Solochvår #Blogg100 19

Det som händer är svårt att förklara.
Det som händer när försiktigt tassande steg på grus är skirt solbelysta när de når öronen. En sådan dag då vi får flyga med i ljuden, värmen och färgerna som är på väg tillbaka. De distinkta rösterna som ekar vår, barnens röster låter särskilt klara. Allt hörs tydligare och lättsamt, svävande genom luften. Solen värmer oss mjuka, men flyktigt för att inte luras.  Den laddar vatten, och land för att ge ögonen nya nyanser. Alltid samma och helt unika förändring som når oss. Vi är med, vi ansluter och  står beredda att att följa med i processen. Man kan känna att vår iver är stor. Det går bra att låta skuggan och natten kyla kropp och natur. Det är så det brukar vara, vi har varit med förr och vet att det är värt att vänta på våren.