16 Tillbakagång #Blogg100 86

Det var när han gick vägen över bron, tog av till till vänster och fortsatte den gatan rakt fram och vidare upp i byggnaden, där han varit så många gånger tidigare, som han gjorde valet. Även idag gällde att ta sig upp flera våningar och in i lokalerna för att söka, undersöka, finna, leta svar och studera. Människor intresserade honom, hur de förändrade sitt beteende när han försköt små detaljer förvånade honom.

Det gällde förstås även honom själv. Den lilla detaljen att han hade fått vetskap om att hon faktisk ofta var på en av de platser han brukade passera hade förändrat hans beteende. Att det hade sammanfallit med hans önskan om att uppleva andra saker än de uppdrag han genomfört med allvar och frenesi, men utan eftertanke, hade haft betydelse för det som hänt. Små, små förändringar i hans beteende hade så småningom lett till att de stötte ihop.

Ledan av att söka och finna utan att hitta något vettigt svar hade hamnat i skuggan av utmaningen i det nya inslaget i uppdragen. Han hade förivrat sig med läsning och att gå egna vägar och hållas med, för honom, yviga tankar. – Tagit ut svängarna för mycket helt enkelt, tänkte han. Nu skulle han återgå till att verkligen koncentrera sig på uppdragen och på allvar se om det kunde föra honom närmare svaret han sökte.

Något ytterligare besök i trädgården och möte med de personer som fanns där, skulle möjligen vara till hjälp i sammanhanget. Utflykten dit hade varit en stark upplevelse och han trodde det fanns mer hjälp att hämta där, för de svar han sökte. Där hade han ju inte talat med någon ännu. Det var nödvändigt att han använde sin kraft till att samla sig och fortsätta sitt sökande. Både för att kunna ge svar till uppdragsgivaren och för att besvara de frågor han själv ville ha svar på. Samtalen med henne fick med andra ord anstå, det var inte säkert det skulle eller behövde bli några fler heller.

 

Funderingar och särdrag #Blogg100 77

77

Sjuttiosju, sjuttiosju vart har du tagit vägen nu?

Slutade grundskolan där i faggorna. Njae tror inte jag vill tillbaka dit.

Sjuttionio var i sådana fall bättre 🙂
– Som att man trillar ur boet efter grundskolan. Efter några år på egen hand har man övat upp flygförmågan och kan flyga självständigt. Dit man vill, förhoppningsvis.

Idag har jag funderat på vad en konstnärssjäl är. Vänt och vridit på begreppet och grubblat en smula över vad det står för. Vad betyder det, för vem och vilka kriterier gäller

Benämner man någon som konstnärssjäl gör man det ofta på ett trist vis. Antingen lite raljant och nedlåtande om någon som går sin egen väg i livet eller helt fräckt för att förklara faktiska dysfunktionaliteter av olika slag, hos en person.

En intressant betraktelse är att användningen av ordet inte är synonymt eller ens nära besläktat med att vara konstnär. Det är väl bara bra om man ser konstnärskapet som ett yrke. Det knepiga är att begreppet konstnär mer eller mindre förefaller reserverat för den skara konstnärer som får bra betalt för det de gör. De som får mindre eller inget betalt för sin konst är de därmed konstnärssjälar i stället för konstnärer? Det ror inte jag!

Med de inkrökta tankarna för dagen går jag vidare i livet och väljer en annan, mer allmänmänskligt hållen och sympatisk beskrivning av personlighetsdrag som förknippas med begreppet.

Hur är en konstnärssjäl? – Litteratur Magasinet

Med den listan i bagaget föreställer jag mig en bra och intressant person med både kapacitet och medmänsklighet. En toppentyp helt enkelt!

 

 

 

 

Bibblan #Blogg100 76

Bibblan.
Gillar ordet. Det var skönt att gå till bibblan. Tillhörde inte de som satt där och var ambitiösa eller intellektuella och kunde mycket fakta. Tyckte om doften. Doften av böcker, både damm och nytryck. Båda dofterna lika vackra. Min kärlek var till bokryggarna, tyget, lädret, väven, den blanka hårda pappen och det lilla kortet som bibliotekarien stämplade och stoppade i en ficka längst bak.

Berättelserna.
De höll mig fången, drog mig med på seglatser och strapatser långt bortom vardagstraggel. Leendet som avvaktade lite mer för varje år jag fyllde, log och skrattade högt där inne. I boken och i huvudet mest, men lite i biblioteksrummet. Minnet är att vackert trä klädde väggarna, om inte annat runt böckerna, i hyllorna.

Livet
Livet kunde se ut hur som helst. Vuxna, barn, djur, hus, länder och världar fanns i mängder av versioner. Förunderliga, trygga, farliga, obegripliga och roliga. Några nästan galna, fulla av tokerier, fastän de hände på riktigt. Det fanns de som verkade glada, starka och fantasifulla rakt ut i verkligheten. Även om det hände saker som kändes allvarliga eller läskiga. Som goda karameller, sådana som man inte vill att de ska ta slut. I vilket fall vill man gärna ta en till karamell direkt, för att få behålla känslan och smaken.

Skolan
Alltid verkligare och mer sammanhållet än en lektion, eller i en dröm. Oändliga möjligheter och äventyrligt inspirerande och utbildande. Och till det lugnet. Det var lugnt på bibblan, bara ljud av mjuka steg, skrapande stolar och prat med låga röster. De vuxnas krav når inte hit, här bestämmer bibliotekarien takten och tonen.

Böckerna
Böckerna är inte desamma, inte människorna heller. Sagan har inte samma förmåga att tränga sig in och ta plats, det är för mycket annat som ställt sig före i kön. Det är fortfarande en skön känsla att gå till bibblan. Hyllorna, bokryggarna, läsplatserna och tonen väcker lusten till böcker, och bibliotekarierna och bibblan finns kvar. Kanske inte lika många av någondera, men där de finns får alla som vill plats att resa iväg och få kunskap på vägen.

Hurra! #Blogg100 75

Hurra!

Näsan är full av damm, har grå smutskanter under naglarna och huvudet fullt av frågor. Frågorna skulle jag vilja ställa till alla de föremål som korsat min väg idag.

De bara fanns, där. Där har de varit och levt ett liv i skymundan i närmare 30 år, sin storhetstid hade de för mer än 40 år sedan. En salig blandning, av kitsch och kvalitet.

Var kom de ifrån, vem valde dem, när och varför, Trivdes de under den tid de var del i ett passionerat livsprojekt? Saknar de någon av sina samtida pinaler, saknar de relationen till sina forna ägare, Vad har de haft för sig i sin ensamhet?

Nåväl, nu är de ute i livet igen, mindre dammiga och inte längre bortglömda. Spridda till olika platser och personer. Ett nytt liv för de och nya ingredienser i någras liv.

Tänk allt det härliga som föremålen lagrat i alla dessa år. Det kan de  inblandade befrukta varandra med – glädjen och allt det goda med det.

Passar perfekt idag. Jubileum, 75:e blogginlägget av 100!

 

14 Tillfreds #Blogg100 71

Hade det varit en särskilt bra idé att ta omvägen, funderade han för sig själv. Nu satt han här och läste. Även om han helst av allt hade suttit kvar, så visste han vad han hade framför sig: En arbetsdag som alla andra.

I ett plötsligt infall reste han sig och kastade sig iväg. Det var lika bra att följa impulsen eftersom han förlorat det mesta av sin målmedvetenhet och disciplin i arbetet. Han sprang ner för berget och genom skogen. Stigarna var många och svåra att välja mellan. Han behövde göra tvära kast för att hänga med sig själv i galoppen mellan träd och stenar.

Väl ute ur skogen fortsatte han att springa, han valde en medelstor väg som gick i riktning från sjön. Han hade sett från bergets topp att den svängde tillbaka, alldeles lagom för att han skulle kunna ta nästa bro över vattnet. Efter bron skulle han svänga vänster och sedan rakt fram över en riktigt lång bro. Sedan var det slut på broar över vatten för ett tag. Sten och asfalt väntade på vägen mot de kvarter han hade som mål.

Uppdraget idag var likt de vanliga, med den skillnaden att han förutom att söka och finna var ålagd att göra några förändringar i rummet som tilldelats honom. Han sprang fort och tyckte det var skönt att ta i, men han måste dra ned på takten för att inte vara alltför andfådd när han väl kom fram.

Han kom in i en hall och slank rutinerat in i rummet. Vilket rum! Det måste ha varit minst fem meter i takhöjd, på väggarna hängde speglar och i taket en enorm lampglob. Rummet var intagande, men inte helt i hans egen smak. Öppna, stänga, öppna stänga. Obemärkt sökte han fram det han var där för att finna. Det fanns svar att få, han tog hand om dem och placerade dem på sina rätta platser. Inte blev han så mycket klokare av det. Något mer förstod han kanske, men han hade inte funnit det svar han sökte. Eller det är nog mer riktigt att uttrycka sig som att det inte var det svar han önskade.

Vad han skulle förändra tog han sig lite tid att lista ut. Sedan såg han det klart. Han såg till att flytta saker som personer gömde sig bakom. De fick förstås inte upptäcka vad han gjorde, men det var viktigt att de kände av det. Han prövade med några små förändringar och såg resultat ganska snart. En osäkerhet spred sig bland dem han valt ut. Deras utrymme minskade inte av något konkret rumsligt skäl, det var de själva som drog sig undan och tog mindre plats i rummet. Han var nöjd, det här uppdraget tyckte han var riktigt roligt.

Andra personer i rummet syntes genast bättre och de föreföll lite förvirrade av det ett ögonblick. De anpassade sig dock utan problem till den förändrade situationen och deras förvirring övergick snart till något han uppfattade som en avslappnad auktoritär hållning. Det här var inte bara ett roligt uppdrag, det var intressant också. Han betraktade det som skedde med tillfredsställelse och förstod att det här var en situation som han kunde lära sig något av. Kanske fanns här förklaringar som kunde bidra till svar på hans privata grubblerier. De som han aldrig upplevde sig få riktiga svar på.

12 Böckernas värld #Blogg100 69

Han hade suttit så länge på bänken under vildvinet att han hade bråttom nu. Upp och iväg, inget annat att göra.

Planeringen och tänkandet hade väl gått sådär, tyckte han. En av de saker som hamnat högt på prioriteringslistan var hans längtan efter att läsa. Han skulle återuppta sitt bokslukande. Det var så många böcker han tittat på, läst om och ibland hållit i, som intresserade honom. En bok passade alltid. I vila, på språng, en kort stund eller en lång stund. Det skulle nog gå att få tag i böcker under tiden han var på uppdrag, hoppades han.

En annan ofrånkomlig punkt på listan var trädgården. Han måste undersöka den mer. Ta reda på mer för att förstå vad den ville honom och vad han ville med den. Henne, hon som fanns där, var också en av de företeelser som han hade ägnat tanketid åt. Det var inte helt säkert att det var just hon som var viktig i sammanhanget och han kunde inte formulera vad hon stod för i ord, det var mer en känsla.

Han drog iväg. ut genom grinden på motsatt sida från den han kom in i parken igenom. Högersväng ut på den anonyma gatan som grinden ledde ut till, och sedan uppför backen. Han närmade sig en annan park och den skulle han runda. På andra sidan var stämningen en helt annan. Den stora gatan var trafikerad med både gående, cyklar och andra fordon. Här var personerna kanske mer anonyma, men gatan var det inte.

En kort bit, några kvarter till vänster och sedan gällde att hitta rätt byggnad. Han slank in på hörnet och ner för trapporna. Han kände kylan från underjorden och tyckte det var skönt att slippa gå ända ned och trängas så att tankarna stelnade. Det var lätt att hitta den lokal han sökte. Rutinerat gick han in. Sökte och fann, om och om igen som han brukade och förväntades göra.

Svaren plockade han fram med lätthet, men utan tillfredsställelse. En viss tillfredsställelse kände han förstås över att veta vad han skulle göra och göra det bra. Men inte var det några svar som gjorde någon skillnad. Inget han imponerades över. Förundran kunde han känna. Hur kunde människor vara så förutsägbara och självupptagna. Ingen lade märke till honom trots att han var mer oförsiktig än vanligt. Han tillät sig att vara annorlunda. Idag var han tydlig med att han var där och glänste med sin kompetens. Svaren var ändå desamma. Oengagerande och svaga.

Nu var han färdig för idag. Några böcker hade han samlat på sig i förbifarten. Han såg fram emot att ta sig tillbaka hem och välja en av dem att börja med. I skydd från blåst och spring skulle han läsa och njuta innan han behövde vila för att samla kraft inför morgondagen. Han hade ännu inte funnit svaret och visste att han måste anta nya uppdrag för att fortsätta sökandet i morgon. Kanske fick han möjlighet att besöka någon ny plats i morgon.