Sökande #Blogg100 29

Nu när han visste att hon fanns där inne släppte spänningen. Frågan om hon visste fanns fortfarande kvar. Det är osäkert ifall han ville ha svar på det. Han hade gått ut på sin promenad igen och fortsatt sitt sökande. Det gick lättare att välja väg idag, för han behövde inte söka solskenet.

Han tog sig förbi och klättrade upp och installerade sig, för att återigen söka och finna om och om igen. Hela tiden fanns mer att söka, och det gick säkert att hitta mer. Men Rom byggdes inte på en dag, därför gick han ner igen och vidare åt ett helt annat håll idag. Han undvek grottan och trängseln för att behålla tankarna varma. Den här vägen var långsam märkte han. Dags att minska rörelserna och vända sig inåt.

Det var en märklig samling han omgavs av. Han hade aldrig förstått vad som fick dem att tränga ihop sig och sedan låtsas som att de var för sig själva. Här fanns inga svar och inga besked. Det var stiltje. Vad väntade de på undrade han. Efter att ha gjort vad han skulle skyndade han iväg mot baslägret och intog en fredad plats där han kunde hämta kraft.

I uppdraget som följde behövde han själv ställa frågorna och hitta svaren. Det trivdes han med. Det gjorde det enkelt att styra tankarna förbi alla frågor han vanligtvis sökte svar på. Även sådant som vad hon visste, och om hon visste. På det sättet var det vilsamt, trots att han behövde koncentrera sig, eller kanske var det tack vare det.

Sista ansträngningen var att hämta besked i en nytillkommen fråga. Det var krångligt att ta sig till platsen, men när han väl var där fanns det så lite att hämta och gick så fort att han blev förvånad. Det hade hänt förut, han kände igen det mycket väl. Det gjorde honom inte så mycket längre, han hade lärt sig att inte lägga ned alltför stor möda på de här tillfällena.

Tidigare när han förberett sig och väckt sitt hopp om att erövra något stort och meningsfull i liknande sammanhang, hade han ödslat massor av energi utan att egentligen få något användbart tillbaka. Det var inte fel svar han fick då, och inte heller nu. Det var bara det att det inte var de svar han hade trott att han skulle få, och han hade inte någon direkt hjälp eller praktiskt nytta av det.

Det är bestämt att han ska ut igen i morgon. Promenaden och vägen kommer att likna de tidigare, men han kommer inte gå förbi där hon kan vara. Det vet han i förväg. Vilka uppdrag, frågor och svar dagen för med sig vet han inte. Han vet bara att han måste fortsätta.

 

Advertisements

Författare: Gunilla

Larsdotter Konsult erbjuder företag hjälp med texter och att skriva, presentera, förmedla och utreda. Företaget drivs av Gunilla Larsdotter. Gunilla är bland annat fil mag i ledarskap och organisationsutveckling och hon har lång erfarenhet från offentliga förvaltningar. Gunilla har en bland annat arbetat som chef inom vården, med kompetens- och utbildningsfrågor, utredningar samt som mentor och handledare för chefer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s