Marianas dag #blogg100

Det är nog inte många som känner till att Mariana har namnsdag idag.
image

Min uppväxt var utan namnsdag. Förutom denna styvmorsvariant, som innebar de gånger någon förälder kom ihåg att låtsas att det var en dag att gratulera den yngste av fem flickor som hade fått namn utanför almanackan. Med Marianne som andranamn var det det bästa de kunde komma på. Kanske inte så illa som idé/lösning. Fast det blev aldrig en införd tradition. Snyltade till mig något Grattis var tredje år eller så… Nu i vuxen ålder har almanackan förbarmat sig över mina namn. Tre namnsdagar införda, både Gunilla, Nilla och Marianne. Men det är för sent – jag har ingen namnsdag! Det är inte bittert även om det kan låta så. Bara en betraktelse och reflektion över livets märkliga små förehavanden 🙂

Ja, Valborgs afton och och kungens födelse. Inte mycket samband där? Tveksamt orsakssammanhang både innan och efter dagarna markerades i almanackan 😉

Å visst höll vi traditionen för Valborgsfirande. Avspänd middag med vänner med barn (ungdom) utan utomhusbrasa och så klart kyla och hagel ☔

image

Trevlig1:a maj 🐜 till arbetsmyror och🐝bin 🙏<

Efter regnet #blogg100

Trötta ögon
Trött i sinnet
Frusen kropp
av regn och kyla
Tankar skaver
virvlar, fastnar

wpid-img_20140429_220252.jpgSöker ljus
Behöver blunda
Mörkret sveper tunt
Ger vila stumhet

Stilla stelt
Med utsträckta ben
Böjs helt avig
Utan springet

Tar varmt, tar sats
Övervinner
Slutar utsikt
Lämnar produktionen
Övergår i annan famn

 

 

Varför ska jag, om jag tänker efter #Blogg100

Det skrivs en hel del om orsaker till varför inlägg på sociala medier görs. #Blogg100 ratas kategoriskt av vissa i vissa trådar. ”Så mycket oväsentligheter” är en vanlig kommentar. ”Klart det blir urvatttnat” och ”Kvaliteten blir lidande” är andra framförda synpunkter.

Nu kan det vara så att jag är receptiv för just de har utsagorna, eftersom jag är med. Jag är mitt upp i att skriva blogginlägg 100 dagar i rad. Det går som det går. Ingen succé med reklamerbjudande och inströmmande betalning för alla visningar av mitt eftertraktade innehåll. Det är väl inte marknadsanpassat i tillräckligt stor utsträckning. Tänker jag och tror jag. Jag vet att det inte är det, mitt skrivande är inte menat att anpassas i någon större utsträckning, inte i någon utsträckning alls faktiskt. En generell grund för mitt deltagande är att jag vill väcka tankar eller känslor som leder till reflektion, till att se och tänka ur nya och mindre slentrianmässiga perspektiv. Inte så kategoriskt. Kritiskt granskande och därmed ifrågasättande ger lärande, enligt mitt sätt att se på tillvaron. Jag blir glad om någon bemödar sig med att reagera och fundera över vad jag säger och skriver. Inte sågar det blint, men gärna för ett resonemang i kring det.

Nog om detta. #Blogg100 har inte varit lätt, hitintills. En personlig önskan är att deltagandet ska leda till ett bättre flyt i skrivandet. Inte minst att inte tänka så mycket. Tänkande hindrar mig ofta. För om jag tänker efter finns en risk att det inte blir något alls, eller överdrivet bearbetat och inte självklart till det bättre. Varför ska jag skriva alls om jag verkligen tänker efter? Med andra ord är det bara att skriva, utan ambition att vara lyckad,. Det är enda sättet och det har släppt lite. Obehagligt mycket blir ur jagperspektiv. Källan är ständigt tillgänglig och behöver inte kontrolleras. Jag får stå för den. Det har också varit nyttigt att komma förbi det motståndet. Och en uppenbar möjlighet att göra på ett nytt sätt, förhålla mig annorlunda. Och att klara utmaningen.

Lita på processen

Nåväl, Jante är jagad och det är bra. Risken är dock att det ställs krav på Jantevägrarna att vara lyckade eller snarare bedömas lyckade, av andra. Hur blir det då med att Du duger som du är- och Du är bra som den du är dessutom?

Att kommunicera, dela saker och ha en relation med andra människopersoner är avgörande för människans varande. Även om jag föredrar en undersökande, i det närmaste filosofisk hållning och någon annan endast högaktar det han/hon/hen ser som fakta och konkreta resonemang. Det tror jag så mycket, att jag är säker på det. Vad tror du?

Avslutar med ett belysande och stöttande inlägg som jag stulit från mitt flöde i annat social media sammanhang: Det är resan som är lajket värt

Väl mött!

Särdeles skön söndag #blogg100

Är alldeles tagen.
Har just sett en film.
Se den!

Är alldeles tagen.
Har just sett en film.
Se den!
Fint filmad, väl regisserad, väl spelad och en fantastisk berättelse ur ett annorlunda, alternativt perspektiv. Förunderligt realistiskt, varmt, sorgligt och positivt budskap på en och samma gång.

Fjärilen i glaskupan

Vackert.

Vacker och vidunderlig är också vår stad, min stad. Känner mig varm i hjärtat och glad i sinnet efter en dag då jag tittat på lägenheter och kunnat flanera i mysiga kvarter och smaka på hur det kunde vara att bo där. Lunchen intogs ‘på’ gräset i Rålamshovsparken och mellan visningarna hann vi med både promenad i solskenet och en fika på Kafé Kajak

image

image

Supersöndag – Tack för idag!

Dagsverke för dem och oss #blogg100

Operation dagsverke är aktuellt för många elever nu. Fint att de engagerar sig, planerar och realiserar och genomför något sätt att dra in pengar på. För att skänka till Moçambique via Unicef:

2014 års Operation Dagsverke går till utbildningsprojekt i Moçambique. Projektet syftar till att få fler barn att börja i skolan men också förbättra nivån på den undervisning som idag bedrivs

Den här typen av organiserade utbildningsinsatser är gott att stödja. Svårt att tänka sig hur det vore om vi i Sverige inte hade vår skola!

Nu är det som vackrast och jag slits mellan att bara vara och insupa den skira växtligheten och andra aktiviteter som också hör våren till. I stan sjuder det av olika aktiviteter och just i dag är det dags för Kulturnatt Stockholm med ett fantastiskt program. Idag blev inte det aktuellt för oss.

Dagen började vid 9 med två 12-åriga tjejer som bakade och skrev plakat för att åka in till Kungsträdgården och möta klasskompisar i 6:an och sälja bakverk för operation dagsverke. När de farit iväg, fick vi åka efter och lämna plakatet som de glömde hemma … 😉 Sen tog vi tag i några praktiska åtaganden, matinköp med mera. Lite trädgårdsansning och utemiljöfix hann vi med innan det var dags att förbereda för middagsgäster. Vi har ätit gott och haft trevligt. Nu sitter vi vuxna och det yngre barnet och softar eftersom det blev oemotståndligt för de snart tonåriga att träffa jämnåriga som firade födelsedag här i närheten. Så de lämnades för att hämtas efter några timmar.

Kanske en försmak av några år framåt i tiden? Att familjemiddagar inte kommer att prioriteras på ett tag. Och operation dagsverke gäller även oss som inte deltar via skolan 🏃

20140426-224327.jpg

Fest å förskola #blogg100

Kvällen nalkas. Idag har det varit fest en gång redan. Det bjöds fantastisk buffé i lunchrummet. Gott att dricka och Italienska kryddtoner i maten. Chefen var sjuk så för att någotsånär ersätta hans personliga framföranden till jubilarerna skrev jag dem varsin bokstavsvers. Ni vet sådan där; Fredrik fladdrar frenetiskt förtjusande och så vidare. Det blev rätt bra, jag menar att det uppskattades av respektive tilltalad. En del arbete har blivit gjort förstås, ändock.

Festandet fortsätter, fast med andra förtecken och inblandade. Vi ska ha träff vi i Dagisgänget eller Djurgårdstjejerna eller … vilket namn vi väljer idag. Reseplanering står på agendan. Det har blivit ett antal resor, den första resan 2002 gick till Rom. Nu är vi på väg till Wien. Häftigast var 2012, liksom ett 10-årsjubileum drog vi iväg till New York. En hel vecka stannade vi, och det var häftigare än jag trott. Framförallt var min egen känsla något mer än jag väntat mig. Där skulle jag vilja vara, stanna länge och bo. Gärna 3-6 månader. Gärna mer.

Vi har träffats i många år nu och snattrar på intensivt och rätt avspänt numera. Vi är inte en homogen grupp men vi har minst en viktig sak gemensamt. Vi har arbetat på samma förskola, dock inte samtidigt. Så vi har slipats mot varandra och utan att vara helt nära svetsats samman. Det är en rolig konstellation och något jag absolut inte vill vara utan! God mat ingår ganska säkert var vi än ses. Bekymmer och funderingar kan vi dela, men mestadels är det lättsamt och nära till skratt. Vi har roligt, kan man säga.

wpid-20120415_100803.jpg

Organisering och Sammanhang #blogg100

Organisationsschema        Plus        Hjärta

Ibland är man så trött att man somnar sittande. Inte bara bildligt, utan det händer på riktigt. Är det våren eller är det vården?

Det händer att jag överraskar mig själv med att vara så ohejdat engagerad i vården och främst dess organisering. Organisationer och organisation i sig intresserar mig förvisso, men mest går jag igång när jag ser möjliga förbättringar. Dels av själva strukturen men också när det behövs bättre kunskap inom organisationen om hur den är strukturerad och varför. Hur den ska användas, jobbas och leva i, eller med.

Jag har ofta sagt till mig själv att tagga ner och inte vara så engagerad, det där med att inte vilja för mycket. Bland annat på grund att det tar så mycket kraft och kräver så mycket arbete. Det i sin tur beror på att det ofta är svårt att ta sig fram eftersom man måsta ta sig igenom eller förbi de hinder och svårigheter som existerar eller uppstår i sammanhangen. Så vida man inte har fullt mandat. Det underlättar, även om det för den skull inte är enkelt. Utmaningen att entusiasmera och intressera de människor som är inblandade på något sätt finns ju ändå. Det är visserligen en stor del av tjusningen med sådant arbete och jag älskar att få jobba övergripande och strategiskt med organisationsfrågor. Men som sagt det underlättar att ha mandat. Så utan det försöker jag lägga ned, inte engagera mig … Försöker förhålla mig neutralt och acceptera fakta och förhållande som de är. Det är riktigt svårt.Utan att jag riktigt märker det drar vissa frågor iväg med mig.

Det händer också att jag dras med när jag befinner mig i vissa sammanhang. Det kan handla om att jag deltar i möten och utbildningar där jag är åhörare. Plötsligt finner jag mig själv fullt upptagen med funderingar och reflektioner över vad man skulle kunna göra. Idéer och förslag dundrar fram och lusten att sätta tänderna i utredningar och kartläggningar att få analysera behov och planera är i det närmaste oemotståndlig. Å ena sidan blir jag glad över att känna så starkt för någonting och att kreativiteten pockar på, å andra sidan väcks frustration över att inte få utlopp för det. Det är meningen att jag ska ha en annan roll och öva mig på att fungera på en annan nivå. Jag kan göra nytta då också, jag gör det och jag vet det, och till stora delar trivs jag med det. Det är en annan typ av utmaning.

Det är bara det att valören på engagemanget är lägre. Det är helt enkelt så härligt att känna den starka kraften, få trampa på gasen och känna fartvinden när man vinner väg, framåt. Som att vara kär.

Jag trivs med att få arbeta med att bygga upp. Göra om och tänka i nya banor. Till exempel Nya karolinska Sjukhuset som riggar för att bygga bort vårdskador i sitt mastodontprojekt. Det är hisnande. Vilken färd att vara med på!

😉