Lättnad #Blogg100 61

När han hade funnit en skyddad plats att vila på lade han sig ned och tittade upp på stjärnhimmelen. Det var en klar kylig kväll och natten skulle bli kall, anade han. Det var lä där han valt att stanna, och han låg bekvämt och lyssnade på stadens ljud. Det var ganska tyst så här dags och han trivdes med att vara tillbaka i kända kvarter. Här kände han sig hemvan och trygg.

Morgonen var fuktig. Solens strålar var ännu svaga och hade inte nått ända fram till platsen han valt för natten. Det var sällan han frös, det gjorde han inte idag heller. Men han ryste till av olust vid tanken på att behöva ge sig iväg idag igen. Hade han kunnat bestämma själv hade han ägnat dagen åt att hålla sig här omkring och vänja sig vid det han kände. Han var inte van att ha tankar som störde honom i sitt arbete och sitt varande. Han hade inget emot tankarna som uppfyllde honom märkte han, det var snarare uppdragen han hade velat vara utan. I alla fall just idag.

Uppdragen kom till honom i en strid ström. Uppehållet han gjort när han tagit en tur utanför staden, innebar att han inte längre låg steget före. Det brukade han annars göra, för att kunna styra sina dagar. På det sättet kunde han se till att få tid över till sådant han han själv ville göra: små utflykter, eller uppehåll i uppdragen för att vara en stund på vackra platser, till exempel. Det hände också att han använde sin egen tid till att utvidga sina uppdrag så att han kunde söka svar på något mera än det som förväntades att han skulle ta reda på.

Han gav sig iväg med en skön känsla. En blandning av lättnad och förvåning över att han visste vad han skulle göra, men han kunde inte ta det på så stort allvar. Det var ovanligt för honom och gjorde att han kände sig glad och äventyrlig.

Vägen upp tog han i några språng, sedan gick han ned i kylan, utan att det bekom honom. Han iakttog människorna runt omkring sig och insåg att det var få som skulle ha lagt märke till honom, även om han hade velat synas för dem. De flesta verkade ha bråttom fast de stod still och han undrade om de ens såg någon annan, fast de stod och gick så nära varandra. Med de möjligheterna, att inte behöva oroa sig för att bli upptäckt, skulle den här dagen nog bli intressant.

 

10 Annan väg #Blogg100 60

Det var ovanligt lugnt där han rörde sig bland husen på de mindre gatorna idag. Det gav honom möjlighet att se mer av vad som hände innanför fönsterna och det roade honom. Han kunde sakta av på stegen och ändå komma fram fort. I vanliga fall behövde han hålla sig omväxlande nära husfasaderna och ute i gatan, som att gå i sick-sack, för hålla sin takt och undvika att stöta ihop med någon.

Han kom in i stan från landet där han besökt trädgården och varit så nära att ge sig in bland människorna som han sökt upp efter att ha fått syn på dem i en dröm. Människorna i drömmens trädgård hade förmedlat en vänlighet som hänfört honom. Han hade känt att de ville honom något, vad visste han inte. Hur han än försökte rensa huvudet från tankarna på trädgården hade han kvar upplevelsen av människorna som arbetat där, hur de rörde sig och talade, ljuden och stämningen. Vad var det med den där stämningen, och vad hade han med den där trädgården att göra. Han kunde verkligen inte finna något svar på det.

Vägen för att komma dit han skulle var en annan än hans vanliga, eftersom han kom från ett annat håll idag. Lustigt att den lilla skillnaden i perspektiv kan göra så stor skillnad för hur det ser ut, tänkte han.

Nu var det dags igen. Framåt uppåt mot planen, vänster på den stora gatan, förbi det gamla caféet och sedan höger. Då var han inne på en lång och rak gata, och han skulle nästan längst bort på den. Precis före bron skulle han slinka in i huset och upp för trapporna. Förbi henne, om hon var där. Han visste som vanligt inte om hon var där just nu, bara att hon fanns där ibland. Det var ett svar han hade funnit tidigare.

Väl uppe i huset sökte han som vanligt än här och än där och fann vad han sökte. Men det gav inget svar han ville ha. Det var som det brukade. Han funderade på att bryta vanan att lämna byggnaden utan att ta vägen förbi henne. Kanske var det dags att han gav sig till känna. Dags att ta kontakt helt enkelt. Det skulle kunna vara ett bättre sätt att komma vidare, komma närmare svaren han hela tiden sökte under sina uppdrag. Det blev inte av, något hindrade honom.

Han gav sig ut på gatan och började sin vandring hemåt. Det var med långa snabba steg han tog sig fram, för att så snart som möjligt finna en hemlik, skyddad plats. Han kände att han behövde vila och samla sig, det hade varit några äventyrliga dagar för honom. Saker hade förändrats som gjorde det särskilt viktigt för honom att ta rätt beslut inför morgondagen. Vilket steg skulle han ta härnäst?

Rent hus #Blogg100 59

”Tänk om jag skulle börja leva det liv jag drömmer om” säger en streckgubbe på en bild med enfärgad bakgrund.

Då skulle jag gärna göra ”rent hus” som en första insats för att närma mig målet: Det liv jag drömmer om.

I ett rent hus ligger inga onödiga hinder i vägen. Absolut inga outtalade hinder och inga dolda hinder. Inga hinder som någon annan placerar där av någon anledning som rör just den personen. Eller för den personens vinnings skull.

Drömlivet är inte fritt från sådant som kan orsaka problem. Det viktiga är att ta saker som är, eller som kan skapa problem på allvar. Diskutera dem och söka lösningar.

Igår hörde jag just detta sägas av styrelseproffs. Skickliga och sympatiska personer. De sade det ur perspektivet styrelsearbete. Det gäller i andra små, och i större sammanhang också. Vilka sunda personer och organisationer de här styrelseproffsen måste vara i.

Jag kom aldrig till skott med att be vår bordsvärd berätta om sin erfarenhet. Hur hade hon gjort i konkreta fall. Jag undrar eftersom det sällan uppskattas i någon situation, att påtala brister. Särskilt inte innan de ens är uttalade av någon modig person.

Jag tillät mig inte att ta den platsen. I det fallet lade jag ut hinder för mig själv. Det fungerar inte i mitt drömliv. Därför lovar jag att bättra mig på den punkten. Att inte lägga ut hinder för mig själv.

Det är det minsta jag kan göra för att göra rent hus. Och en bra början till att leva mitt drömliv.  Vem vet, kanske ingår också styrelsearbete i den framtidsbilden.

 

 

Olika #Blogg100 58

Skilda världar

Början av dagen saknade glans
även om små lösningar söktes och fanns
Jobba, jobba och jobba lite till
tog jag mig framåt eller stod jag still?

Andra halvan togs med bestämda kliv
mot nya höjder, ett mycket ståtligare liv
En tur på landet med service och ståt
Vilket håll är du på väg åt?

Till företagarland ska vi fara
Bland byggare och kreatörer, där vill jag vara.

 

 

Energi #Blogg100 57

När inget händer, fast man vill, pumpar energin ut i tomma intet. Den hittar inte vägen tillbaka. Undrar vart den tar vägen. Om den ändå landade i en depå varifrån man kunde hämta upp den igen – men icke.

När mycket händer upplever man en ökning av energin. Blir den mer, förökar den sig, eller studsar den tillbaka? (var i från?) Som ett slags energiåtervinning.

Lagom mycket energi är sällan så bra, om den är konstant. Pulsen blir entonig, det vill man inte ha.

Det är växlingarna som är tjusningen. Växla upp tempot och växla ned tempot. Det kräver inte mer energi. På den högre växeln har man fått fart på massan och kan glida på vinden, eller med. Skön känsla.

När nedväxlingen kommer är det också skönt, vila är viktigt. Vilan är inte utan energi, bara en paus från att använda energin. Energin som finns att tillgå när det man gör får någonting att hända.

 

Snabbgenomgång #Blogg100 56

Berätta din historia!

Så inleds en tom sida, det känns kravfyllt.

Man kommer ut, stiger så småningom upp.
Traskar iväg, hittar några ord.
Kastar sand, smider glada planer.
Vill bli stor, växer ganska ojämnt.
Kämpar och lär, tappar riktning och sans.
Ger sig hän, vet bäst av alla.
Fattar mer, ger sig ut och blir med erfarenheter.
Bildar par, stannar upp, letar och bygger bo.
Är på väg framåt, klarar allt, snurrar fort.
Stannar till, tittar upp och ut, var är jag nu?
Dit du gått kära vän.
Vart vill du nu, något nytt?
Något annat, det finns mer.
Finns så mycket hinner inte allt.
Prioriterar mer, väljer ut det som väntat.
Saktar av, stannar upp mitt i stegen.
Titta där vad jag fann!
Nu vill jag vänta med att nå ända fram.

9 Vända om #Blogg100 55

Han hade stått där vid husknuten och tittat in bakom huset. Han tittade på de som  arbetade i trädgården, och som nu hade sin kafferast. Klockan var ungefär 11 så det här var förmiddagskaffet. Det brukade de samlas runt varje vardag, året runt. Idag var det vårvärme i luften och kaffet och smörgåsarna kunde avnjutas utomhus. Han var så nära att kliva fram för att verkligen kunna lyssna på samtalen som pågick. Något fick honom att ändra sig.

Hela den här miljön hade lockat honom från drömmen och hit ut. Det var en bit från staden centrum och faktiskt rena landet. Den goda och inbjudande stämningen han känt av fanns kvar. Han hade så gärna velat delta och få klarhet i vem eller vilka som hade berört honom så starkt. Han visste inte hur lång tid det hade gått medan han hade betraktat dem när de arbetade. Nu var tiden ute, det visste han. Det var bara för honom att ge sig av, fast han varit så nära att få svar.

Tankarna och känslorna ville inte lämna trädgården fast han vänt om och börjat bege sig mot de uppdrag som väntade. Alltid dessa uppdrag, som pockade på hans tid och tanke. Han utförde dem, vissa var intressanta och han skulle inte vilja vara helt utan dem, men det skavde. För att hans uppdrag skulle bidra till en mening av lite större art, krävdes att andra uppdrag också blev utförda. Det var där det haltade. Helheten gick i otakt. Ett uppdrag som inte länkade över, eller på något sätt fick näring från ett annat uppdrag tappade den kraft och det tempo som han var mån om att hans egna uppdrag skulle bidra med.

I trädgården hade det jobbats intensivt. Trots det hade tempot varit lugnt och kraften fanns där. Han måste försöka låta bli att tänka på stämningen i trädgården och de bilder han fått med sig därifrån Det gav inte rätt energi att jämföra på det sättet. Men han var något på spåret, även om det handlade om något annat än arbetet. Visst var det lätt att göra kopplingen till att arbeta tillsammans, som en kraft för glädje och meningsfullhet. Men det hade också funnits något annat där. Han beslutade sig för att låta tankarna var och låta huvudet arbeta ifred medan han tog sig an ett av sina uppdrag. Det hoppades han skulle hjälpa honom att komma närmare något av de svar som han ständigt var på jakt efter.