämningen i trädgården och de bilder han fått med sig därifrån Det gav inte rätt energi att jämföra på det sättet. Men han var något på spåret, även om det handlade om något annat än arbetet. Visst var det lätt att göra kopplingen till att arbeta tillsammans, som en kraft för glädje och meningsfullhet. Men det hade också funnits något annat där. Han beslutade sig för att låta tankarna var och låta huvudet arbeta ifred medan han tog sig an ett av sina uppdrag. Det hoppades han skulle hjälpa honom att komma närmare något av de svar som han ständigt var på jakt efter.

6 Närmande #Blogg100 33

Våren var här, nu var det dags. Alla gick ut och sökte något att göra för att kunna vara utomhus just idag. Det var soligt och alldeles lagom varmt för att arbeta under bar himmel. Krattor rafsade, skorna mot gruset och klänningar som släpade över jord och gräs. Hästarna var selade och tog i där människokrafter inte räckte till.

Ljuden av människornas rörelser när de tog i med spaden, lyfte en hink och körde en skottkärra framför sig, framträdde mest. Bakom de ljuden hördes fågelkvitter och fågelsång precis som det är, i en parallell verklighet. Parallell för att vi inte känner fåglarnas inbördes ordning och bevekelsegrunder. Svagast, som längst ut på ytan och mitt i, var talet. Ord utväxlades ofta bara för att människorna kom intill varandra. Sällan hördes höga röster, det behövdes inte om inget oväntat inträffade.

Stämningen bröts och talet blev tätare, ljuden av rörelser och verktyg hamnade i bakgrunden. Hästarna frigjordes och lämnades lösa för att beta. Det kom några människor ut ur huset, bärandes på stora korgar och bylten. Rörelsen blev tydligare, en efter en gick i samma riktning.

Han skärpte sin uppmärksamhet. Alla de som lämnade sina platser var på väg mot baksidan av huset. Dit hade också de som bar korgarna och byltena begett sig. Det var nästan så att han trodde att fåglarna tystnade. Men fåglarna följde bara intresserat det som hände, och ändrade möjligen tonen i sina läten. Förberedda att flytta sig.

Från sin betraktande position tittade han in, och runt knuten. På baksidan av huset var alla förväntansfullt samlade. De stod runt stolar och bord eller låg utsträckta i gräset. Nu kanske han skulle få möjlighet att se vilka de här personerna var, de vänliga människorna han känt sig dragen till. Det var tydligt att det var paus i arbetet, de talade med lugna glada röster. Det dukades upp för kafferast med smörgåsar av nybakat bröd. Åh, Han var nära nu, nästan inne i trädgården han drömt om.

 

Planering och boksläpp med Maria Morris Nilsson

Den här författaren jobbar jag med nu när hon gett ut sin bok, Det kan bli bättre

Maria har skrivit en bok som innehåller psykoser, smärta, mörker och mani, men framförallt en historia om kärleken till livet. Berättelsen om Maria från barndom till nutid är gripande och medryckande. Läsaren bjuds att följa med på ett äventyr fyllt av energi, faror och funderingar. Beskrivningen av känslor, karaktärer, miljöer och händelser är målande, utan att vara värderande. Det ger en fantastisk möjlighet till både förståelse och kunskap, tillsammans med en inblick i hennes liv med sjukdomen.

Det som gör boken särskilt värdefull är att Maria lyckas förmedla en nyanserad bild av sig själv likväl som av händelser och personer runt omkring sig. Trots att hon ibland var mycket sjuk. Alla skulle behöva läsa den här boken för att lära sig mer om livet och att vara människa. Man känner hopp – Det kan bli bättre.

Maria målar också och ger intressanta och uppskattade föreläsningar!

I februari har Maria vernissage och i mars håller hon releaseparty –  läs mer på hennes hemsida

Vecka 1 #Temablogg52 Glöd och planering

Vecka 1 #Temablogg52

Glöd och/eller Planering

Det finns inte mycket som går upp mot att skriva så pennan glöder. Det härligaste är när det infinner sig ett koncentrerat lugn med den där speciella intensiteten som ger både en kraft med motstånd och en flytande lätthet. Det pulserar och flyter ord i ådrorna, så pass att det är tveksamt om det är möjligt att lämna plats för de egna andetagen.

Men är det möjligt att kombinera glödande skrivlust, som frammanats ur någon vrå eller som kanske har infunnit sig och störtat in som en autostrada med känsla och lust till att formulera det där ogreppbara, med planering? Målinriktat arbete som genomförs på ett strukturerat sätt med ett mätbart resultat. Det kan låta så torrt med struktur, hur mycket jag än uppskattar det som metod för att nå framgång. I synnerhet när det är menat att flera individer ska utföra sitt arbete i syfte att nå någon form av gemensamt mål.

Jag vet inte. Det uppstår en naturlig paus väl lämpad för att ta några andetag. Bäst att passa på innan nästa våg kommer rullande. Tanken är i alla fall att pröva att låta dessa begrepp löpa sida vid sida och räcka ut en hand till varandra när det behövs. Antingen behöver den ena hjälp eller ser ett tillfälle att hjälpa, och vice versa. De behöver utarbeta förmågan att fungera solidariskt, men också strategiskt. Både för att få behålla sina respektive individuella karaktärsdrag och för att nå längre än vad de skulle klara om de tvingades arbeta på egen hand.

Glöden glittrar och sprider sin värme som flytande lava. Det gnistrar om dess framfart. Planeringen spatserar högdraget framåt med taktfasta steg men behöver dock hejda sig med foten i luften för att stanna upp och påminna, och påminnas, om vart de jämna stegen ska bära. Glöden är benägen att anse sig ha ett visst företräde. Det må så vara. Den typen av egenskap kan bära långa vägar och nå höga mål, men det som glöder behöver bränsle och tillförs intet nytt kan lågan falna. Då tar det stopp och det är inte helt säkert att det räcker med att passa på att andas in syre under stiltjen för att få massan att återfå sin värme och börja glöda igen.

Vem har företräde då kan man fråga sig? Finns det ingen plan B så står vi oss slätt. Eller C eller D eller … för den delen.

Om planeringen i det läget plockar fram sin plan och i växelspelet täcker upp för glödens kraft och vilja att gå på, så överbryggar det energitappet som falnandet orsakar. När pennan planenligt fortsätter skrivandet skapas både bränsle och energi som bär framåt.

Tills det glöder igen. Och så där får de hålla på tänker jag. Frihet och disciplin, eller glöd och planering, hand i hand.

#30 Dag och Natt #Blogg100

blogg100-logotype-300x256

Hå, hå idag är jag trött. Känner någon sorts matthet. Kan det verkligen vara den där futtiga lilla enstaka timmen.

… den där som gjorde att det var mörkt i morse, ja det var i alla fall skumt. Å så regn ovanpå det …

Eftermiddagen var lång förstås, eller längre, eller snarare att det var ljust när klockorna bestämde att det var en timma senare än i förrgår. Om man får laborera med villkor och förutsättningar på det sättet så är det inte konstigt om vi människor känner en viss förvirring. trots den där ynka …

Nog om det. Dagen har annars varit sig lik, så som den brukar se ut en måndag. Upp, ställa om för den sista svängen upp på vägen till arbete, arbetstagare, medarbetare, yrkesperson eller professionell, beroende på vilken form och färdighet som gäller för dagen. Och i mitt fall gäller i alla fall alltid tjänsteman. Tror jag. Även om det ibland kan kännas som allt mellan hantverkare och terapeut. Jag säger inte om det är arbetsuppgifterna eller arbetsplatsen som kräver dessa tjänster av mig. Det kan ni klura på och fundera över hur ni har det själva på den ”fronten” 😉

… och sådana saker varierar mellan dagar, år, platser och personer …

Nåväl, Jobba, jobba, jobba (Ok först cykla dit) Lyssna, skriva, prata. Papper papper papper. Trevligt prat göms där i pappershögarna. Ibland, beroende på sammanhang och sammansättning. Hem, hem, hem. Idag blev det plötsligt iväg för att jag blev upptagen av att lösa en logistikfråga som rörde relationen arbete och barn (omyndigt barn). Hem och umgås med flera familjemedlemmar den yngsta och minsta drygt ett år. Vilken skön liten person vi har fått tillskott av. Super duper – som hennes mamma brukade uttrycka sig, i alla fall förr, med jämna mellanrum. Sedan blev det bloggdags men det hände inte så mycket mer än att jag uppdaterade uppgifter om mig själv på olika ställen på nätet, Forum och plattformar, som inte gärna får stagnera 🙂

… sen blev det blogg …

Här stannar jag på dagens sista station. Lite te kvar i koppen, det hinns med. Sedan dags för sömn. Skönhetssömn allrahelst. Med drömmar om sol, ljus, färg och uteljud som hörs. Så där särskilt som de brukar när solen tinar sinnen och lösgör kroppens skal.

Önskar oss alla en God Natt med Sköna Drömmar.