Potatis och metaspråk #Blogg100 45

Vilken potatis.
God som guld.
Stor och fylld från Patatavagnen, eller liten och serverad med en härlig tomatsås. Inte vilken sås som helst, en tapassås.

Tala och försöka förstå kan vara svårt, eller i alla fall inte alltid lätt.
Svårast är det att samtala när den du talar med inte vill förstå. Varken vill lyssna, eller försöka få ihop ord och gester till något begripligt. Det är inga komplicerade sammanhang det gäller. Det kan till exempel vara att beställa mat, betala över disk, fråga efter en plats och andra liknande, allmänt förekommande vardagssituationer.

Man har inte alltid tillgång till ett gemensamt språk. Hur det kommuniceras då varierar, dem du vänder dig till gör olika. De är förstås olika personer, och de gör sina val. Varför väljer någon att inte försöka?

Lyssna och försöka förstå är kul, även om det tar emot i känslan kan det vara särskilt kul när det inte är enkelt. De som är roligast att möta är de som prövar lite av varje, som testar att använda ord och språk inifrån sig själv och ut till dig. För att söka efter något som krokar i dig. Ditt språk. Allt är bättre än ickespråk.

Härligt är det att känna glädjen när man faktiskt talar med varandra, och att få skratta tillsammans. Skratta åt vars och ens oförmåga och förmåga. För det är ju aldrig bara den ene som inte förstår. Som extra bonus få vi dela glädjen över det språk vi lyckas skapa, en sorts metaspråk.

Hon ville förstå mina försök att tala så att hon förstod. Det gav mig dubbel lycka: att klara av att beställa en särskild, underbart god, fylld potatis, av kvinnan i patatavagnen på torget.