Funderingar och särdrag #Blogg100 77

77

Sjuttiosju, sjuttiosju vart har du tagit vägen nu?

Slutade grundskolan där i faggorna. Njae tror inte jag vill tillbaka dit.

Sjuttionio var i sådana fall bättre 🙂
– Som att man trillar ur boet efter grundskolan. Efter några år på egen hand har man övat upp flygförmågan och kan flyga självständigt. Dit man vill, förhoppningsvis.

Idag har jag funderat på vad en konstnärssjäl är. Vänt och vridit på begreppet och grubblat en smula över vad det står för. Vad betyder det, för vem och vilka kriterier gäller

Benämner man någon som konstnärssjäl gör man det ofta på ett trist vis. Antingen lite raljant och nedlåtande om någon som går sin egen väg i livet eller helt fräckt för att förklara faktiska dysfunktionaliteter av olika slag, hos en person.

En intressant betraktelse är att användningen av ordet inte är synonymt eller ens nära besläktat med att vara konstnär. Det är väl bara bra om man ser konstnärskapet som ett yrke. Det knepiga är att begreppet konstnär mer eller mindre förefaller reserverat för den skara konstnärer som får bra betalt för det de gör. De som får mindre eller inget betalt för sin konst är de därmed konstnärssjälar i stället för konstnärer? Det ror inte jag!

Med de inkrökta tankarna för dagen går jag vidare i livet och väljer en annan, mer allmänmänskligt hållen och sympatisk beskrivning av personlighetsdrag som förknippas med begreppet.

Hur är en konstnärssjäl? – Litteratur Magasinet

Med den listan i bagaget föreställer jag mig en bra och intressant person med både kapacitet och medmänsklighet. En toppentyp helt enkelt!

 

 

 

 

Annonser

Bibblan #Blogg100 76

Bibblan.
Gillar ordet. Det var skönt att gå till bibblan. Tillhörde inte de som satt där och var ambitiösa eller intellektuella och kunde mycket fakta. Tyckte om doften. Doften av böcker, både damm och nytryck. Båda dofterna lika vackra. Min kärlek var till bokryggarna, tyget, lädret, väven, den blanka hårda pappen och det lilla kortet som bibliotekarien stämplade och stoppade i en ficka längst bak.

Berättelserna.
De höll mig fången, drog mig med på seglatser och strapatser långt bortom vardagstraggel. Leendet som avvaktade lite mer för varje år jag fyllde, log och skrattade högt där inne. I boken och i huvudet mest, men lite i biblioteksrummet. Minnet är att vackert trä klädde väggarna, om inte annat runt böckerna, i hyllorna.

Livet
Livet kunde se ut hur som helst. Vuxna, barn, djur, hus, länder och världar fanns i mängder av versioner. Förunderliga, trygga, farliga, obegripliga och roliga. Några nästan galna, fulla av tokerier, fastän de hände på riktigt. Det fanns de som verkade glada, starka och fantasifulla rakt ut i verkligheten. Även om det hände saker som kändes allvarliga eller läskiga. Som goda karameller, sådana som man inte vill att de ska ta slut. I vilket fall vill man gärna ta en till karamell direkt, för att få behålla känslan och smaken.

Skolan
Alltid verkligare och mer sammanhållet än en lektion, eller i en dröm. Oändliga möjligheter och äventyrligt inspirerande och utbildande. Och till det lugnet. Det var lugnt på bibblan, bara ljud av mjuka steg, skrapande stolar och prat med låga röster. De vuxnas krav når inte hit, här bestämmer bibliotekarien takten och tonen.

Böckerna
Böckerna är inte desamma, inte människorna heller. Sagan har inte samma förmåga att tränga sig in och ta plats, det är för mycket annat som ställt sig före i kön. Det är fortfarande en skön känsla att gå till bibblan. Hyllorna, bokryggarna, läsplatserna och tonen väcker lusten till böcker, och bibliotekarierna och bibblan finns kvar. Kanske inte lika många av någondera, men där de finns får alla som vill plats att resa iväg och få kunskap på vägen.

Hurra! #Blogg100 75

Hurra!

Näsan är full av damm, har grå smutskanter under naglarna och huvudet fullt av frågor. Frågorna skulle jag vilja ställa till alla de föremål som korsat min väg idag.

De bara fanns, där. Där har de varit och levt ett liv i skymundan i närmare 30 år, sin storhetstid hade de för mer än 40 år sedan. En salig blandning, av kitsch och kvalitet.

Var kom de ifrån, vem valde dem, när och varför, Trivdes de under den tid de var del i ett passionerat livsprojekt? Saknar de någon av sina samtida pinaler, saknar de relationen till sina forna ägare, Vad har de haft för sig i sin ensamhet?

Nåväl, nu är de ute i livet igen, mindre dammiga och inte längre bortglömda. Spridda till olika platser och personer. Ett nytt liv för de och nya ingredienser i någras liv.

Tänk allt det härliga som föremålen lagrat i alla dessa år. Det kan de  inblandade befrukta varandra med – glädjen och allt det goda med det.

Passar perfekt idag. Jubileum, 75:e blogginlägget av 100!

 

Lättnad #Blogg100 68

Ett vackert land med vackert språk. En mix av pampigt, finstämt och pompöst.

Har ingenting intelligent att säga för att tillföra rapporteringen från Frankrike något. Valresultatet var till vår fördel. Till världens fördel. Det vill jag säga. En ung president, så ung att man får gå tillbaka till Napoleons tid för att finna något liknande. Inga jämförelser i övrigt.

Det var en skönt att höra. Skönt med ett steg i rätt riktning. Heja Frankrike. Mitt hjärta känner lättnad. Kan ni, så kan vi andra.

Vi kan överraska, vi kan förändra, vi kan ta i. Inte bara för kung och fosterland utan också för varandra. För frihet, jämlikhet och solidaritet.

En god och välkommen nyhet. Tack!

Brygghäng #Blogg100 62

Här badas det. Så varmt är det inte, alldeles lagom för att ligga på rygg och lyssna på en bok är det. Ena sidan varm och den andra sval. Båtarna glider förbi. Alla sorter: Taxibåt, Delfinbåt, jolle, segelbåt och vacker trämotorbåt. Boken är bra. Det tar en stund att komma in i dubbleringen. Väl där blundar jag mot solen och följer med i händelserna i bokens värld, samtidigt som ljuden utanför strilar runt med en lätthet och den variation som är. Änder som landar slirande på vattnet. Vågor från båtarnas svall som kluckar mot stranden, innanför den brygga jag ömsom sitter ömsom ligger på. Röster på flera språk. Barnskrik, barnlek och skratt.

Vårens första myror ilar upp genom springorna mellan brädorna i bryggkonstruktionen. En liten brunaktig sort klättrar ivrigt på min hörlurssladd. Petar bort den, den får vara någon annanstans. Hör måsskrik som blandas med prat och sorl. Fotsteg som ändrar ton när fötterna kliver ut på bryggan och går förbi; eller stannar för att kropparna de tillhör slår sig ned. Korta besök för att dricka en juice, öl eller kaffe, eller längre för att göra ingenting. Lunchsalladernas tid var bara precis i början av mitt brygghäng.

Dunkande musik och ljud av en människohord når in i min bokvärld. Vänder mig om och ser några polismotorcyklar i krypfart som bereder deras väg, och håller uppsikt. Känns bra att de är med. En regnbågsbanderoll och lite sång till dunket, sedan är de borta. Ju längre dagen lider ju tätare blir trafiken av både flanörer och båtar. Den som ingen fungerande motor har får ro. Två paddelbrädor flyter förbi. Det kan tyckas tidigt med bad och brädor, men när vi nordbor får span på värme är vi snabba att ta chansen att göra så många sommaraktiviteter vi kan komma på.

Lite kyla finns kvar i luften, vinden är tydlig med det. Bladen tränger fram på många grenar och träden börjar åter vara i färg.  Solen är varm och vänlig. Det som sägs sprids lystet över det glittrande vattnet, men badarna gick kvickt upp och i land. Vädret passar bättre med kläder på, och brygghäng räcker gott för att fira att det är vår.

 

Sällskapsrum #Blogg100 50

Håret i vågor. Smörgåsen i magen. Öronen på skaft. Ett vackert fönster. Katten sover. Skatteverket arbetar.   – Personalliggaren är en katastrof. Straffavgift. De gillade också fikat, ”fantastiskt”.

Utsikten är rar. Möblerna anrika, rent ståtliga. Nya gäster. De talar om spelande. Missbruk och spärr av konton.

Så folk har det denna dag. Bättre för dem andra dagar får man önska. Livets gång i toppar och dalar, bra saker och sämre saker.

Solen skiner på fasaden, fönstret i plåttakets kupa står öppet. Ett litet hus mellan husen. Gammalt och vackert. Charmen är total. Hur var det för dem som bodde där när det var nytt, kan man undra.

Kaffestunden i kaffeserveringen med sällskapsrum är straxt slut. Några ärenden att uträtta. Lite skrivjobb kvar till kvällen. Men här blir inget mer.