Makt Människor Ledarskap (4)

Inspirerad av Bodil Malmstens uppmaning i SvT:s Babel att vi ska vara lite argare följer här en till viss del ilsken eller i alla fall till delar missnöjd betraktelse.

Kom att tänka på den här gamla låten…:
Vi
har därför gjort en liten, liten lista – på sånt vi ej vill mista –
saker som ska bort – och sånt som ska va´ kvar.
Mikael Ramel 1971

Snobbism
Det handlar inte bara om kläder, klass och kosing. Ett känt maktmedel är att negligera. Att negligera någon genom att behandla denne som luft är en potent metod för mobbing. Att det visar på svaghet från den eller de som använder sig av den typen av passiv utfrysning säger mer om de personer som begagnar sig av metoden än om de utsatta, är också relativt vedertaget. En sån litenhet.
Ändå präglas grupper många gånger av de som förhäver sig själva genom att förminska andra. De som förminskas genom negligering är framförallt personer som kanske tycker, är, eller gör annorlunda. Inte fel, de är ofta kunniga. De utsatta står helt enkelt i vägen för någons privata agendor, mål, behov, lustar och framgångar. Inte för att de är illojala utan för att de upplevs som ett hot av de som är så små, ynkliga, osäkra och svaga att de inte klarar av att argumentera eller genom kunskap vinna förtroende. Om det vore tydligt skulle omgivningen kanske reagera och protestera mot det härskande beteendet. Men det är ofta svårt att sätta fingret på, nästan omärkliga detaljer, som skulle framstå som löjliga att påtala. Denna person står över andra och behöver inte ha särskilt mycket att komma med. Det handlar mer om att hålla en stil, en framtoning som egentligen saknar för situationen relevant innehåll, men vinner betydelsefull mark. Och inte sällan låter vi oss ledas av dessa. Varför?

Mer om att negligera och nätmobbning. Se: Vardagshjältar mot nätmobbningen
Att inte svara på tilltal eller replikera i en pågående konversation ser jag som detsamma som att med tystnad bruka våld på den som söker kontakt. Minst lika oförskämt och härskande som att inte svara någon som befinner sig i samma rum. I ett rum vore det ett mycket tydligt avvisande. Och ouppfostrat. Att de sociala medierna har öppnat för ökad förekomst av trakasserier och mobbning och utfrysning hänger väl delvis ihop med att de sociala medierna inte innebär något personligt, fysiskt möte. I alla fall inte initialt. För det är det som är så paradoxalt, att de sociala medierna är fulla av personliga möten i flöden, trådar och kommentarer. Där uppstår kontakt (i varierande grad förstås). Kontakter som ofta följs av möten IRL. Det finns en imponerande och fungerande aktivitet bland nätverkande företagare i olika fora (via Facebook, Google+ och Twitter bl.a.). I de sammanhangen uppfattar jag en stor öppenhet och möjlighet att delta på sina egna villkor. Sen hindrar ju inte det oss människor att forma oss i grupper och andra strukturer som påverkar relationerna. Men varför skulle det beteendet försvinna för att sammanhanget har sitt ursprung i cybervärlden. Det känns nästan skönt. Vi är ju människor – och fungerar som människor gör mest!

Detta eftertraktade, ratade, förmånliga, kritiserade ledarskap.
Rädsla och rädda ledare, eller bara chefer, kan avgöra allt eller inget på en arbetsplats och i en organisation. Märklig funktion på det sättet.
Ett uttryck för rädslan ger en extrem demokrati och för arbetstagare och kunder en obekväm situation. Kunden, marknaden, väljarna bestämmer allt. Det säger sig självt att det blir en svag styrning knappt värd att kallas ledarskap. I grunden politiskt styrda organisationer drabbas ofta av detta då tillräckligt många vill ”ligga bra till” hos alltför många med skilda intressen.
Rädda ledare kan ju resultera i totalt motsatt resultat. De litar inte på någon och ser fiender överallt. Bara de själva är goda nog och kompetenta. En sån ledare kan ge en diktatur som också är väldigt obekväm för arbetstagare. Och frågan är om kunderna får det de lovats, när endast ett perspektiv råder och i princip en person ska utföra arbetet?

Det finns så mycket bra kunskaper om ledarskap – tänk så bra vi kunde ha det 🙂
Riv Pyramiderna
Chef med känsla och förnuft

Civilkurage.
Det går alltid att säga ifrån. Jo, men det är ibland lättare sagt än gjort. I vissa organisationer försvinner orden bara i ett tomrum, och vissa personligheter har en extrem förmåga att inte ta till sig, att lägga saker utanför sig själv och därmed inte se sin delaktighet i någonting. Skulden till det som inte är bra eller fungerar är någon annans. Helt enkelt.
För unga som gamla kan ett ställningstagande mot ett beteende man ogillar, för att det också drabbar någon annan, innebära en risk att förlora den position man själv innehar. Det kan vara ett hinder, men är det OK?
Hanne Kjöller skriver idag i #DN om att vi bör fundera över vilket samhälle vi vill ha. Ett för alla eller ett för vissa. Hennes sammanhang rör fosterdiagnostik men jag tycker det passar bra här också.

Annonser

Författare: Gunilla

Larsdotter Konsult erbjuder företag hjälp med texter och att skriva, presentera, förmedla och utreda. Företaget drivs av Gunilla Larsdotter. Gunilla är bland annat fil mag i ledarskap och organisationsutveckling och hon har lång erfarenhet från offentliga förvaltningar. Gunilla har en bland annat arbetat som chef inom vården, med kompetens- och utbildningsfrågor, utredningar samt som mentor och handledare för chefer.

1 thought on “Makt Människor Ledarskap (4)”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s