Varför ska jag, om jag tänker efter #Blogg100

Det skrivs en hel del om orsaker till varför inlägg på sociala medier görs. #Blogg100 ratas kategoriskt av vissa i vissa trådar. ”Så mycket oväsentligheter” är en vanlig kommentar. ”Klart det blir urvatttnat” och ”Kvaliteten blir lidande” är andra framförda synpunkter.

Nu kan det vara så att jag är receptiv för just de har utsagorna, eftersom jag är med. Jag är mitt upp i att skriva blogginlägg 100 dagar i rad. Det går som det går. Ingen succé med reklamerbjudande och inströmmande betalning för alla visningar av mitt eftertraktade innehåll. Det är väl inte marknadsanpassat i tillräckligt stor utsträckning. Tänker jag och tror jag. Jag vet att det inte är det, mitt skrivande är inte menat att anpassas i någon större utsträckning, inte i någon utsträckning alls faktiskt. En generell grund för mitt deltagande är att jag vill väcka tankar eller känslor som leder till reflektion, till att se och tänka ur nya och mindre slentrianmässiga perspektiv. Inte så kategoriskt. Kritiskt granskande och därmed ifrågasättande ger lärande, enligt mitt sätt att se på tillvaron. Jag blir glad om någon bemödar sig med att reagera och fundera över vad jag säger och skriver. Inte sågar det blint, men gärna för ett resonemang i kring det.

Nog om detta. #Blogg100 har inte varit lätt, hitintills. En personlig önskan är att deltagandet ska leda till ett bättre flyt i skrivandet. Inte minst att inte tänka så mycket. Tänkande hindrar mig ofta. För om jag tänker efter finns en risk att det inte blir något alls, eller överdrivet bearbetat och inte självklart till det bättre. Varför ska jag skriva alls om jag verkligen tänker efter? Med andra ord är det bara att skriva, utan ambition att vara lyckad,. Det är enda sättet och det har släppt lite. Obehagligt mycket blir ur jagperspektiv. Källan är ständigt tillgänglig och behöver inte kontrolleras. Jag får stå för den. Det har också varit nyttigt att komma förbi det motståndet. Och en uppenbar möjlighet att göra på ett nytt sätt, förhålla mig annorlunda. Och att klara utmaningen.

Lita på processen

Nåväl, Jante är jagad och det är bra. Risken är dock att det ställs krav på Jantevägrarna att vara lyckade eller snarare bedömas lyckade, av andra. Hur blir det då med att Du duger som du är- och Du är bra som den du är dessutom?

Att kommunicera, dela saker och ha en relation med andra människopersoner är avgörande för människans varande. Även om jag föredrar en undersökande, i det närmaste filosofisk hållning och någon annan endast högaktar det han/hon/hen ser som fakta och konkreta resonemang. Det tror jag så mycket, att jag är säker på det. Vad tror du?

Avslutar med ett belysande och stöttande inlägg som jag stulit från mitt flöde i annat social media sammanhang: Det är resan som är lajket värt

Väl mött!

Författare: Gunilla

Larsdotter Konsult erbjuder företag hjälp med texter och att skriva, presentera, förmedla och utreda. Företaget drivs av Gunilla Larsdotter. Gunilla är bland annat fil mag i ledarskap och organisationsutveckling och hon har lång erfarenhet från offentliga förvaltningar. Gunilla har en bland annat arbetat som chef inom vården, med kompetens- och utbildningsfrågor, utredningar samt som mentor och handledare för chefer.

Kommentera