Förmiddag #Blogg100 74

En förmiddag på balkongen, med tidningen, kaffe och textjobb.

Härligt när det träden bildar knoppar till löv och blir grönare och grönare för var gång man tittar på dem.

Egen #Blogg100 72

Det är fantastiskt att vara sin egen.

Egenföretagare, konsult eller kanske konsul(t)inna 😉

Stimulerande, roligt, omväxlande och nytt.

Underbart helt enkelt!

– men nu är jag färdig och stänger ned för idag.

Midnatt råder och tyst det är i huset. Snart är ingen vaken.

På resande fot #Blogg100 63

 

Laddar för en resa till Lappland. Yoghurt och iskaffe. Bäst att passa på här i södern där vi just igår fick vår.

I Norr är det några grader över noll, mössa och vantar och dator i ryggan.  Reser i jobbet som konsult och är glad att jag inte är resande konsult för silkesstrumpor eller så.

 

Snö, istäckta sjöar, skog och mera skog. Landade till en väldigt vacker solnedgång och ett varmt hotellrum 🙂

I morgon lämnar vi det röda hotellet med vita knutar och drar vidare till Sorsele …


Rent hus #Blogg100 59

”Tänk om jag skulle börja leva det liv jag drömmer om” säger en streckgubbe på en bild med enfärgad bakgrund.

Då skulle jag gärna göra ”rent hus” som en första insats för att närma mig målet: Det liv jag drömmer om.

I ett rent hus ligger inga onödiga hinder i vägen. Absolut inga outtalade hinder och inga dolda hinder. Inga hinder som någon annan placerar där av någon anledning som rör just den personen. Eller för den personens vinnings skull.

Drömlivet är inte fritt från sådant som kan orsaka problem. Det viktiga är att ta saker som är, eller som kan skapa problem på allvar. Diskutera dem och söka lösningar.

Igår hörde jag just detta sägas av styrelseproffs. Skickliga och sympatiska personer. De sade det ur perspektivet styrelsearbete. Det gäller i andra små, och i större sammanhang också. Vilka sunda personer och organisationer de här styrelseproffsen måste vara i.

Jag kom aldrig till skott med att be vår bordsvärd berätta om sin erfarenhet. Hur hade hon gjort i konkreta fall. Jag undrar eftersom det sällan uppskattas i någon situation, att påtala brister. Särskilt inte innan de ens är uttalade av någon modig person.

Jag tillät mig inte att ta den platsen. I det fallet lade jag ut hinder för mig själv. Det fungerar inte i mitt drömliv. Därför lovar jag att bättra mig på den punkten. Att inte lägga ut hinder för mig själv.

Det är det minsta jag kan göra för att göra rent hus. Och en bra början till att leva mitt drömliv.  Vem vet, kanske ingår också styrelsearbete i den framtidsbilden.

 

 

Olika #Blogg100 58

Skilda världar

Början av dagen saknade glans
även om små lösningar söktes och fanns
Jobba, jobba och jobba lite till
tog jag mig framåt eller stod jag still?

Andra halvan togs med bestämda kliv
mot nya höjder, ett mycket ståtligare liv
En tur på landet med service och ståt
Vilket håll är du på väg åt?

Till företagarland ska vi fara
Bland byggare och kreatörer, där vill jag vara.

 

 

Rörelse #Blogg100 51

Det är en skön känsla när det börjar röra på sig. Som känslan när man kommer loss från något man fastnat i. En taggbuske som huggit tag och nästlat sig in i koftan, hårborsten som inte kommer loss ur okammat hår, knappen som vägra komma in eller ut på rätt sida i knapphålet och så vidare. Som en mindre islossning, i ett dike eller så. Den krispiga tunna isen släpper fram vattnet och plötsligt porlar det vackert och isen försvinner. Av det kan man förstå uttrycket att det flyter. Det är det sköna och samtidigt förunderliga, att lossnar en sak, lossnar ofta en annan, och några fler. De hakar i varandra, utan att fastna.

Idag och de senaste dagarna handlar det inte om några märkvärdiga saker, inget isberg som bryter sig loss. Men det lättar lite och rör sig framåt, åt det håll jag tänkt mig. Och jobbat för. Man håller på och håller på och det känns som inget händer, det står still och man rotar runt. Sedan släpper det, det känns inte så arbetsamt och går inte så trögt längre. Saker kommer på plats, det uttrycket stämmer också konstigt nog, fastän de äntligen lossnat.

Våren har fastnat, vintern har hakat sig fast. Jag längtar till att de ska komma loss och komma på plats. På sina rätta platser. De också. Jag tror på att de är på rätt väg, även om bevisen är skrala. Snart kommer de loss och börjar röra sig i rätt riktning utan att jag behöver hålla på och hålla på och rota runt med dem. Jag kan ägna mig åt annat och få loss lite fler saker. Tänk vilket flyt jag kommer att få.