På resande fot #Blogg100 63

 

Laddar för en resa till Lappland. Yoghurt och iskaffe. Bäst att passa på här i södern där vi just igår fick vår.

I Norr är det några grader över noll, mössa och vantar och dator i ryggan.  Reser i jobbet som konsult och är glad att jag inte är resande konsult för silkesstrumpor eller så.

 

Snö, istäckta sjöar, skog och mera skog. Landade till en väldigt vacker solnedgång och ett varmt hotellrum 🙂

I morgon lämnar vi det röda hotellet med vita knutar och drar vidare till Sorsele …


Annonser

Planering och boksläpp med Maria Morris Nilsson

Den här författaren jobbar jag med nu när hon gett ut sin bok, Det kan bli bättre

Maria har skrivit en bok som innehåller psykoser, smärta, mörker och mani, men framförallt en historia om kärleken till livet. Berättelsen om Maria från barndom till nutid är gripande och medryckande. Läsaren bjuds att följa med på ett äventyr fyllt av energi, faror och funderingar. Beskrivningen av känslor, karaktärer, miljöer och händelser är målande, utan att vara värderande. Det ger en fantastisk möjlighet till både förståelse och kunskap, tillsammans med en inblick i hennes liv med sjukdomen.

Det som gör boken särskilt värdefull är att Maria lyckas förmedla en nyanserad bild av sig själv likväl som av händelser och personer runt omkring sig. Trots att hon ibland var mycket sjuk. Alla skulle behöva läsa den här boken för att lära sig mer om livet och att vara människa. Man känner hopp – Det kan bli bättre.

Maria målar också och ger intressanta och uppskattade föreläsningar!

I februari har Maria vernissage och i mars håller hon releaseparty –  läs mer på hennes hemsida

Vecka 1 #Temablogg52 Glöd och planering

Vecka 1 #Temablogg52

Glöd och/eller Planering

Det finns inte mycket som går upp mot att skriva så pennan glöder. Det härligaste är när det infinner sig ett koncentrerat lugn med den där speciella intensiteten som ger både en kraft med motstånd och en flytande lätthet. Det pulserar och flyter ord i ådrorna, så pass att det är tveksamt om det är möjligt att lämna plats för de egna andetagen.

Men är det möjligt att kombinera glödande skrivlust, som frammanats ur någon vrå eller som kanske har infunnit sig och störtat in som en autostrada med känsla och lust till att formulera det där ogreppbara, med planering? Målinriktat arbete som genomförs på ett strukturerat sätt med ett mätbart resultat. Det kan låta så torrt med struktur, hur mycket jag än uppskattar det som metod för att nå framgång. I synnerhet när det är menat att flera individer ska utföra sitt arbete i syfte att nå någon form av gemensamt mål.

Jag vet inte. Det uppstår en naturlig paus väl lämpad för att ta några andetag. Bäst att passa på innan nästa våg kommer rullande. Tanken är i alla fall att pröva att låta dessa begrepp löpa sida vid sida och räcka ut en hand till varandra när det behövs. Antingen behöver den ena hjälp eller ser ett tillfälle att hjälpa, och vice versa. De behöver utarbeta förmågan att fungera solidariskt, men också strategiskt. Både för att få behålla sina respektive individuella karaktärsdrag och för att nå längre än vad de skulle klara om de tvingades arbeta på egen hand.

Glöden glittrar och sprider sin värme som flytande lava. Det gnistrar om dess framfart. Planeringen spatserar högdraget framåt med taktfasta steg men behöver dock hejda sig med foten i luften för att stanna upp och påminna, och påminnas, om vart de jämna stegen ska bära. Glöden är benägen att anse sig ha ett visst företräde. Det må så vara. Den typen av egenskap kan bära långa vägar och nå höga mål, men det som glöder behöver bränsle och tillförs intet nytt kan lågan falna. Då tar det stopp och det är inte helt säkert att det räcker med att passa på att andas in syre under stiltjen för att få massan att återfå sin värme och börja glöda igen.

Vem har företräde då kan man fråga sig? Finns det ingen plan B så står vi oss slätt. Eller C eller D eller … för den delen.

Om planeringen i det läget plockar fram sin plan och i växelspelet täcker upp för glödens kraft och vilja att gå på, så överbryggar det energitappet som falnandet orsakar. När pennan planenligt fortsätter skrivandet skapas både bränsle och energi som bär framåt.

Tills det glöder igen. Och så där får de hålla på tänker jag. Frihet och disciplin, eller glöd och planering, hand i hand.

#30 Dag och Natt #Blogg100

Hå, hå idag är jag trött. Känner någon sorts matthet. Kan det verkligen vara den där futtiga lilla enstaka timmen.

… den där som gjorde att det var mörkt i morse, ja det var i alla fall skumt. Å så regn ovanpå det …

Eftermiddagen var lång förstås, eller längre, eller snarare att det var ljust när klockorna bestämde att det var en timma senare än i förrgår. Om man får laborera med villkor och förutsättningar på det sättet så är det inte konstigt om vi människor känner en viss förvirring. trots den där ynka …

Nog om det. Dagen har annars varit sig lik, så som den brukar se ut en måndag. Upp, ställa om för den sista svängen upp på vägen till arbete, arbetstagare, medarbetare, yrkesperson eller professionell, beroende på vilken form och färdighet som gäller för dagen. Och i mitt fall gäller i alla fall alltid tjänsteman. Tror jag. Även om det ibland kan kännas som allt mellan hantverkare och terapeut. Jag säger inte om det är arbetsuppgifterna eller arbetsplatsen som kräver dessa tjänster av mig. Det kan ni klura på och fundera över hur ni har det själva på den ”fronten” 😉

… och sådana saker varierar mellan dagar, år, platser och personer …

Nåväl, Jobba, jobba, jobba (Ok först cykla dit) Lyssna, skriva, prata. Papper papper papper. Trevligt prat göms där i pappershögarna. Ibland, beroende på sammanhang och sammansättning. Hem, hem, hem. Idag blev det plötsligt iväg för att jag blev upptagen av att lösa en logistikfråga som rörde relationen arbete och barn (omyndigt barn). Hem och umgås med flera familjemedlemmar den yngsta och minsta drygt ett år. Vilken skön liten person vi har fått tillskott av. Super duper – som hennes mamma brukade uttrycka sig, i alla fall förr, med jämna mellanrum. Sedan blev det bloggdags men det hände inte så mycket mer än att jag uppdaterade uppgifter om mig själv på olika ställen på nätet, Forum och plattformar, som inte gärna får stagnera 🙂

… sen blev det blogg …

Här stannar jag på dagens sista station. Lite te kvar i koppen, det hinns med. Sedan dags för sömn. Skönhetssömn allrahelst. Med drömmar om sol, ljus, färg och uteljud som hörs. Så där särskilt som de brukar när solen tinar sinnen och lösgör kroppens skal.

Önskar oss alla en God Natt med Sköna Drömmar.

#29 Minustid men god tid #Blogg100

Även en dag som inte börjar så bra kan visa sig vara en riktig godsak 🙂

Nä, det var knaggligt där på morgonen med snarkningar och grimaser och allmänt en rätt butter stämning. Och hur mycket var klockan egentligen när man var tvungen att stiga upp och brygga kaffe. Och vilken timme hade vi missat, någon under natten eller nu. EN timme saknades i alla fall.
Men se så framgångsrikt det kan vara att använda frustrationens energi till något praktiskt.
Bänkdiskmaskinen var en lågoddsare eller i alla fall ett projekt med en hel del osäkerhet i . Modern maskin och vårt kök med äldre mått, som inga golvdiskmaskiner matchar, kräver dragning av av slangar speciale.Hål i diskbänken ,genom väggen mellan skåpen och sen ska vattenförsörjningen skruvas ihop med en koppling på rören under diskbänken som har en annan dimension. Det gick, P löste det själv! Alla frågor och småkrux som dök upp på vägen till installerad och klar. Nu står den där och blänker och vatten fylls på snurrar runt och spottas ut precis som det var tänkt. Disken blir dessutom ren.

Dammtorkning, dammsugning, lite puts och mycket undanplockning och ren rensning av sånt som ligger fel eller inte ska ligga alls. Inte hemma hos oss i alla fall. Men sedan var det bordet. Äntligen tog jag bort och limmade om benen som jag hade tagit loss för cika 6 månader sedan för att slipa om och putsa upp en yta som inte hade sett dagsljus på flera år.  Idag blev också det gjort. Klappart och klart eller check som är ett populärt uttryck. Käckt :-p
Middagen blev några  hemtrillade hempannegillade hamburgare, med Ajvarrröra, grönsaker ost , smörgåsgurka, senap och om man ville ketchup. Riktigt saftiga och goda med smak av både grill och färska grönsaker. Kanske föga överraskande tänker du, men det var så Mumsigt.

Så nu är jag nöjd men trött. Vi är nöjda men trötta, för vi är också nöjda med varandra denna korta lilla söndag. För dagen blev så bra att den hade behövt vara längre, det finns så mycket trevligt man kan ha och så många bra saker att göra så vi tycker inte vi riktigt har tid med att det blir måndag så snart. Alldeles straxt. Men Ok det får gå, vi hittar nog tillbaka den där saknade timmen framöver, tids nog.

#27 Om fredag #Blogg100

Fredagar kan vara så bra att det spritter av glädje i något jag inte vet vad det är. För kroppen är trött och huvudet matt. Men det spritter! Jag känner mig kär i mina tåg som går förbi på min favoritbro (Årstabron)

Jag har en stund för mig själv i mitt hem. Hemma skulle jag vilja mer vardagsvara i. Älskade lägenhet. Musiken kan jag välja fritt, den gör mig mjukare. Idag är det stökigt men det får vara så. Tankarna börjar klarna och gör sig fria från jobbrastret som skymmer utsikten. Ute är det grått. Det har blivit mörkt.

Tänk så vackert det är ändå. Mörker, Lampor, Stad. Ahhh … Och väntan på våren känns varm och len. En smula ny sol för varje dag. Det blir snabbt en stor portion ljus att vada i och sen bada i. Jag njuter Fredag.