En ny dag #Blogg100 87

På morgonen när han vaknade var solen på väg upp. Det var tidigt, och trots att han fortsatt hade tankar om att det var något annat han ville och skulle göra stack han iväg. Något att äta fick han ta sig på vägen, han hade ingen ro att vänta till staden hade vaknat. Hela vägen upp mot ingången i berget ansträngde han sig för att styra tillbaka sig själv till övertygelsen om hur viktigt det var att han var snabb, grundlig och effektiv. Uppdraget först, uppdragsgivaren efter det och sist han själv – så såg  mallen för prioriteringar ut.

Upptäckten av att människorna var upptagna av sig själva och inte lade märke till honom övertalade han sig själv att glömma. Just idag kändes det särskilt viktigt eftersom gatorna var i stort sett tomma. Den vanliga vägen var inte öppen. Det var inte någon väg som tilltalade honom annat än att det var en genväg och ett bra sätt att komma i rätt form för den uppgift han sedan länge haft: Att obemärkt ta sig in bland människor på deras arbetsplatser och söka uppgifter bland det människorna producerade.

Idag skulle han in till stadens mest centrala delar och till en stor välbevakad byggnad med många personer i rörelse i och utanför. Han ilade som en skugga utmed husfasaderna och pilade kvickt över mer öppna platser. Hade han inte friheten att styra sina steg eller sin dag kunde han åtminstone göra en konst av hur han genomförde sina tilldelade uppdrag. Det var knappt han tillät sig att notera och reflektera över husens utseende, historia och belägenhet. Det var något han lagt sig till med, som en metod för att förgylla dagarna vas innehåll annars var mest strikt och allvarligt.

Han hoppades att han inte skulle stöta ihop med några bekanta. Helst inte någon som han tidigare delat uppdrag och dagar med och han ville definitivt inte få nys om någon han hade en delad historia med som liknade det han hade gemensamt med henne. Phu, han fann det ansträngande att hålla sig undan både människorna i staden och dem av hans egen sort.

Nu var han framme och han var tvungen att cirkulera utanför ingången ett par varv. Det behövdes för att hitta rätt strategi att ta sig in och förbi vakterna. Han följde en dam, iklädd en lång röd kappa, som med lång kliv stegade fram emot porten. Det fungerade perfekt. Nu gällde det bara att snabbt uppfatta om damen avsåg att ta hissen eller fortsätta och gå uppför trapporna. Hon gick och han höll sig tätt intill, som en skugga. När hon blev upptagen i ett samtala med några personer kunde han bege sig dit han skulle.

Det var enkelt, eller i alla fall något han kände till och bemästrade väl. In och söka, finna, notera, söka, finna, notera och söka och finna och notera om igen. De här svaren var viktiga, det förstod han. Men det var inte några svar han hade velat ha. Ibland tyckte han att svaren i stort sett inte sade någonting. De besvarade inte ens frågor med cirkelresonemang utan de besvarade egentligen något helt annat än det som efterfrågades. Men som sagt, det var ingen tvekan om saken, de här svaren var viktiga bidrag i processen och den kommande analysen.

 

Annonser

Författare: Gunilla

Larsdotter Konsult erbjuder företag hjälp med texter och att skriva, presentera, förmedla och utreda. Företaget drivs av Gunilla Larsdotter. Gunilla är bland annat fil mag i ledarskap och organisationsutveckling och hon har lång erfarenhet från offentliga förvaltningar. Gunilla har en bland annat arbetat som chef inom vården, med kompetens- och utbildningsfrågor, utredningar samt som mentor och handledare för chefer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s