Balkväll #Blogg100 91

Har varit på bal idag. Niornas bal. – Ja, jag vet att jag inte har rätt ålder för det. Det är just därför det är läge att passa på när möjligheten bjuds.

Ett gäng energiska föräldrar har omvandlat matsalen till en bankettsal med stjärnor och glitter. Cirka 250 sittande gäster med bordsservering. Åttorna stod för det mesta av den. Det gjorde de med glans!

Vi började vid 14, festen började vid 18 med röd matta och fördrink och sedan middag vid 19 och dans i ett ovanligt vackert rum som till vardags är lärarrum. Ikväll hade det också beströtts med stjärnglans. Toastmasters, tal, sång, läraruppträdande, skålar, skratt och faktiskt tårar. Tårar av rördhet mest, men också på grund av ojust tal som inte var förankrat bland kamraterna. Hoppas den berörde lärde sig att inte tala för andra utan deras samtycke!

Nåväl, det var som vanligt upplyftande och trevligt med föräldrasamarbetet för att få allt att gå i lås och kul att se de fina högtidligt klädda eleverna. Det var min yngstas bal och min sista grundskoleinsats. I gymnasiet och senare blir det ofta inte sådana föräldraordnade evenemang. En smula nostalgiskt redan nu.

Trötta fötter och matt men glad i sinnet. Nu fyller de 16, en ny period tar vid. Så tacksam att få vara med och följa dem <3

Kalas #Blogg100 48

Äggen är funna! Alla var glada, vi hade en kalasdag idag. En brunch som passade stora och små, vegetarianer, ickevegetarianer och andra smak- och intoleransriktningar.

Äggen var gömda, bordet dukat, maten förberedd och tuppkamsservetter i gult. Sedan kom de en efter en och hemmet fylldes av lek och prat och goda saker.

Våren tittade fram mellan snöbyarna. På balkongen infann sig värmen stundtals under solen. De solvärmda nötterna och nougaten från främmande land pilade sitt skimmer av solsken och äventyr in i våra vårlängtande kroppar.

Idag hade vi vår påskafton, för det är då vi brukar ses och äta gott, och leta ägg, och välkomna våren. Men man får laga efter läge och det brukar gå så bra så. Våren kommer troget även om den får kämpa ibland. Vi är glada att vi kan ordna påskkalas och hjälpa den framåt, med ljus gemenskap, värme, lek och förväntan.

 

Övergång #Blogg100 47

Fascinerande hur snabbt omställningen från ett land, en kultur och ett klimat till ett annat land, en annan kultur och ett annat klimat går. Människans styrka, anpassningsbarheten.

Baksidan är den automatiserade funktionen (eller primitiva drivkraften) att anpassa sig för att accepteras och tas upp i gemenskapen. Få vara med i kollektivet.

Nog talat om det. Ämnet lockar inte en dag som denna. Lugnt och skönt och allt i ordning. Väskan uppackad och det mesta tvättat. Besök i källarförrådet där påsklådan sovit ett år. Redo för svensk påsk med ögonstenarna mina.

Vädret ger jag inte mycket för. Försöker att inte låtsas om det. Måste ändå ta mig ut i eländet, och ge mig iväg för att handla. Här ska fyllas påskägg till telningarna. Några kycklingar, ett par tuppar, vackra ägg och en liten knorvlig kanin får pryda ett bord. Där får också några godsaker från det andra landet, den andra kulturen och det andra klimatet sin plats för att vara med på kalaset.

En mjuk övergång, och jag vill gärna dela med mig av upplevelserna och känslan jag har med mig hem. Känslan räcker längre då och blir mer av att få delas med andra. Det är också ett sätt att få suga på den karamellen en stund till; lite mer av högljutt liv, myller, processioner, uteliv och solig värme till oss alla.

Påsktraditionen här hemma är ung, förut var vi hos mor och far och sedan hos bara mamma, men inte längre. Min generation är den äldsta nu. Vi blir många ändå, med min familj och deras familjer som växer.

Påsken står för glädjen över våren, oavsett väder. Vi tar med det det, det vill vi ha kvar, och skapar nytt som blir vårt eget. Så som vi behagar. Färg, ljus, lek och spirande förväntan – tillsammans. Det blir fint.