Reflektion i elfte timmen #blogg100

image

image

Staden bjuder på mångfald. Det är intrycket efter några dagar. Funderar över hur den uppfattningen kan komma att omvärderas efter en något längre vistelse. Och förstås ifall jag skulle bo här. Det är ingen självklarhet att det skulle behöva innebära en sämre bild av livet och villkoren här.
Kan inte låta bli att återkomma till frågor om det som kan uppfattas som ett öppet klimat med tillåtelse för olikheter. Det där som känns frisinnat.

Hasch- och marijuanadoften ligger tät på sina ställen. Inget som lockar, snarare avskräckande tycker jag. Användningen är tydligt reglerad och så vitt vi märker inget som ”stör” oss som inte deltar. Ungefär som friheten att välja alkohol eller inte. Hur det framstår och påverkar unga personer är däremot oklart. Dolt bakom rökridån?

Idag spenderade vi tid på en loppmarknad. Den innehöll mycket olika saker, en del med uppenbart återvinnings- och världssparande perspektiv. Begagnat och billigt. Flera försäljare och miljön hade hippiestuk. Underhållande, nostalgiskt och charmigt.  Men efter hand smög sig en känsla av vemod över mig. Det var något i atmosfären som bekymrade mig. Och det kräktes. Människorna verkade inte må så bra. Det gjorde mig ledsen, eller i alla fall beklämd.

Nåväl jag vet inte helt enkelt. Vilket som är vilket. Vad som är hönan eller ägget kan jag som turist inte avgöra.

Däremot blir jag glad över den avslappnade stämningen, människor emellan.
På hotellet, i butiker och restauranger av skilda slag råder ett avspänt förhållande mellan” de och oss”. Även på gatan och i enkla men varierande klädstilar slår den jämbördiga känslan igenom i folkvimlet. En känsla av att det är okomplicerat. Inte någon gång har jag uppfattat att attribut som kvinna, man eller barn gör någon skillnad i hur man bemöter oss och varandra. Grundar detta på avsaknad av de stereotypa mönster som råder, inte minst i flera av övriga Europas länder. Mannen beställer, betalar, dricker alkoholhaltiga drycker till exempel. I alla fall i större utsträckning än kvinnan. Det här leder mina tankar till jämlikhet och jämställdhet. Det är positivt utan att ha varit förväntat, vilket är tänkvärt i sig.
Den här positiva känslan jag får i kombination med lagligt tillåten prostitution och att kvinnor exponeras i skyltfönster i syfte att väljas bland andra för att köpas, eller som det läggs fram sälja sina tjänster, det övergår mitt förstånd. Jag får inte ihop det varken intellektuellt eller känslomässigt.
Vet inte och förstår inte, men tycker mycket om Amsterdam och att vara här, det blir slutsatsen. Ändå, oavsett, än så länge i alla fall.

image

image

Advertisements

Författare: Gunilla

Larsdotter Konsult erbjuder företag hjälp med texter och att skriva, presentera, förmedla och utreda. Företaget drivs av Gunilla Larsdotter. Gunilla är bland annat fil mag i ledarskap och organisationsutveckling och hon har lång erfarenhet från offentliga förvaltningar. Gunilla har en bland annat arbetat som chef inom vården, med kompetens- och utbildningsfrågor, utredningar samt som mentor och handledare för chefer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s