Hästprocessen #blogg100

Jag pussar på hästen. Eller hästarna. Men bara en åt gången!
Är det bara jag som är så barnslig, eller gör de andra vuxna ryttarna det också, bara det att det inte verkar så. De beter sig så vuxet och professionellt, eller sakligt eller vad det är.
När man umgås med en häst krävs engagemang i första hand. Kunskap, erfarenhet och vana är inte direkt sekundärt, men det är mer ”bra att ha” än ett villkor för att det ska fungera bra. Det är relationen som bär.

När man investerar känslor med absolut närvaro blir man glad när man får respons. Man accepteras, får gensvar och kan föra en dialog med de medel som står tillbuds. Röst, ord, beröring och kodade signaler i själva ridningen, det som benämns ”hjälper” på fackspråk. Men det starkaste är tanken och och den outtalade dialogen. För du behöver lyssna också, gärna noga. Det påminner om att dansa tango, det tycker jag också mycket om. Sinnet leder och kropparna för eller någonting ditåt. Det är vackert, och ett sånt samspel blir man uppfylld och upprymd och till och med upplyft av.

Det betyder inte att det blir någon Grand-Prix uppvisning, det räcker långt med ett samspel. Då är det på sin plats att tacka hästen med klappar och beröm så de vill vara med om det igen. Det är absolut värt en puss.

Och veckans mindfullnesövning är också fullbordad

🙏

Författare: Gunilla

Larsdotter Konsult erbjuder företag hjälp med texter och att skriva, presentera, förmedla och utreda.
Företaget drivs av Gunilla Larsdotter. Gunilla är bland annat fil mag i ledarskap och organisationsutveckling och hon har lång erfarenhet från offentliga förvaltningar.
Gunilla har en bland annat arbetat som chef inom vården, med kompetens- och utbildningsfrågor, utredningar samt som mentor och handledare för chefer.

2 reaktioner till “Hästprocessen #blogg100”

  1. Som häst, som människa går att applicera överallt. Hästar är mäktiga också. Red mycket som ung men det är hundra år sedan nu 🙂

Kommentera