#19 Blå #Blogg100

#Blogg100 #19
I’m not blue, but I miss the blue. And now I’ve sealed it in my memory.

wpid-2015-03-19-23.05.08.jpg.jpeg

I’m not blue. But I miss the blue.

Vad gör de därborta i Västindien när inte jag är där. De har förstås en vardag men turister som dussinvara i kvadrat. Ändå så välkomnande och varma i sitt sätt.

wpid-2015-03-19-22.16.39.jpg.jpeg

Några fiskar förstås. Ut tidigt i den ljumma morgonen. Ut och jobba för att fånga fisk och skaldjur. Undrar var det skedde. Vi såg dem aldrig i arbete. kanske var de så långt ut att tankersarna, som vi trodde var öar vi inte visste fanns den första natten, skymmer de små. Eller höll de sig där inga stränder finns,  eller gav de sig ut så tidigt att inte ens skymningen vaknat. Då är det mörkt, riktigt genommörkt. Guppande små enträgna fiskare språkandes Papiamento, ute på det stora havet. Det blå.

wpid-2015-03-19-22.23.39.jpg.jpeg

Eller på nöjessegling i dyra fina båtar. ”Säkert turister” säger hon näsvist, hon som är turist hon också. Långväga Nordbo. Kanske exotisk fast baklänges, lustigt folk tänker de. De som glassar fram och intresserar sig föga för lokalbefolkningen. De äger. Åker All-inclusive och snorklar, dyker, åker u-båt och tillbringar den tid solen inte är uppe på Casino. Något av den minimala öns 14 Casinos.

wpid-2015-03-19-22.28.49.jpg.jpeg

En liten ö med massor av turister och 100 000 fast boende. Och ändå så mycket plats. På hav och på land och för hjärtlighet. Man är kung. Kungen av Karibien.

wpid-2015-03-19-22.41.23.jpg.jpeg

Det mesta är välordnat. Utanför strandstråken, alltså kusten snett mot Venezuela. Det borde vara den sydvästra kusten. Typ. Där är det mindre välordnat, utan upplevelse av elände på något vis. Man har det bekvämt. Dygnet runt. Insekterna blåser bort, vattnet är varmt och inte för stökigt och på nätterna sjunker temperaturen till 20-25 grader och vet ni; kranvattnet går att dricka och är gott. Men vem kan motstå den vackra blå flaskan?

wpid-2015-03-19-22.35.40.jpg.jpeg

Som skydd för solen kan man annektera en parasollplats och när man svältfödd på sand, hav och strandliv legat och fingrat i sanden tills man vant sig, tar det för givet att det finns solsken, stora rena mjuka sandstränder och obegränsat med turkosblåskiftande hav och svala pooler, då tar man sig varisn ställbar solstol och sin serverade strandhandduk och vilar i skuggan. Under palmbladsparasollen med trädstammar som fötter. Man kan till och med ge sig tid att läsa, för allt man vill ha finns runt omkring, utan brådska och andra krav.

wpid-2015-03-19-22.58.07.jpg.jpeg

Detta makalösa blå som glimtar, breder ut sig, inbjuder, rullar in och stannar kvar till din tjänst. Överallt. Det är så vackert att man rycker till när det visar upp sin skönhet. Man rycker till och trevar efter kameran, som ofta är mobilen. Man vill fånga det. Men det låter sig inte riktigt fångas. Det håller på sin integritet och är väl medvetet om var det hör hemma. Man får en avbild som är enastående och intagande, men ändå bara några nyanser av det egentliga spektrat. Av allt det blåa som varsamt sparas i mitt minne.

#11 På väg hem igen #Blogg100

#Blogg100 #11 Det var nog bara det att det behövdes lite tid för att acklimatiseras …

Det finns fina blå färger här hemma också. Motiven är annorlunda men vackert är det.
På cykel på väg hem pockade de här motiven på min uppmärksamhet. Det blå tonerna strålar ända in i hjärtat och hjärnan. Min inspiration och kärlek till Stockholm vaknade plötsligt till liv. Säkert hade en bra eftermiddag med positiva kontakter del i att lyckas väcka känslan att trivas med att vara hemma igen.
Se bara den här byggarbetsplatsen intill Fatbursparken
image

Södra stationsområdet i riktning mot Ringvägen
image

Och min favoritbro
image

Gamla Årstabron uppfördes mellan åren 1925–1929 och blev Statligt byggnadsminne 1986. Den är 753 m lång och 9 m bred och består av 20 betongbågar. Mer om Årstabrons tillblivelse.

# 9 Vardagsmål #blogg100

#Blogg100 #9 Hemkommen från en resa med ledig tid och plats för det mesta av det man vill ha. Värme, njutning, stimulans, hälsa och skönhet.
En personlig betraktelse och reflektion över sakernas tillstånd.

Plocka hit och plocka dit. Plocka undan och ställa i ordning. Vardag igen. Att gå upp i morgon för att gå till jobbet känns overkligt. Bara det att knappt hinna ta del av dagsljuset.

Jag promenerade i vår vackra stad idag., Stockholm var skrudad i barmark och solsken. Visst var det fint, men lite frånvänt och grått kändes det allt. Nä här gäller det att plocka bort.

Problem är det som är mellan dig och där du vill vara.

Stockholm är fantastiskt och kan och ska inte bort, jag tror inte det var staden i sig som förmedlade känslan. Kylan.

Det är när man bytt perspektiv som invanda saker uppenbarar sig i nytt ljus. Det finns hakar. Utrymme är en, varav själva tiden är en del. Sen finns det även andra utrymmesaspekter som är möjliga att påverka i större utsträckning.

Ibland är det svårt att se dem och fånga vad det rör sig om och som utgör hindren. Det gäller att passa på när de ger sig tillkänna och visar sin rätta sida. Även om det är en oönskad sida. Fel sida. Så jag ska smida när järnet är varmt. Då kan kylan ge med sig och få lov att ge plats för värmen.

Sagt och gjort. Känner mig mer redo för att gå upp i morgon utan turkosskimrande hav, mjuk vit sand, ljummen luft ett Karibiskt gym, tid att disponera fritt och enkla vänliga gester från dem man möter.

God natt

  

#7 Nattliv #blogg100

Nattliv. Njä inte så mycket. Man hör några bilar som kör lite för fort eller varvar motorerna onödigt mycket. Eventuellt några skrålande personer och det har förekommit några brölade, stökade gökar som bankat. Antingen har de inte hittat rätt eller så har de inte varit välkomna dit de försökt komma. Det är lugnt på stränderna här omkring.

20150306_203002

All-inclusivestället ligger intill stranden och där är det i och för sig lite rörelse till och från baren. Ofta spelas någon livemusik som förstås hörs. De som kommer och går därifrån ser inte ut att vara så glada eller välmående som man kunde tro eller önska. De är överfulla helt enkelt, eller ser i alla fall ut att vara.

Gymmets panoramafönster lyser flitigt 😅

– och restaurangens kulörta lyktor tindrar fest-likt 👡 💃🎺

2015-03-07 12.01.52Vi strosar på den mjuka varmsvala stranden och tittar och fotograferar ut över havet.


2015-03-07 12.02.32… och in mot land. Och då menar jag ö-landet förstås.

2015-03-07 12.01.33

Casinona är många på denna lilla yta, det är nog där det mesta mesta av utelivet-livet tilldrar sig här på ön. 💲 💱 🎭

# 6 Ödlorna #blogg100

En vacker morgon som vanligt. Månen över havet på väg till gymmet Jag njuter,men man vänjer sig och blir bortskämd.

Jag ska berätta om ödlorna.

Den med skägghaka är oftast större än alla andra. Den står ofta och nickar eller kastar huvudet uppåt i en taktfast serie. Det verkar som den markerar något med det. Om det signalerar att den är störst och starkast eller om den bara vill ha uppmärksamhet (kontakt?) eller rent av tigger. Det vet vi inte. Ödlorna är många och det finns flera sorter,  mönster och färger. Och de är överallt. Stranden,poolområden, gräsmattan, restauranger,caféer … Under solstolen, inte på, som tur är och inte inne. Och de gillar inte vatten! Gjorde de det skulle det vara ett problem.

Vi fick klappa en ödla,den var mjuk,nästan som siden att ta på.

20150224_141856

De jagar varandra lite ibland men annars känns det som att ha katter i kring sig ungefär, och det ”värsta” vi sett var två som slogs. En med skägg och en utan. Den ena hade bitit sig fast i den andras ben och den andra höll den enas nacke i något som liknade ett brottargrepp. Sammanlagt såg vi 12 ödlor i närheten. På stenar,träbroar och golv. De bökade runt lite och såg otäckt ut. Personal på baren försökte schasa på dem, när inget hände kastade de en trasa på dem. När inte heller det hjälpte dristade de sig till att puffa ned dem i vattnet (en damm -ingen pool). Den utan skägg kom upp ur vattnet på två röda sekunder och den andra hämtade sig lite och kom sen upp. Efter kunde vi se att den som blivit biten i benet haltade, men annars verkade allt återgå till deras vanliga ”gemenskap” bland pooler och stenar.

Det känns ovanligt att ha de så nära och när man tittar på dem kan de ibland titta tillbaka. Deras uppenbarelser påminner mig mer än annat om de bilder vi har av hur Dinosaurier ser ut.

Jag tycker de är häftiga. Se några bilder här nedan.

# 5 Aloe m.m. #blogg100

# 5 #Blogg100

http://bisonblog.se/wp-content/uploads/2013/01/blogg100-logotype-300×256.jpg

Igår hyrde vi cyklar och var ute på en cykeltur i växlande ösregn.

Vi besökte först en Aloefabrik. Spännande att se hur de utvann gelen genom att snitta ut en filé ur bladet. Om man inte tillsätter en hemlig ingrediens förstörs alla aktiva och nyttiga beståndsdelar efter sex timmar. ”And the doctors refuse to tell me what it is”. Mystiken tätnar … Väldigt tillrättalagt alltihopa, tillverkningslokalerna föreföll byggda för och 100% anpassade till att visas för grupper. Gratis guidning i miniformat och mycket information om nyttiga preparat och användningsområden som inte verkade tillverkas där eller säljas i butiken. Produkterna i den var relativt få och många av dem med relativt lite Aloeinnehåll. Några godbitar inhandlades för att testa och jämföra med hemmamarknaden  ändå.

Vi var genomblöta när vi kom och togs emot med stor vänlighet. Torra och upplysta drog vi vidare på upptäcktsfärden.

Regnet öste ner emellanåt och vi sökte skydd under mer eller mindre täta trädkronor. De fina vägarna är inte cykelvänliga, vilket gav oss möjlighet att styra mellan vattensamlingar och få se delar av lokala miljöer. Bostadsområden och natur. Så’nt som var fint och mindre fint.

På eftermiddagen sken solen och efter ett besök på en udda Tacobar och i en mindre inspirerande miljö bland hotell, casinon och öde shoppingstråk hade  vi en härlig cykeltur längs med havet. Hem till vår mysiga strand-och hotellmiljö.

En fin dag som vi avslutade med att kasta oss i det varma ”Söderhavet”.

# 4 Former #blogg100

#Blogg100 # 4