#14 Balkongreflektion #Blogg100

#Blogg100 #14 Balkongreflektion – här sitter jag och …

Vårljuden ni vet … här sitter jag och njuter.

image

Fast först var det så här:

Nu har jag gjort en så’n där insats som inte märks. Den syns, men bäst om man kan jämföra med hur det såg ut innan insatsen.

Jag har tvättat balkongmöblerna. Dammsugit golvet och lagt mattan på rätt plats, för den var inte där, den låg snett, liksom förskjuten upp mot de kanter som den stötte på. Nu är den ren och ligger rätt.

Det gör inte så mycket att förändringen inte syns. För jag ser den, och inte minst skulle jag se den om det inte var gjort. Och tyvärr gäller det nog även andra. … som besökare och andra familjemedlemmar …  och liknande. Saker som inte är gjorda märks ofta.

Jag hjälper gärna till. Bistår i andras arbete och liv med min insats, min syn på saker, mitt kunnande och mina erfarenheter. Vad andra tar till sig av detta bestämmer de förstås själva när det rör deras uppgifter.

Men uppskattningen skulle jag gärna ta. Den får jag om jag ber om den och ibland spontant. Om någon ser eller har lärt sig. Fattar att något skett. Förbättrats, förändrats, fixats, städats. Det är trevligt med uppskattning. Och beröm  som lämnas på ett sätt som är relevant och möjligt att ta till sig. På jobbet behöver det uttalas offentligt här gäller inte samma valfrihet. För arbete är ”business, these days”!

Det är inte lätt, varken att komma ihåg att ge beröm eller att tacka och ta emot. Man behöver öva! Jag övar.

Det ser fint ut. Välkomnande rent och ordnat. Krukorna kommer snart. Blommorna är lite vårskruttiga, men kommer nog trivas och frodas med ljuset och värmen. Det samma gäller för mig, jag trivs och frodas med ljuset och värmen, och i tillägg får jag njuta av utsikten. Och vårljuden. Ni vet stegen mot gruset, ett par eller flera röster i samtal, barn som leker, fåglar som ackompanjerar med artegna läten i olika riktningar.  Ljuden avlägsnar sig och kommer nära i vaggande vågor mellan svepande tystnad i oväntade rytmer.

image

Men nu vill jag bara sitta här en stund. Med ansiktet mot solen, kudden på stolen, boken (och just nu dator) på bordet och en mandarin och en havrekaka. Bättre kan man nästan inte ha det. En gyllene lördag i mitten av mars månad.

 

Författare: Gunilla

Larsdotter Konsult erbjuder företag hjälp med texter och att skriva, presentera, förmedla och utreda.
Företaget drivs av Gunilla Larsdotter. Gunilla är bland annat fil mag i ledarskap och organisationsutveckling och hon har lång erfarenhet från offentliga förvaltningar.
Gunilla har en bland annat arbetat som chef inom vården, med kompetens- och utbildningsfrågor, utredningar samt som mentor och handledare för chefer.

2 reaktioner till “#14 Balkongreflektion #Blogg100”

Kommentera