Balkongkutter #Blogg100 54

Idag har jag monterat ned ett fågelbo från min oreganoplanta.

Ett par duvor hade fräckheten att flyga hit upp och sätta sig på balkongräcket och se oberörda ut igår. Jag knackade på fönstret för att de skulle förstå att det var bebott. De flög sin väg.

I morse såg jag en ganska fin siluett av en duva med en kvist i munnen. Påminde om en fredsduva, men inte heller idag ville jag ha den här hos oss. Duvor är inte riktigt som andra fåglar, de liknar mer råttor. Schas iväg.

Blommorna behöver vatten, tänkte jag och svepte med blicken över de relativt nyplanterade växterna som kunde ha verklig nytta av vatten. Till skillnad från de som inte övervintrat med behållning … Oreganoplantan såg tillplattad ut.
– Oj, den behöver verkligen vatten! tänkte jag.

När jag tittade närmare låg det hafsigt snurrade grenar över hela plantan och någon hade uppenbarligen trampat ned den. Jag monterade ner hela anordningen och fluffade och piffade till bladverket så gott det gick. Vattnade och satte ner några blompinnar i jorden. För säkerhets skull även om jag tyckte jag varit tydlig i budskapet när jag tog bort hela boet.

Nästa stund hörde jag duvkutter. Där sitter två duvor mellan krukorna på bordet och kuttrar om någonting. Ut for jag på balkongen igen, rättade till mina pinnar och placerade en vattenkanna som skydd för deras eventuella nya tilltag. Jag satte på operamusik och lämnade dörren öppen.

De höll sig borta tills jag var tvungen att gå hemifrån, jag rapporterade till dottern och bad att hon skulle låta musiken vara på (inte hennes favortival) och gärna titta till oreganon lite.

På väg hem var jag lite spänd, skulle jag behöva ta upp striden med de där två klumpiga råttfåglarna, inget som lockade direkt.

När jag kom hem var det lugnt, inga fler pinnar eller duvor. Men vattenkannan låg mitt i oreganon. Så hade jag väl inte lämna det? Jag skickade meddelande och frågade om dottern flyttat den dit.
Ja då det hade hon behövt, eftersom duvorna kom tillbaka för nya försök.

Nu satte jag ner riktigt stora blompinnar i alla krukor på bordet. Än har de inte varit här igen. Jag hoppas de förstått vinken fast den inte var fin.

Annonser

Författare: Gunilla

Larsdotter Konsult erbjuder företag hjälp med texter och att skriva, presentera, förmedla och utreda. Företaget drivs av Gunilla Larsdotter. Gunilla är bland annat fil mag i ledarskap och organisationsutveckling och hon har lång erfarenhet från offentliga förvaltningar. Gunilla har en bland annat arbetat som chef inom vården, med kompetens- och utbildningsfrågor, utredningar samt som mentor och handledare för chefer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s