Drömresa #Blogg100 95

Tänk jag drömde en natt att jag hade en lek.
Leken är mild och god och full av skratt.
Den är fantastisk denna lek.

I drömmen reser jag omkring i hela världen och leker.
Om du tänker på hur man lär ut en lek så vet du hur det går till.
Om du tänker på hur du lär dig en lek så förstår du hur det går till.

Leken reser först.
Den har fart och siktet inställt.
Jag leker med – inte också.
Konsten är att locka andra till att leka.

I mörka skogar gör leken det ljumt och skönt.
Den får städerna att mjukna och le.
Djuren tittar på och lystrar.
De trivs och hittar på en egen lek.

Leken känner alla världens platser.
Vår resa är trygg och hittar vägen.
Det är viktigt att nå fram.
Den här leken tar inte slut och därför behöver den inte börja om.
Det är tur för dem som tvekar.

Om jag är vaken eller drömmer spelar ingen roll.
Vart resan går spelar ingen roll.
Det viktigaste är leken och resan.
Jag leker, reser, leker och reser.
Jag ler och lär och ler och läser.
Mest reser jag till New York.

 

 

Annonser

Morgonen #Blogg100 42

Morgonen #Blogg100 42 #BloggSwe

Det är högt till tak. Köket är en kub i rummet med sovloft ovanpå. Laddar  om moccabryggaren och sätter den över värme. Öppnar de inre fönsterluckorna och får in ljuset. Sträcker mig bakom det lätta draperiet och öppnar fönstret. 

Hör röster i olika styrka. Motorljud, fotsteg, fåglar och kanske är det ett fartyg på tomgång i bakgrunden? Ljuden kommer in och blandas med kaffebryggarens ljud och doft.

En ny dag i Malaga kan börja!

Vecka 1 #Temablogg52 Glöd och planering

Vecka 1 #Temablogg52

Glöd och/eller Planering

Det finns inte mycket som går upp mot att skriva så pennan glöder. Det härligaste är när det infinner sig ett koncentrerat lugn med den där speciella intensiteten som ger både en kraft med motstånd och en flytande lätthet. Det pulserar och flyter ord i ådrorna, så pass att det är tveksamt om det är möjligt att lämna plats för de egna andetagen.

Men är det möjligt att kombinera glödande skrivlust, som frammanats ur någon vrå eller som kanske har infunnit sig och störtat in som en autostrada med känsla och lust till att formulera det där ogreppbara, med planering? Målinriktat arbete som genomförs på ett strukturerat sätt med ett mätbart resultat. Det kan låta så torrt med struktur, hur mycket jag än uppskattar det som metod för att nå framgång. I synnerhet när det är menat att flera individer ska utföra sitt arbete i syfte att nå någon form av gemensamt mål.

Jag vet inte. Det uppstår en naturlig paus väl lämpad för att ta några andetag. Bäst att passa på innan nästa våg kommer rullande. Tanken är i alla fall att pröva att låta dessa begrepp löpa sida vid sida och räcka ut en hand till varandra när det behövs. Antingen behöver den ena hjälp eller ser ett tillfälle att hjälpa, och vice versa. De behöver utarbeta förmågan att fungera solidariskt, men också strategiskt. Både för att få behålla sina respektive individuella karaktärsdrag och för att nå längre än vad de skulle klara om de tvingades arbeta på egen hand.

Glöden glittrar och sprider sin värme som flytande lava. Det gnistrar om dess framfart. Planeringen spatserar högdraget framåt med taktfasta steg men behöver dock hejda sig med foten i luften för att stanna upp och påminna, och påminnas, om vart de jämna stegen ska bära. Glöden är benägen att anse sig ha ett visst företräde. Det må så vara. Den typen av egenskap kan bära långa vägar och nå höga mål, men det som glöder behöver bränsle och tillförs intet nytt kan lågan falna. Då tar det stopp och det är inte helt säkert att det räcker med att passa på att andas in syre under stiltjen för att få massan att återfå sin värme och börja glöda igen.

Vem har företräde då kan man fråga sig? Finns det ingen plan B så står vi oss slätt. Eller C eller D eller … för den delen.

Om planeringen i det läget plockar fram sin plan och i växelspelet täcker upp för glödens kraft och vilja att gå på, så överbryggar det energitappet som falnandet orsakar. När pennan planenligt fortsätter skrivandet skapas både bränsle och energi som bär framåt.

Tills det glöder igen. Och så där får de hålla på tänker jag. Frihet och disciplin, eller glöd och planering, hand i hand.