Doftstråk #Blogg100 79

Cykeln rullar framåt utan alltför mycket benkraft.

Vägarbeten i fyrvägskorsningar med flagghållande walkie-talkie försedda reflexvastbärande personer orsakar köer och trängsel. Man gräver och bökar på stadens gator i sådan omfattning att det ligger nära till hands att ana ugglor i mossen. Men något mer spännande än gubbar i gropar med staket runt syns inte idag. Överallt ser man dem. På vägbanor, gångbanor, cykelbanor, torg, broar och vändplaner.

Omdirigeringen av förekommande trafikslag lämnar en hel del övrigt att önska. Det är inget nytt under solen, men antalet drabbade platser är anmärkningsvärt stort. Efter ett, logistiskt sett, obegripligt långt stopp i en korsning rullar cykeln ner på mot vattnet.

Vårens gröna färg förefaller tillta i styrka så att ögat uppmärksammar det på vägen ner för den svagt lutande backen. Utmed vattnet kommer dofter i stråk på ett sätt som påminner om känslan av kallare och varmare strömmar i vattnet när man simmar. Det doftar vår och sjöstad och sol.

En särskild doft lockar till leenden. Det är häggen med sin vita grönhet bland de lätta och intensiva nyanserna i träd och buskar utmed cykelvägen. Cykeln glider lyckligt som om den tog sig framåt av sig själv.

Det är bara över Västerbron söderut som det nästan tar stopp. Vinden bråkar obarmhärtigt. Visserligen med ojämn styrka, men tillräckligt för att tramporna behöver användas även i backen nedför bron. Där nere är det riktigt rörigt.

Förutom alla gropar som sakta rört sig framåt och säkert tillbaka på just den vägsträckan under många, många månader är där nu en ny, enorm grop. Mer bred än djup och med högt stängsel runt om. Cykelbanan som fanns förra veckan är borta. Kryptiska skyltar leder i väg åt fel håll och man får vända tillbaka där staketet tar slut. Dessvärre rätt ut och tvärs över bilvägen för att komma tillbaka i rätt riktning.

Sista sträcken är inte utan gubbar och gropar. Man får ta sig runt dem utan instruktioner eller cykelvänliga trottoarkanter. Sista biten saknar hål, men trafikeras av desto fler flanörer. Även här doftar vårvärme och grönt på ett sätt så att cykeln gärna skulle rullat på en bit till, förbi hemmet.

Cykeln stannar till sist och andas in mera häggdoft och vajande tulpaner. Den tvekar lätt över att rulla in i cykelrummet, men rullar snällt ner i källaren efter en stund. Den känner sig glad och nöjd över all vår den hunnit insupa idag.

 

 

Brygghäng #Blogg100 62

Här badas det. Så varmt är det inte, alldeles lagom för att ligga på rygg och lyssna på en bok är det. Ena sidan varm och den andra sval. Båtarna glider förbi. Alla sorter: Taxibåt, Delfinbåt, jolle, segelbåt och vacker trämotorbåt. Boken är bra. Det tar en stund att komma in i dubbleringen. Väl där blundar jag mot solen och följer med i händelserna i bokens värld, samtidigt som ljuden utanför strilar runt med en lätthet och den variation som är. Änder som landar slirande på vattnet. Vågor från båtarnas svall som kluckar mot stranden, innanför den brygga jag ömsom sitter ömsom ligger på. Röster på flera språk. Barnskrik, barnlek och skratt.

Vårens första myror ilar upp genom springorna mellan brädorna i bryggkonstruktionen. En liten brunaktig sort klättrar ivrigt på min hörlurssladd. Petar bort den, den får vara någon annanstans. Hör måsskrik som blandas med prat och sorl. Fotsteg som ändrar ton när fötterna kliver ut på bryggan och går förbi; eller stannar för att kropparna de tillhör slår sig ned. Korta besök för att dricka en juice, öl eller kaffe, eller längre för att göra ingenting. Lunchsalladernas tid var bara precis i början av mitt brygghäng.

Dunkande musik och ljud av en människohord når in i min bokvärld. Vänder mig om och ser några polismotorcyklar i krypfart som bereder deras väg, och håller uppsikt. Känns bra att de är med. En regnbågsbanderoll och lite sång till dunket, sedan är de borta. Ju längre dagen lider ju tätare blir trafiken av både flanörer och båtar. Den som ingen fungerande motor har får ro. Två paddelbrädor flyter förbi. Det kan tyckas tidigt med bad och brädor, men när vi nordbor får span på värme är vi snabba att ta chansen att göra så många sommaraktiviteter vi kan komma på.

Lite kyla finns kvar i luften, vinden är tydlig med det. Bladen tränger fram på många grenar och träden börjar åter vara i färg.  Solen är varm och vänlig. Det som sägs sprids lystet över det glittrande vattnet, men badarna gick kvickt upp och i land. Vädret passar bättre med kläder på, och brygghäng räcker gott för att fira att det är vår.

 

Övergång #Blogg100 47

Fascinerande hur snabbt omställningen från ett land, en kultur och ett klimat till ett annat land, en annan kultur och ett annat klimat går. Människans styrka, anpassningsbarheten.

Baksidan är den automatiserade funktionen (eller primitiva drivkraften) att anpassa sig för att accepteras och tas upp i gemenskapen. Få vara med i kollektivet.

Nog talat om det. Ämnet lockar inte en dag som denna. Lugnt och skönt och allt i ordning. Väskan uppackad och det mesta tvättat. Besök i källarförrådet där påsklådan sovit ett år. Redo för svensk påsk med ögonstenarna mina.

Vädret ger jag inte mycket för. Försöker att inte låtsas om det. Måste ändå ta mig ut i eländet, och ge mig iväg för att handla. Här ska fyllas påskägg till telningarna. Några kycklingar, ett par tuppar, vackra ägg och en liten knorvlig kanin får pryda ett bord. Där får också några godsaker från det andra landet, den andra kulturen och det andra klimatet sin plats för att vara med på kalaset.

En mjuk övergång, och jag vill gärna dela med mig av upplevelserna och känslan jag har med mig hem. Känslan räcker längre då och blir mer av att få delas med andra. Det är också ett sätt att få suga på den karamellen en stund till; lite mer av högljutt liv, myller, processioner, uteliv och solig värme till oss alla.

Påsktraditionen här hemma är ung, förut var vi hos mor och far och sedan hos bara mamma, men inte längre. Min generation är den äldsta nu. Vi blir många ändå, med min familj och deras familjer som växer.

Påsken står för glädjen över våren, oavsett väder. Vi tar med det det, det vill vi ha kvar, och skapar nytt som blir vårt eget. Så som vi behagar. Färg, ljus, lek och spirande förväntan – tillsammans. Det blir fint.

 

Jord och lust #Bogg100 28

Det var lite oväntat, åtminstone helt oplanerat, men plötsligt var den där. Lusten. Hon stoppade ner fingrarna i jorden. Grävde sig ned, lyfte upp och släppte tillbaka jorden. Bara kände på den. Hon fylldes av en känsla av lugn, när hon kände den mjuka ljumma massan i sina händer. Vatten, jord, krukor fat och växter ställde hon fram i en oordning, precis som det var brukligt.

De suktande jordklumparna som följer med köpeplantorna lossar hon från plastkrukorna, sedan bäddar hon ned dem i tegelkrukor som hon fyller med mörk mullig jord. Jorden i botten ska vara ordentligt genomvattnad då får rötterna en kick och en bra start. Mellan jordklumpen och krukans kant bolstrar hon med mättad jord, hon har sparat den till dem under vintern. Jorden har stått ute och fyllts på med solvärme som nu omfamnar rötterna.

Torra eller klämda blad pillar hon varsamt undan och även om hon inte talar högt eller direkt till växten föreställer hon sig vad de behöver genom att titta nyfiket på hur de ser ut och vad de förmedlar. De får ansning och vatten tillsammans med värmen, efteråt ser de ut som de sträcker på sig av friskhet och trivsel. Hon inser att det också kan vara nyhetens behag, både ur deras och hennes synvinkel. Det spelar ingen roll vilket som gäller, det är ändå njutbart. En efter en får sedan stoltsera intill varandra i sina nya outfits.

Lusten kan överraska i en tid av skirhet och växande. Man blir sprittglad!
De livskraftiga gröna växterna, de tegelröda krukorna och faten. Och sedan jorden, den svarta luckra jorden som är så mjuk att den nästan är len. Det är mycket enkelt och mycket vackert.

 

 

 

 

Solochvår #Blogg100 19

Det som händer är svårt att förklara.
Det som händer när försiktigt tassande steg på grus är skirt solbelysta när de når öronen. En sådan dag då vi får flyga med i ljuden, värmen och färgerna som är på väg tillbaka. De distinkta rösterna som ekar vår, barnens röster låter särskilt klara. Allt hörs tydligare och lättsamt, svävande genom luften. Solen värmer oss mjuka, men flyktigt för att inte luras.  Den laddar vatten, och land för att ge ögonen nya nyanser. Alltid samma och helt unika förändring som når oss. Vi är med, vi ansluter och  står beredda att att följa med i processen. Man kan känna att vår iver är stor. Det går bra att låta skuggan och natten kyla kropp och natur. Det är så det brukar vara, vi har varit med förr och vet att det är värt att vänta på våren.

#33 Tar vägen om #Blogg100

Cykelturen utmed vattnet var en stund med känsla av sällhet. Fåglar sjöng, änder kväkte. Kunde urskilja bofink, koltrast och and. Även om anden var den enda av dem jag såg utan att säkert kunna avgöra om det var deras röster som hördes.

Solen sken och stod lågt på himlavalvet. Som en spotlight på oss som samsades och om platsen mellan vattenpölar från morgonens snöfall och de torrlagda båtarnas vintervisten.

Löparna tuffade på som de brukar fast de löpte lite glesare än till vardags. Spridda cykelfarare möttes mellan flanerande par och enskilda vandrare.

Det blåste, min cykel var lastad framtill i korgen, last fastsurrad på pakethållaren bak, jag hade en väska över ryggen och en stor papperspåse balanserande på styret.

Jag tror det var veckans skönaste stund. Inte oaktat att det  är dag före helg. Jag flyter fram utan ansträngning och insuper stad, land och vatten.

Bron. Den fina Årstabron. Inte långt hemifrån nu, det är riktigt nära men jag tar mig friheten att lyfta och dra iväg. Jag tar vägen förbi Blåkulla.

#27 Om fredag #Blogg100

Fredagar kan vara så bra att det spritter av glädje i något jag inte vet vad det är. För kroppen är trött och huvudet matt. Men det spritter! Jag känner mig kär i mina tåg som går förbi på min favoritbro (Årstabron)

Jag har en stund för mig själv i mitt hem. Hemma skulle jag vilja mer vardagsvara i. Älskade lägenhet. Musiken kan jag välja fritt, den gör mig mjukare. Idag är det stökigt men det får vara så. Tankarna börjar klarna och gör sig fria från jobbrastret som skymmer utsikten. Ute är det grått. Det har blivit mörkt.

Tänk så vackert det är ändå. Mörker, Lampor, Stad. Ahhh … Och väntan på våren känns varm och len. En smula ny sol för varje dag. Det blir snabbt en stor portion ljus att vada i och sen bada i. Jag njuter Fredag.

wpid-20150327_225234.jpg