Rent hus #Blogg100 59

”Tänk om jag skulle börja leva det liv jag drömmer om” säger en streckgubbe på en bild med enfärgad bakgrund.

Då skulle jag gärna göra ”rent hus” som en första insats för att närma mig målet: Det liv jag drömmer om.

I ett rent hus ligger inga onödiga hinder i vägen. Absolut inga outtalade hinder och inga dolda hinder. Inga hinder som någon annan placerar där av någon anledning som rör just den personen. Eller för den personens vinnings skull.

Drömlivet är inte fritt från sådant som kan orsaka problem. Det viktiga är att ta saker som är, eller som kan skapa problem på allvar. Diskutera dem och söka lösningar.

Igår hörde jag just detta sägas av styrelseproffs. Skickliga och sympatiska personer. De sade det ur perspektivet styrelsearbete. Det gäller i andra små, och i större sammanhang också. Vilka sunda personer och organisationer de här styrelseproffsen måste vara i.

Jag kom aldrig till skott med att be vår bordsvärd berätta om sin erfarenhet. Hur hade hon gjort i konkreta fall. Jag undrar eftersom det sällan uppskattas i någon situation, att påtala brister. Särskilt inte innan de ens är uttalade av någon modig person.

Jag tillät mig inte att ta den platsen. I det fallet lade jag ut hinder för mig själv. Det fungerar inte i mitt drömliv. Därför lovar jag att bättra mig på den punkten. Att inte lägga ut hinder för mig själv.

Det är det minsta jag kan göra för att göra rent hus. Och en bra början till att leva mitt drömliv.  Vem vet, kanske ingår också styrelsearbete i den framtidsbilden.

 

 

Din röst har betydlese #Blogg100 1

Så sent som igår bestämde jag mig för att hoppa på utmaningen Blogg 100 2017, som Fredrik Wass med sin Bisonblogg anordnar. Det blir tredje gången jag är med, men inte tredje året i rad.

Blogg100 – för att din röst har betydelse är årets Tema. Just nu är det särskilt viktigt att vi använder vår möjlighet att tala om saker vi vill tala om och att vi kan ifrågasätta och kritiskt granska det vi hör och läser.

Mannen som avfärdar forskning och fakta som ”Fake News”, han hänvisar till alternativa fakta och ”Fox News”. Vad kommer det heta nu när Fox News säger att deras fakta var fel?

Vi får se tiden an. Som någon sade angående misstaget på Oscarsgalan: Önskar att det hade hänt i presidentvalet i USA 2016 i stället.

Vill du läsa mer om eller vara med på årets Blogg 100 – för att din röst har betydelse?  – följ då denna länk till Fedrik Wass och Bisonblogg

Näthat

Tanken flyr det levande
orden skyr det levande
Kallhamrad dynga blir kvar
Tolka allt som möjlig gröda
Odla skit och vassa knivar

Ingen kan ha koll på flödet
Vägen fri – ta fram grinet
Baktal, framfall, bild eller saga
valfritt när och hur det ska mineras
Ditt eget val så skyll dig själv

Ska de få hållas
Vem måste backa
Ta tag i saken
Se upp – Vi kan förlora!
Klokhet, kontakt, möjligheter och gemenskap

Den här dikten kom till efter att jag fann en skrivövning på en intressant sida:  
Min plats bland orden – författarblogg av Irene Svensson Räisänen 

#37 Vems är tiden och varför #Blogg100

Vilken härlig dag! En långhelg är till ända och den har berikat. Familjen, möten, god mat och medveten närvaro. Så pass att jag spontant gått till gymmet två gånger och som bonus under födelsedagsfirandet här hemma idag gick vi på en härlig vårpromenad.

wpid-20150406_132221.jpg

Men …
Så här på söndagen, som visserligen är en måndag, men fungerar som en söndag i mitt fall funderar jag över tiden. Vems är tiden och varför?

Jag ska upp och jobba i morgon.

Jobb är jobb och kan vara stimulerande, tillfredsställande och utmanande i olika grader, men det är inte det som bryr mitt huvud och upptar mina tankar och känslor idag.

Varför måste arbetet utföras mellan 8 och 17? Vilket är det vanliga för en stor majoritet av befolkningen.

Det är då man kan få ljus och luft och med lite tur så här års en gnutta värme. Med andra ord allt det som jag längtar efter och mår bra av, det som definitivt är bristvaror, särskilt så här års. Bara en smula av det skulle göra stor skillnad för välmåendet, och därmed den eftersträvansvärda hälsan samhället pläderar för och var och en strävar efter att ha.

Arbetsgivaren ska ha din tid emot betalning (och förstås någon insats 🙂 ). Det är en självklarhet, jobb är jobb och det ska utföras. Men synen på när tiden ska levereras verkar ha fastnat i kvarlevor från industrialismens framväxt och verkar liksom besläktat med löpande band principen.

I vårt välutvecklade land (liksom i många andra delar av världen) ser jag en uppsjö alternativa lösningar. Med möjlighet att utföra arbetet, eller kanske mer rimligt delar av arbetet, på andra tider eller platser än ett anvisat utrymme med petiga tidsramar. Naturligtvis styr samverkan med andra och arbetsuppgifternas karaktär delvis när och var jag som arbetstagare behöver arbeta, och det är också en självklarhet.

Det krävs förstås styrning, mod och modernitet av arbetsgivaren för att våga släppa på kontrollen och ge mig förtroende och lita på att jag utför mitt arbete med ansvar.

Jag tror det vore hälsosamt och lönsamt för alla parter om arbetsgivaren tog sig en funderare och omprövade en gammal värdering och vana. Flexibilitet har ju efterfrågats i sådan utsträckning att själva ordet i det närmaste förlorat sin mening. Men här passar det och det du förväntar dig av andra bör du väl förvänta dig även av dig själv?

Denna måndags söndagsoro handlar om obehag inför att känna mig instängd. Utestängd, bland annat från ljuset, och tveksam till om jag kan må väl och leverera bra.

Så vad har vi att förlora vi två? Jag menar: ”It takes two to tango”.

#29 Minustid men god tid #Blogg100

Även en dag som inte börjar så bra kan visa sig vara en riktig godsak 🙂

Nä, det var knaggligt där på morgonen med snarkningar och grimaser och allmänt en rätt butter stämning. Och hur mycket var klockan egentligen när man var tvungen att stiga upp och brygga kaffe. Och vilken timme hade vi missat, någon under natten eller nu. EN timme saknades i alla fall.
Men se så framgångsrikt det kan vara att använda frustrationens energi till något praktiskt.
Bänkdiskmaskinen var en lågoddsare eller i alla fall ett projekt med en hel del osäkerhet i . Modern maskin och vårt kök med äldre mått, som inga golvdiskmaskiner matchar, kräver dragning av av slangar speciale.Hål i diskbänken ,genom väggen mellan skåpen och sen ska vattenförsörjningen skruvas ihop med en koppling på rören under diskbänken som har en annan dimension. Det gick, P löste det själv! Alla frågor och småkrux som dök upp på vägen till installerad och klar. Nu står den där och blänker och vatten fylls på snurrar runt och spottas ut precis som det var tänkt. Disken blir dessutom ren.

wpid-20150329_233149.jpg

Dammtorkning, dammsugning, lite puts och mycket undanplockning och ren rensning av sånt som ligger fel eller inte ska ligga alls. Inte hemma hos oss i alla fall. Men sedan var det bordet. Äntligen tog jag bort och limmade om benen som jag hade tagit loss för cika 6 månader sedan för att slipa om och putsa upp en yta som inte hade sett dagsljus på flera år.  Idag blev också det gjort. Klappart och klart eller check som är ett populärt uttryck. Käckt :-p
Middagen blev några  hemtrillade hempannegillade hamburgare, med Ajvarrröra, grönsaker ost , smörgåsgurka, senap och om man ville ketchup. Riktigt saftiga och goda med smak av både grill och färska grönsaker. Kanske föga överraskande tänker du, men det var så Mumsigt.

Så nu är jag nöjd men trött. Vi är nöjda men trötta, för vi är också nöjda med varandra denna korta lilla söndag. För dagen blev så bra att den hade behövt vara längre, det finns så mycket trevligt man kan ha och så många bra saker att göra så vi tycker inte vi riktigt har tid med att det blir måndag så snart. Alldeles straxt. Men Ok det får gå, vi hittar nog tillbaka den där saknade timmen framöver, tids nog.

#26 jodåsåatte #Blogg100

Plan b plan c och plan d, fastän plan a egentligen inte är giltig. Ni förstår att det är ingen plan utan ett läge som kräver omstrukturering. Utgångsläge. En stilla omfördelning kan också fungera.

wpid-2015-03-26-22.25.04.jpg.jpeg

Ord har en stor betydelse i sammanhanget. Ord att säga, ord att göra, ord att höra och ord att skriva. Jag behöver lyssna nogsamt för att höra de ord som jag behöver. Tala för det som är rätt och riktigt så klart, och som ger mer av det där som finns i plan b, c och d.

Beskrivande adjektiv ger nyanser, toner, dimensioner och volym. De målar upp och skapar världar att ta plats i. Jag behöver inte säga så mycket om sakerna, det räcker med att de finns, substantiven. Sakerna måste hanteras med försiktighet, både i antal och karaktär, och av utrymmesskäl. De blir ett gissel om de gör att det blir trångt. Verben är nog de som behöver modelleras och anpassas mest för att vara till hjälp. Verben är oumbärliga, det säger sig självt att inte mycket blir av utan dem. Men deras kraft kan orsaka styrkedemonstrationer, eller så agerar de som små illbattingar. Sådana vill jag inte ha. Dynamik känns däremot rätt och riktigt. Alltså – modellering.

Ja, kära vänner, jag fortsätter att traggla på framåt med minst 100 bloggposter på 100 dagar och passar på att pröva olika vägar att få bygga upp och måla världar och skapa värden. Det handlar om att hitta en plats och att ta plats, alltså inte nödvändigtvis en plats. Än så länge rullar det nya in som vågor. Vågor är den naturligaste sak i världen, det gäller bara att lägga märke till att de är där. Just då. Då kan man ta emot eller hoppa på innan de drar sig tillbaka och och inte längre syns i det stora vattnet.

Olika platser och typer av platser är kalasbra, som att få vara på fest lite här och lite där. För än så länge är skapandet själva festen och det som har och ger mest värde, skulle det leda till ett mål eller någon form av resultat hör det nog bäst hemma i plan e … eller o kanske? O som i ord.