Brygghäng #Blogg100 62

Här badas det. Så varmt är det inte, alldeles lagom för att ligga på rygg och lyssna på en bok är det. Ena sidan varm och den andra sval. Båtarna glider förbi. Alla sorter: Taxibåt, Delfinbåt, jolle, segelbåt och vacker trämotorbåt. Boken är bra. Det tar en stund att komma in i dubbleringen. Väl där blundar jag mot solen och följer med i händelserna i bokens värld, samtidigt som ljuden utanför strilar runt med en lätthet och den variation som är. Änder som landar slirande på vattnet. Vågor från båtarnas svall som kluckar mot stranden, innanför den brygga jag ömsom sitter ömsom ligger på. Röster på flera språk. Barnskrik, barnlek och skratt.

Vårens första myror ilar upp genom springorna mellan brädorna i bryggkonstruktionen. En liten brunaktig sort klättrar ivrigt på min hörlurssladd. Petar bort den, den får vara någon annanstans. Hör måsskrik som blandas med prat och sorl. Fotsteg som ändrar ton när fötterna kliver ut på bryggan och går förbi; eller stannar för att kropparna de tillhör slår sig ned. Korta besök för att dricka en juice, öl eller kaffe, eller längre för att göra ingenting. Lunchsalladernas tid var bara precis i början av mitt brygghäng.

Dunkande musik och ljud av en människohord når in i min bokvärld. Vänder mig om och ser några polismotorcyklar i krypfart som bereder deras väg, och håller uppsikt. Känns bra att de är med. En regnbågsbanderoll och lite sång till dunket, sedan är de borta. Ju längre dagen lider ju tätare blir trafiken av både flanörer och båtar. Den som ingen fungerande motor har får ro. Två paddelbrädor flyter förbi. Det kan tyckas tidigt med bad och brädor, men när vi nordbor får span på värme är vi snabba att ta chansen att göra så många sommaraktiviteter vi kan komma på.

Lite kyla finns kvar i luften, vinden är tydlig med det. Bladen tränger fram på många grenar och träden börjar åter vara i färg.  Solen är varm och vänlig. Det som sägs sprids lystet över det glittrande vattnet, men badarna gick kvickt upp och i land. Vädret passar bättre med kläder på, och brygghäng räcker gott för att fira att det är vår.

 

Annonser

Längtan i gråväder #Blogg100 10

Det gråa hänger över oss och släpar ner i marken. Det täcker gator och trottoarer och samlar brunsörjigt slask på sina ställen. För oss som är på väg i staden dyker vattensamlingar och sörja upp som hinder att parera och hoppa över, långt eller kort. Det händer att vi behöver byta riktning så många gånger att vi går i sicksack. Jag får en impuls att förstärka rörelsen framåt och springa i vågor, det är alltför deppigt att ta det här vädret på allvar. När jag tänker på det är det ju faktiskt rent av fantastiskt att känna leklust i gråvädret.

Det är tilliten till våren som håller mig vid, eller oss. Det är svårt att föreställa sig att någon tycker om klimatet för dagen, men man vet ju aldrig. Vi närmar oss våren som kommer med ljus och kvirr, ute som inne. Ljusare dagar kommer av sig själv, och med lite sol och lite värme stiger saven som gör att både vi och staden får ny energi. Det blir skönt när robotfunktionerna som drar mig genom delar av vintern kan magasineras. De behövs och det är bra att kunna koppla in dem de dagar och ibland veckor som inte är snö och sol eller mörker och mys.

Tänker på att vi är ett uthålligt folk i Norden. Vintermånaderna är en utmaning. Att vi tittar ner i marken dagar som idag är inte en egenskap, eller konstigt beteende, det är en inlärd och väl utarbetad strategi och levnadsteknik. När solen visar sig lyfter vi upp våra huvuden och kan se varandra och mötas i glädjen över vår vår. Känslan att få lasta av oss lite kläder och skor, sänka axlarna är lättnad och lätthet. Egentligen är det inte så mycket begärt, om man jämför. Åhh …!  Vad det ska bli skönt.

 

Goda samtal (och buss) #Blogg100 5

Samtal och buss
#Blogg100 #Bloggswe

Visste du att det finns något som heter #killmiddag?

Jag fick nys om det idag, via lokaltidningen Södermalmsnytt som innehöll en artikel om #killmiddag på krogen Söders hjärta.

Konceptet syftar till att engagera killar och män i kampen för ett jämställt och jämlikt samhälle. Tanken är att påbörja och åstadkomma förändring av attityder via samtal, att den som kommer till middagen ska tänka till, med utgångspunkt från sig själv. Samtalen leds med stöd av material utifrån olika teman från Make Equal.

Lovvärt! – Blev glad över initiativet och vetskapen om att det pågår arbete som engagerar män i otrevligheter och brott som begås av män. Samtal och diskussion behövs för att få syn på sina egna och andras attityder och fördomar. Det löser inte problemen som de orsakar, men det kan vara en bra början.

#Killmiddag kom till 2016, som en reaktion på debatten om sexuella övergrepp på sommarens festivaler. Läs mer på organisationen Make Equal hemsida. De har tagit fram diskussionsmaterial som kan användas för att få igång samtal. Organisationen jobbar för jämlikhet och jämställdhet och har flera olika projekt förutom #killmiddag. Deras värdeord är: Inkluderande, lösningsfokuserade, utmanande.

____________________________________________

I samma tidning skriver de att bussförare inte vill köra 4:ans busslinje. Jag kan förstå dem. Det kan vara en utmaning att resa med de ibland överfulla blå bussarna. En dag såg jag det så här …

… och vid Odenplan samlades tre bussar, alla med samma nummer: 4:an mot Radiohuset. Hur många kom för sent? En matteekvation för Stockholms innevånare i februari 2017. Det är inte fråga om ett nationellt prov. Det är en lokal prövning.

#27 Om fredag #Blogg100

Fredagar kan vara så bra att det spritter av glädje i något jag inte vet vad det är. För kroppen är trött och huvudet matt. Men det spritter! Jag känner mig kär i mina tåg som går förbi på min favoritbro (Årstabron)

Jag har en stund för mig själv i mitt hem. Hemma skulle jag vilja mer vardagsvara i. Älskade lägenhet. Musiken kan jag välja fritt, den gör mig mjukare. Idag är det stökigt men det får vara så. Tankarna börjar klarna och gör sig fria från jobbrastret som skymmer utsikten. Ute är det grått. Det har blivit mörkt.

Tänk så vackert det är ändå. Mörker, Lampor, Stad. Ahhh … Och väntan på våren känns varm och len. En smula ny sol för varje dag. Det blir snabbt en stor portion ljus att vada i och sen bada i. Jag njuter Fredag.

wpid-20150327_225234.jpg

#21 Elektroniskt versus papper #Blogg100

#Blogg100 #21 #BloggSwe
Det är något visst med penna och papper. Bara papperet i sig kan vara härligt, även om jag trivs med att skriva på dator.

Skitväder har vi haft här idag. Det är kyligt i kväll men den mesta snön har vikt undan. Kylan hänger kvar vilket gör luften klar och staden strålande vacker.

 wpid-20150321_190224.jpg

Jag tycker om att skriva på dator. Tycker om är kanske mycket sagt, kanske snarare att jag trivs med det.
Nu vill jag jobba med papper det ger en annan känsla av att något växer fram. På något vis är det mer odelat, sammansatt. Texten växer fram i samklang mellan hand och tanke. Rättningarna och ändringarna blir visserligen störande inslag i den framväxande bilden, som plumpar i protokollet.
Men jag är en smula trött på att arbeta framför en skärm. Storleken gör ingen skillnad vet jag, för jag har testat flera olika. Det där flytet i fingrarna på tangenterna klyver skapelsen. Uttrycket formar sig nämligen inte förrän texterna på skärmen är ”klara”, det blir ett glapp mellan skrivandet och bilden.
Nu har jag testat på papper i kväll och det är behagligt kan jag konstatera, framförallt är jag nöjd med att ha flera alternativa vägar till att nå resultat. Målet.

# 18 När det skimrar #Blogg100

#Blogg100 #18
Solen gav färg och värme till det som var blekt av skugga. Om det kan jag berätta idag.

Hur solen gav färg och värme till det som är blekt av skugga kan jag berätta idag.

Efter en dag av rådbråkande för problemlösning i lönearbete kan uttrycket kännas och vara en smula kantigt. Om jag försöker riktigt mycket kan jag kanske vaska fram guldkornen. Hitta det som skimrar och lockar, men det går bara om man ser på det från det håll där skönheten visar sig.
image

Solen smög sig fram över kanten på vår jord som inte är platt som en pannkaka även om en kant, en linje eller en gräns kan ge intryck av att det är så. Där kom ett ljus som spred sig och ökade i styrka. Den nästintill ofärgade naturen och stadens byggnader fylldes sakta med värme som först var knappt förnimbar men den väckte färgerna till liv. Efter färgerna på marken kom himlen att sköljas fri från dis och nyvakenhet så att den till sist strålade blå till solens ära. Den kylslagna morgonens grå ljus övergick till kittlande gulskimrande stråk och skyar som letade sig in i byggnaderna och fram över gatorna och platsernas fria ytor. Än håller skuggorna kvar sina positioner, men de får maka på sig lite varje dag.
Från mitt fönster kunde jag se människor. Några på väg till eller ifrån eller på språng emellan. Jag tyckte deras steg hade lite glädjesvikt. Ju senare på dagen ju längre dröjde människorna sig kvar vid grönskan och bänkarna och framåt lunchtid slog de sig ner på kullerstenarna med ryggen mot husväggen och ansiktet mot solen. De spisade, njöt och nojsade, antagligen mer med vädret än med varandra.  När det var min tur promenerade jag ut och styrde stegen över kullerstenarna mot solen och lutade mig mot husväggen. Vårlyckan dök fram som sällskap på min plats i solvärmen.
Sen dröjde det till kvällen innan jag gav mig ut igen, då hade solen dragit sig mot den andra kanten och ett brunare grått blev kvar bland husen. Jag cyklade hem i en kvardröjande soluppvärmd stad med känslan av försiktigt spirande vår i antågande.