Solskenspromenad #Blogg100 11

Båtarna vi passerar ligger tillsynes stilla i vattnet vid stränder och kajer. De ser utsövda ut och ger ett intryck av att vara orörda och rena. De ser redo ut, till skillnad från de båtar som ligger på land med täcken över och ställningar under.

Vi tar en lång skön promenad och får, tillsammans med båtarna, sol, ljus, vatten och tätt promenadsorl serverat. Det är inte särskilt varmt men värmen räcker för att ha jackan öppen.

När vi rundar en udde och fortsätter under bron och viker av mot en helt annan kaj glesnar sällskapet. Hela den fortsatta sträckan har vi sällskap av fler byggnader och fordon än människor. Där ligger några enstaka båtar, men de är desto större och mindre båtlika än de orörda. Vårt mål är ett gammalt tullhus fyllt av bilder. Här tar vi en paus.

Den sista sträckan vi promenerar på vägen hemåt igen, ger en märklig insyn i gångar och tidigare dolda utrymmen i en sinnrik gammal byggnadskonstruktion med vägar, tunnlar, trappor, broar och hus sammansatta i ett länge fungerande virrvarr. Det pågår rivning och uppbyggnad på samma gång, vilket gör platsen riktigt rörig och det är svårt att ännu se vad man vill åstadkomma.

Känslan efter promenaden är god. Tankarna har fått vila, men kroppen är tröttare än huvudet för första gången denna vecka. Nu får kroppen vila.

… och jag tänker att Trump gör mig trumpen, får en människa bete sig hur som helst, och vad gäller för en president, Kan karln inte trilla omkull? Holland nekar turkisk minister landning efter villkorande. En form av världsligt civilkurage? Envåldshärskartendenser florerar. Det är lätt att ogilla.