4 Drömmande #Blogg100 31

Han var tvungen att lägga sig ned och vila en stund idag. Och det var innan han var färdig med uppdragen för dagen. Vid sällsynta tillfällen händer det att kraften tar slut innan han genomfört vad han föresatt sig. De dagar det sker är vanligtvis dagar då han inte är nöjd med vad han lyckats samla in. Allt handlade om att hålla cirkeln igång.

När han blundade såg han drömlika bilder av en trädgård med växthus och odlingsfält. Där var många människor som var sysselsatta med krattning, klippning, putsning, sortering och liknande. Stämningen var god och han kände det som att han både deltog och betraktade det som pågick. Stämningen var ganska glad, det kändes som att det var en varm plats med mestadels vänliga människor.

Under pausen skingrades det missnöje han kände över sina insatser. Det var skönt, men han drogs tillbaka till att fortsätta delta i den drömlika världen. Vad hade han i den där trädgården att göra, varför var han där, vilka var de andra och varför mådde han så gott i miljön och i sammanhanget. Det kändes naturligt på ett liknande sätt som när han vanligtvis utförde sina uppdrag.

Han var behövde återgå och utföra ett uppdrag som väntade, och som alltid fanns där, just denna stund varje vecka. Sinnet var grumlat när han gav sig iväg. Trädgården fortsatte att pocka på uppmärksamhet, han hade inte ägnat henne en enda tanke idag. Nu undrade han om hon på något vis var eller hade varit ihopkopplad med det han drömt om. Inget tydde på hennes inblandning, hans sinne var fullt upptaget med det gnagande missnöjet och den där trädgården. Hon gav mest upphov till irritation, som något som skavde.

Tröttheten släppte inte, i trädgården fortsatte livet och man jobbade på medan han tog sig igenom rutinuppdraget. Det fanns alltid möjlighet att variera och smycka ett rutinuppdrag, vilket han gjorde. Han var nöjd med åtgärderna, utan att kunna känna sig så engagerad som han hade önskat.

Några personer som fanns i trädgården framträdde skarpare, liksom glimrade till som att de tilltalade honom, men de försvann lika snabbt och han hann inte se dem. Även när han cirklat tillbaka och nått sitt mål levde drömmen vidare. Han kunde inte sluta tänka på trädgården och försökte komma närmare och se bättre.

Han lyckades inte med det, han får nöja sig att se på från det avstånd han befinner sig på, men är fast besluten att ta reda på mer. Han vet inte hur, och det har han varit med om förr. Han är van att söka och finna.

3 Insikter #Blogg100 30

En liten variant fick han med sig hem. Dagen har varit intressant och prövande. Tidigt på sin runda stötte han ihop med en annan hon, som han hade träffat tidigare. De hade gjort några turer tillsammans men skilts åt för att leta på varsitt håll.

Morgonen var ganska färglös då, när han lämnade det som han kallade för hemma. Han undrade hur andra skulle benämna den platsen. Det var inte något han aktivt sökte svar på, svaret skulle inte förändra någonting. Han passerar inte förbi henne idag, och är nöjd med att det är så. Han får mycket gjort och nya idéer och frågor att grunna på där han är idag.

Han växlar gärna in på nya spår som ger nya tankar när han får chansen. Det krävs en del arbete och tankemöda och det är det värt. De gamla frågorna han har ägnat sig åt kan rent av lösas av att han ser nya, det förändrar perspektivet. Sedda ur en annan synvinkel bleknar ofta olösta frågor, eller så tynar de bort.

Hur han ska gå vidare blir oklart för en tid, nya idéer och insikter kan ha den effekten på honom. Inte på något vis som gör att han tappar farten, han går på precis som han brukar. Söker och finner upprepade gånger, och det leder in på nya vägar. Det är valet av väg som tar tid. Uppdraget blir med ens intressantare men också svårare. Det är så det känns.

Vissa saker och personer måste han ta sig förbi och lämna kvar åt sitt öde, utan engagemang. Det finns inget alternativ. Befinner de sig på en väg som som leder honom i en annan riktning än dit han ska, skiljs deras vägar. Hela scenariot är bekant utan att erbjuda några genvägar. Det finns inget annat än att ta sig igenom det och hålla fast vid de nya idéerna och insikterna.

Dagens händelser tog mycket kraft, han kan inte komma längre idag. Han vänder om och tar den kortaste vägen hem, utan att försöka få svar eller erövringar längs vägen. En liten sväng förbi en av hans hemliga källor tar han dock, och lyckas få med sig något som får symbolisera dagens skörd. En liten blomma, som kan växa och slå ut. Av den kan han få ro att vila sig till nya krafter, för att ta sig igenom oklarheterna. Uppdraget fortsätter i morgon.

 

2 Sökande #Blogg100 29

Nu när han visste att hon fanns där inne släppte spänningen. Frågan om hon visste fanns fortfarande kvar. Det är osäkert ifall han ville ha svar på det. Han hade gått ut på sin promenad igen och fortsatt sitt sökande. Det gick lättare att välja väg idag, för han behövde inte söka solskenet.

Han tog sig förbi och klättrade upp och installerade sig, för att återigen söka och finna om och om igen. Hela tiden fanns mer att söka, och det gick säkert att hitta mer. Men Rom byggdes inte på en dag, därför gick han ner igen och vidare åt ett helt annat håll idag. Han undvek grottan och trängseln för att behålla tankarna varma. Den här vägen var långsam märkte han. Dags att minska rörelserna och vända sig inåt.

Det var en märklig samling han omgavs av. Han hade aldrig förstått vad som fick dem att tränga ihop sig och sedan låtsas som att de var för sig själva. Här fanns inga svar och inga besked. Det var stiltje. Vad väntade de på undrade han. Efter att ha gjort vad han skulle skyndade han iväg mot baslägret och intog en fredad plats där han kunde hämta kraft.

I uppdraget som följde behövde han själv ställa frågorna och hitta svaren. Det trivdes han med. Det gjorde det enkelt att styra tankarna förbi alla frågor han vanligtvis sökte svar på. Även sådant som vad hon visste, och om hon visste. På det sättet var det vilsamt, trots att han behövde koncentrera sig, eller kanske var det tack vare det.

Sista ansträngningen var att hämta besked i en nytillkommen fråga. Det var krångligt att ta sig till platsen, men när han väl var där fanns det så lite att hämta och gick så fort att han blev förvånad. Det hade hänt förut, han kände igen det mycket väl. Det gjorde honom inte så mycket längre, han hade lärt sig att inte lägga ned alltför stor möda på de här tillfällena.

Tidigare när han förberett sig och väckt sitt hopp om att erövra något stort och meningsfull i liknande sammanhang, hade han ödslat massor av energi utan att egentligen få något användbart tillbaka. Det var inte fel svar han fick då, och inte heller nu. Det var bara det att det inte var de svar han hade trott att han skulle få, och han hade inte någon direkt hjälp eller praktiskt nytta av det.

Det är bestämt att han ska ut igen i morgon. Promenaden och vägen kommer att likna de tidigare, men han kommer inte gå förbi där hon kan vara. Det vet han i förväg. Vilka uppdrag, frågor och svar dagen för med sig vet han inte. Han vet bara att han måste fortsätta.

 

Jord och lust #Bogg100 28

Det var lite oväntat, åtminstone helt oplanerat, men plötsligt var den där. Lusten. Hon stoppade ner fingrarna i jorden. Grävde sig ned, lyfte upp och släppte tillbaka jorden. Bara kände på den. Hon fylldes av en känsla av lugn, när hon kände den mjuka ljumma massan i sina händer. Vatten, jord, krukor fat och växter ställde hon fram i en oordning, precis som det var brukligt.

De suktande jordklumparna som följer med köpeplantorna lossar hon från plastkrukorna, sedan bäddar hon ned dem i tegelkrukor som hon fyller med mörk mullig jord. Jorden i botten ska vara ordentligt genomvattnad då får rötterna en kick och en bra start. Mellan jordklumpen och krukans kant bolstrar hon med mättad jord, hon har sparat den till dem under vintern. Jorden har stått ute och fyllts på med solvärme som nu omfamnar rötterna.

Torra eller klämda blad pillar hon varsamt undan och även om hon inte talar högt eller direkt till växten föreställer hon sig vad de behöver genom att titta nyfiket på hur de ser ut och vad de förmedlar. De får ansning och vatten tillsammans med värmen, efteråt ser de ut som de sträcker på sig av friskhet och trivsel. Hon inser att det också kan vara nyhetens behag, både ur deras och hennes synvinkel. Det spelar ingen roll vilket som gäller, det är ändå njutbart. En efter en får sedan stoltsera intill varandra i sina nya outfits.

Lusten kan överraska i en tid av skirhet och växande. Man blir sprittglad!
De livskraftiga gröna växterna, de tegelröda krukorna och faten. Och sedan jorden, den svarta luckra jorden som är så mjuk att den nästan är len. Det är mycket enkelt och mycket vackert.

 

 

 

 

1 Förväntan #Blogg100 27

En promenad uppför backen. En sväng ned i grottan. Där är så trångt så att tankarna fryser. Vad ska ge oss dagens skörd undrar han.

Ut ur grottan för att söka solen. Korsar vägar och följer ändå den som skuggar. En glimt av solen och sedan in och upp. Nu vet han att den andra finns, där intill just där han passerar. In och upp och in igen, till vilken nytta.

Om han finner det som är förväntat vet man inte. Troligen är det ingen som vet, fast flera påstår det. Han söker och finner, om och om igen, helt obemärkt. Smyger tillbaka nedåt, förbi henne där intill igen. Han vet inte om hon vet. Att han inte visste är säkert.

Sol igen, som är lättare att finna. Måste in igen, i annan riktning. Söker fortfarande och mera, en fortsättning är förväntad. Han är väntad och får besked. Det går bra att fortsätta i annan riktning, solen flyttar sig. Han bryter loopen för dagen. Vad det givit får räcka, nu behövs han till annat.

Han hoppas det ska vara gott och ge gott. Vad som förväntas anser han fortfarande vara oklart. Men det kan aldrig vara klarare, han känner igen alltihopa och borde därför veta.

Det som blev var som förväntat, fast annorlunda. Det var gott, det gav gott och solen går ner. Då letar han upp svaret på en fråga. Nu vet han det som kanske var förväntat, men fortfarande har han inte svaret.

Solen kommer att gå upp, den kommer inte att lysa i grottan. Det är vad han vet. I morgon ska han bege sig ut på promenad igen, och återigen får han vara med om just det, som väntar.

Stenarna och skogen #Blogg100 26

Hon gillade att klättra bland stenarna. Skogen var gles med många stigar som korsade varandra. Höga träd växte här, de hade en aktningsvärd ålder och stora kronor som bildade ett tak över stora delar av skogen. Det fanns några platser som var mer öppna. Där var sten på marken, marken bestod av sammanhängande sten, som berg, och därför växte inga stora träd just där.

Om man tog av från vägen kunde man promenera vidare på en smal stig upp på bergskammen, stigen gick först uppåt med täta buskar på vardera sida, sedan kom en sträcka med knotiga rötter som gav en föraning om att skogen närmade sig. När stigen började slutta nedåt hade naturen nötts så mycket av att människor gick där att backen ned hade formats i avsatser, som en trappa. I den backen hade man berg på sin vänstra sida och trädkronor över huvudet. Stigen fortsatte utmed berget, men tog man av, eller tittade åt höger var där en sådan där öppen plats.

Om man fortsatte stigen framåt, passerade man berget och var inne i skogen. Träden hade höga bruna stammar och mellan dem växte lägre träd med grå stammar, de hade löv när det var årstid för det.  Ganska snart var det möjligt att välja flera vägar att gå. Hon valde en stig som böjde lite åt vänster, så lite att det knappt var märkbart. Det var viktigt att ta rätt stig, så att man inte hamnade fel, för mycket åt vänster och man var på väg ut ur skogen igen.

Stigen var inte helt rak eftersom den väjde för rötter, buskar och stenar. Det blev fler och fler stenar och mer och mer barr på marken. Det var mjukt att gå på. Stenarna blev också större efter hand hon närmade sig sitt mål. Sista biten fick hon gå mellan stenar som var högre än hon själv var. Ibland stannade hon här, det fanns mängder av gömställen. Det var som kojor eller grottor, eftersom flera stenar hade hamnat emot varandra, som man kunde gå in i.

Idag skulle hon till de riktigt stora stenarna. De skulle straxt dyka upp. Plötsligt, som stora mörka varelser, men hon var aldrig rädd för dem. Kanske hade hon känt sig lite liten de första gångerna hon stött på dem, men inte nu, hon kände platserna i skogen så väl. Där framme var de nu, hon klättrade från sten till sten och hoppade mellan dem för att till sist kliva över en spricka mellan en lägre och den högsta stenen.

Den högsta stenen var inte direkt slät, men i alla fall platt upptill och där hade hon bra utsikt över grottorna och de andra stenarna. När hon klivit över sprickan kände hon sig som att hon intog sin tron. Ingen kunde nå henne och knappt se henne, och kom det någon annan var hon trygg med att hon skulle se dem, innan de upptäckte henne. Hon slog sig ned och tog fram smörgåspaketet ur fickan. Det här var nästan den bästa stunden på dagen. Att sitta där och äta smörgåsarna, som smakade gudomligt gott, medan hon funderade över vilka klätteräventyr hon skulle ge sig ut på bland stenarna den här dagen.

Enas och se helheten #Blogg100 25

”Vi tycker inte att det här är bra, vi vill inte ha denna organisation, den passar inte oss och hur vi vill ha det. Utan oss fungerar inte verksamheten.”

Nej, förvisso är det så. Men verksamheten fungerar inte utan andra yrkesgrupper heller, vilket har visat sig med all önskvärd tydlighet. Utan att vara önskvärt …

Hur vore det med en diskussion om en bra lösning som fler är nöjda med, en lösning som tar hänsyn till helheten. Bara då kan vi åstadkomma resultat och bra villkor i en verksamhet. Verksamheten ensam har ingen egen identitet. Den består av alla inblandades enskilda och kollektivens identiteter tillsammans, i samverkan och samarbete.

Kan du gissa vad jag talar omför bransch?

Apropå att enas och att se helheten för att nå resultat …

Visste du att Rom tagit initiativ till March for Europe – Gå med!
I Stockholm (och många andra städer i Europa :-)) i morgon, söndag 26 mars klockan 13.45

”Vi (#pulseofeurope) är en partipolitiskt obunden organisation som består av människor med olika bakgrund men där alla delar en gemensam europeisk värdegrund. Vi ser med oro på den senaste utvecklingen av världspolitiken och vill påverka den på ett positivt sätt.

Vi vill visa vårt stöd för ett enat, demokratiskt Europa, som värnar om fred och garanterar grundläggande frihet, demokrati, tolerans, rättvisa och mänskliga rättigheter.

Som övertygade européer vill vi sända ut positiv energi för att motverka de negativa trender som sprider sig på flera håll. Den europeiska pulsen ska kunna kännas i hela Europa.”,

Här kan du läsa mer