Små ljud #Blogg100 53

Det knapras och knasslas och skrapas i buren, Luke ställer sig med tassarna på ett litet träskrank i buren. Han tittar ut över kanten. Ser han oss börjar han tala. Han piper förstås, men höjer och sänker tonen och varierar pipens intensitet och takt. Det måste vara en språkmelodi. Säkert handlar det om mat. – Skulle vi kunna få något gott, lite frukt eller en grönsak?, säger han kanske. Oskar stämmer också in, men han börjar sällan samtalet. Jag tror att de säger – Hej här är vi, vad gör du, ser du mig, kom förbi, titta in … vad som helst, bara du kommer ihåg att vi är här. Jag svarar – Hej på er, hur mår ni, saknar ni något, vad gör ni, har ni tråkigt …? Deras små ögon plirar och söker kontakt, de tystnar och lyssnar. De väntar på svar. När jag svarat, stämmer de upp med sitt tal. Ett salladsblad kan de tycka om att äta direkt ur handen. Det är saftigt och grönt och det låter så förtjusande gott, när de tar emot det jag bjuder dem med små och mycket hastiga tuggor. Det är ok, vi är ok med varandra, men hellre vill de äta själva förstås. De har integritet våra marsvin. De kan lätt hoppa upp, på hyllan eller taket, där jag brukar lägga godbitarna till de små. Där sitter de sedan och plirar och tuggar förnöjt.

Musikerna några trappor ned övar, ett fåtal toner hörs här uppe. De är tillräckligt många för att koppla ihop till ett stycke. Eller en strof, de spelar det gång på gång. Det är så man gör när man övar.

Tågets ljusa, tunga svischande drar förbi. Vissa tåg har komp av tågdunk: Ta-dan, ta-dan, ta-dan, ta-dan … . De kommer i ojämna flöden, ofta flera stycken olika, ganska nära efter varandra, fast i båda riktningarna.

Det är sent, det är natt. Det är tyst runt ljuden som hörs.

En beskrivning (4) #Blogg100 18

Den lilla tyckte om att leka och hon trivdes bra med att vara utomhus, ifred från de vuxna. Hon var bra på att hitta på saker och hon lekte gärna fantasilekar, ofta med grannbarnen. De lekte i skogen, ömsom familj och ömsom krig. Skogen var helt deras egen härliga värld. Det var tryggt och det var nära hem och även om det, som det brukar, hände att hon eller någon annan blev ledsen, så var det mycket sällan någon var dum med flit, som barn brukar uttrycka det.

Vem var hon då, den lilla. Skruvlockar, glada kinder, laddad för att ta sig an det som korsade hennes väg. Som många små hade hon inte full kontroll över krafterna i kropp och sinne. Ibland blev det för starka uttryck, och uppriktigt sagt var det en större utmaning att hålla tillbaka känslor än att leta efter dem. Tillsammans med lekkamraterna var det inget konstig, de krångligaste sakerna hände oftast när vuxna var inblandade. Hon tyckte föräldrar var svåra att förstå sig på.

Den lilla hade en speciell relation till djur, hon såg dem som jämlikar och pratade med dem. Med djur kunde hon tala om saker hon inte förstod och som gjorde henne orolig och osäker. Hemma var hunden en förtrogen vän. Trots att han föredrog promenader med husse och matte och helst lyssnade på dem, hade han en del av sin uppmärksamhet riktad mot henne. Han kände ett ansvar för den lilla och hennes välmående, därför lyssnade han när hon särskilt sökte sig till honom. Han visste att han inte behövde säga något. Det blev bra ändå, hon växte och blev äldre och klokare.

# 6 Ödlorna #blogg100

En vacker morgon som vanligt. Månen över havet på väg till gymmet Jag njuter,men man vänjer sig och blir bortskämd.

Jag ska berätta om ödlorna.

Den med skägghaka är oftast större än alla andra. Den står ofta och nickar eller kastar huvudet uppåt i en taktfast serie. Det verkar som den markerar något med det. Om det signalerar att den är störst och starkast eller om den bara vill ha uppmärksamhet (kontakt?) eller rent av tigger. Det vet vi inte. Ödlorna är många och det finns flera sorter,  mönster och färger. Och de är överallt. Stranden,poolområden, gräsmattan, restauranger,caféer … Under solstolen, inte på, som tur är och inte inne. Och de gillar inte vatten! Gjorde de det skulle det vara ett problem.

Vi fick klappa en ödla,den var mjuk,nästan som siden att ta på.

20150224_141856

De jagar varandra lite ibland men annars känns det som att ha katter i kring sig ungefär, och det ”värsta” vi sett var två som slogs. En med skägg och en utan. Den ena hade bitit sig fast i den andras ben och den andra höll den enas nacke i något som liknade ett brottargrepp. Sammanlagt såg vi 12 ödlor i närheten. På stenar,träbroar och golv. De bökade runt lite och såg otäckt ut. Personal på baren försökte schasa på dem, när inget hände kastade de en trasa på dem. När inte heller det hjälpte dristade de sig till att puffa ned dem i vattnet (en damm -ingen pool). Den utan skägg kom upp ur vattnet på två röda sekunder och den andra hämtade sig lite och kom sen upp. Efter kunde vi se att den som blivit biten i benet haltade, men annars verkade allt återgå till deras vanliga ”gemenskap” bland pooler och stenar.

Det känns ovanligt att ha de så nära och när man tittar på dem kan de ibland titta tillbaka. Deras uppenbarelser påminner mig mer än annat om de bilder vi har av hur Dinosaurier ser ut.

Jag tycker de är häftiga. Se några bilder här nedan.